Jag tycker du verkar ha ett vettigt upplägg, och att du lagt dig på en lämplig nivå. Helt enligt principen för uteliv med barn, vilket för övrigt är titeln på en bok som Utsidan promotar.
Mvh /Joel
PS. Ja, jag känner författaren
Då kan väl författaren blanda sig i diskussionen också.
På din beskrivning så låter det som du verkligen tänkt igenom turen. Välj rätt dag, väder, tidvatten så går det nog bra. Vid risk för åska kan det komma en del fallvindar ner från branta fjäll. En klepper är ju en stabil båt med flyttankar.
Självklart skall barnen ut. Jag har haft ut mina sedan de var nyfödda, så ja jag är väl opartisk. Två viktiga aspekter.
1. Du skall själv hela tiden känna dig 100% säker, att du har koll och klarar av en var situation.
2. Fundera över vilka upplevelser du vill ge ditt barn.
1. Du är den yttersta säkerheten för ditt barn. Det är barnet som skall spräcka sina gränser, inte du. Du skall köra med så säkra kort att för dig är det en dag i parken. Din utmaning blir inte prestationen i sig utan att göra en tur tillsammans med ditt barn. Vilket leder in på punkt två.
2. Det låter som ni inte har gjort så strapatsrika turer förut? När man har ute nybörjare är det min erfarenhet att första turen skall vara en positiv upplevelse. Gärna lite kämpig, men positiv. Annars blir det ingen tur två. Barn är ännu känsligare för det. Du bör alltså lägga turen på en sådan nivå att pojken får jobba en del men klara av det. Själv skall du utstråla lugn och trygghet. Du är pappan hela dagen. Om du börjar känna dig osäker bör ni avbryta för då utstrålar du otrygghet.
Nästa problem är hur mycket du skall pusha och när ni skall vila eller t o m vända/avbryta. Detta är en fingertoppskänsla som du som känner din son bäst måste ha. Vissa barn har ett stort GO och andra är mer ängsliga. Syftet med att ta ut dem är ju att bygga upp självförtroende, självkänsla och ge dem segrar. Jag besteg Galdhöpiggen i somras med mina barn 7 och 12 år gamla. Det tog 8 timmar upp med massor av pauser. Flera gånger tvivlade de själva på att de skulle klara det. Jag bröt ner det i överskådliga mål: vi går fram dit, så tar vi en paus och ser vad vi gör. Efter pausen, med ny energi, vågade de sig lite längre och till sist var vi uppe. Tre timmar ner sen och riktigt stolta över sig själva. Jag känner mina barn, kanske mer än de gör själva, och vet att jag skulle kunna bära hem dom om det skulle behövts. Då kan man göra en sådan grej. Andra gånger när de velat fortsätta men jag bedömt att de inte kommer orka har jag avbrutit strapatsen medans det fortfarande är roligt. Så lägg det på en lagom nivå och ha gärna lite reservplaner och ess i rockärmen om ork eller väder sätter stop för planerna.
Jo, och så mycket gott och överraskningar med. Ge er tid att riktigt umgås och inte bara förflyttning. Fiska och ät nyhalstrad fisk i kvällningen.
Go' tur!
Anders Villumsen
villut.se