Angående björndebatten.

[lillspöket]

Jag måste till och med citera mig själv, hur får Du mitt inlägg ovan att betyda:



Det andra argumentet som Du invänder mot, att rädsla minskar med avstånd är Du ett levande bevis för, det går bra att kalla någon dum och obildad som anonym på ett forum. Det skulle Du inte våga irl, i vilket fall som helst så skulle Du inte överleva det.

Min vana att skriva Du med stor bokstav handlar om att jag vill visa respekt mot den jag tilltalar. Du förtjänar förmodligen bara ett gement "du" som du själv så självkritiskt påpekar.

Så det är respektfullt att hota någon till livet bara man gör det med stort "D"?

Du e för skön. Dessutom: Vill du visa respekt på det där härliga gammaldags viset, får du allt ta och skriva "Ni". "Du" är informellt. Tro mig, jag har skrivandet som yrke.

Nu är jag ingen våldsam karl. Jag har skickat folk till sjukhuset och förr, jag har inga planer på att göra det igen. När argumenten tryter tar nävarna vi, men jag har argument så det räcker. Men rädd är jag inte; inte för björnen, inte för dig.

Till sist: Hur får jag ditt argument att...? Jag läser innantill.

"Den enda jämförelsen som jag tycker är relevant är:

Hur stor risk är det att jag blir dödad/skadad om jag träffar på en björn respektive en geting?"

När du sedan påpekar att rädsla är skäl nog att skjuta djur och att det är de som är rädda som ska besluta..ja, då har jag svårt att komma till någon anna slutsats. Men om det är så att jag missuppfattat något, så upplys mig. Som jag sa tidigare, har jag fel är jag beredd att be om ursäkt. Men då får du fan överbevisa mig först.

Och bara för att klargöra: Att hota mig till livet duger inte som argument.

 

[consono]

Wikipedia: Fobi (av grek. φόβος, fobos, "fruktan"), en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer. Det vanligaste symptomet för denna rubbning är den orimliga viljan att undvika fruktade saker. När rädslan är bortom ens kontroll, eller om rädslan inkräktar på det dagliga livet, kan en diagnos under en av ångeststörningarna göras.
Det är generellt accepterat att fobier kommer från en kombination av yttre händelser och inre disposition. Några fobier som till exempel araknofobi (rädslan för spindlar) och ophidiofobi (rädslan för ormar) kan hursomhelst komma från ett evolutionärt drag där människor kan känna rädsla för djur som kan orsaka dem skada.

En fobi kan man lida av oberoende om man kommer i kontakt med det som utlöser rädslan eller inte. Om man tex lider av kraftig ormfobi så finns det tillfällen när det kan kännas obehagligt att ens bläddra i en bok med ormbilder.

En irrationell rädsla (fobi) kan absolut botas med kognitiv beteendeterapi, det kan tom rekommenderas, KBT kan även hjälpa om man vill sluta röka, eller är rädd för spöken.

En naturlig (ibland genetiskt betingad) rädsla för något som faktiskt kan vara farligt brukar man sällan ens försöka bota, det finns inget incitament för att bota något som inte är sjukt. I det fallet handlar det inte om en fobi, därför kan man rationellt förstå att rädslan ökar om risken att exponeras för det man är rädd för ökar.

 

[consono]

Dessutom: Vill du visa respekt på det där härliga gammaldags viset, får du allt ta och skriva "Ni". "Du" är informellt. Tro mig, jag har skrivandet som yrke.

Jag visar respekt på mitt sätt och mot dom som förtjänar det. Skrivandet som yrke, är du lapplisa?

 

[lillspöket]

Jo, och de flesta som är rädda för björnar kommer aldrig i kontakt med dessa stora, bruna djur. Icke desto mindre är ett av de vanligast förekommande argumenten att björnskräcken inkräktar på vardagslivet, eftersom man är rädd för att ge sig ut i skogen.

Risken att bli anfallen av en björn är försvinnande liten. Särskilt om man inte jagar och inte har jakthund med sig. Dagens DN har en artikel om just detta, men jag hittar den inte på nätet.

 

[Huggis]

Jo, och de flesta som är rädda för björnar kommer aldrig i kontakt med dessa stora, bruna djur. Icke desto mindre är ett av de vanligast förekommande argumenten att björnskräcken inkräktar på vardagslivet, eftersom man är rädd för att ge sig ut i skogen.

Risken att bli anfallen av en björn är försvinnande liten. Särskilt om man inte jagar och inte har jakthund med sig. Dagens DN har en artikel om just detta, men jag hittar den inte på nätet.

Om man bara ska titta på risken av att bli anfallen av björn så är det helt rätt att den är försvinnande liten, problemet är bara att just det att man vet att björn finns i området gör att man känner att det finns en risk att bli anfallen vilket ger en oro. Denna oro är oberoende av hur många som anfalls av björn, man vet att det har hänt och kan hända igen och det i sig ger oro. Oron som man känner påverkar hur man agerar i livet och i och med det så påverkar det hur mycket man tycker att man kan vara i skogen oavsett vad den verkliga faran må vara när du och andra med dig hänvisar till statistik de senaste 100 åren.
Det händer otroligt mycket runt rovdjuren, vi här i Västerbotten känner ingen oro för vargar men så har vi inte vargstam här heller däremot känner vi oro för björnar eftersom vi har en ganska väl etablerad björnstam här. Att det skrivs om vartenda fall av rovdjursattack gör självklart sitt till också i att människor känner oro, konstigt vore väl annat tycker jag.

Min åsikt om rovdjuren är att det ska sättas nationella mål på hur många djur vi ska ha, sedan ska varje län utifrån dessa nationella mål avgöra vad det regionella målet i varje djurstam är och utifrån dessa regionala mål så beslutas om jaktkvoterna på de stora rovdjuren regionalt i varje län. Ingen region i vårt land ska vara tvingad att bära mer eller mindre hela Sveriges stam av vissa rovdjur så som läget är idag.
Det ska dessutom vara lokala/regionala beslut om skyddsjakt eftersom dessa beslut måste komma snabbt och enkelt med vettig argumentation om det ska få stöd bland människorna i bygden.

 

[peter1959]

Livet ÄR underbart att leva för många.

Men visst. Jag vet inte vad jag pratar om. Och det gör säkert inte SBU heller. Och det är synd, för annars hade nedanstående länkar varit ganska gott stöd för mitt påstående.

http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Ale...ndeterapi-vid-angestsyndrom-eller-depression/

http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Behandling-av-angestsyndrom/

SBU:s rapport finns bland annat här: http://www.gbgarbetspsykologi.se/Filer/sbungest_vol_2.pdf

Men vafan vet dom?

Ha ! har du hör talas om känslomässig barrering ?
Det är vad det handlar om, den måste "underhållas" hela livet ut.
Det står inte i de "rapporterna"
Inte ens F-kassan tar den typen av behandling som given på patienterna.
Men det är klart att det finns "rapporter" att det funkar, dom som sysslar med det vill ju inte förlora sina jobb...
I din ankdamm så kan man kalla sådan behandling "utmärkt"

 

[lillspöket]

Ha ! har du hör talas om känslomässig barrering ?
Det är vad det handlar om, den måste "underhållas" hela livet ut.
Det står inte i de "rapporterna"
Inte ens F-kassan tar den typen av behandling som given på patienterna.
Men det är klart att det finns "rapporter" att det funkar, dom som sysslar med det vill ju inte förlora sina jobb...
I din ankdamm så kan man kalla sådan behandling "utmärkt"

Pojkarna och flickorna på Statens beredning för medicinsk utvärdering utför, så vitt känt, inte vården. De utvärderar den.

 

[Huggis]

Livet ÄR underbart att leva för många.

Men visst. Jag vet inte vad jag pratar om. Och det gör säkert inte SBU heller. Och det är synd, för annars hade nedanstående länkar varit ganska gott stöd för mitt påstående.

http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Ale...ndeterapi-vid-angestsyndrom-eller-depression/

http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Behandling-av-angestsyndrom/

SBU:s rapport finns bland annat här: http://www.gbgarbetspsykologi.se/Filer/sbungest_vol_2.pdf

Men vafan vet dom?

Du kan få rapporter att visa precis vad du vill, allt beror på vad det är du vill ha ut av rapporten och hur beställaren har preciserat beställningen av rapporten.
Jag säger inte att rapporterna inte stämmer, eftersom jag inte är insatt i det ämne som avhandlas i dessa rapporter, bara att man kan visa vad man vill med undersökningar och rapporter oavsett vilket ämne det är och vilken titel man har.

 

[-Patric-]

Jag visar respekt på mitt sätt och mot dom som förtjänar det. Skrivandet som yrke, är du lapplisa?

*fniss* där fick du till det..

 

[mathias]

Rapport hade ett inslag om björnattacker idag igen. Jägare som är livrädda för björnar.

Jag anseer att de istället borde vara rädda för fästingen. Skulle vara intressant om Rapport gjorde ett inslag om stora jägare som grät i rädsla för fästingar....

Fästingen är vårt farligaste djur!

 

[Raskesven]

.....
Min åsikt om rovdjuren är att det ska sättas nationella mål på hur många djur vi ska ha, sedan ska varje län utifrån dessa nationella mål avgöra vad det regionella målet i varje djurstam är och utifrån dessa regionala mål så beslutas om jaktkvoterna på de stora rovdjuren regionalt i varje län.
.....

Och om summan av de regionalt uppsatta målen inte överrensstämmer med de nationellt uppsatta målen?

Raskesven

 

[consono]

Rapport hade ett inslag om björnattacker idag igen. Jägare som är livrädda för björnar.

Jag anseer att de istället borde vara rädda för fästingen. Skulle vara intressant om Rapport gjorde ett inslag om stora jägare som grät i rädsla för fästingar....

Fästingen är vårt farligaste djur!

Jag missade rapport, kollade på svt.se i stället . Men det var nog inte samma inslag eftersom ingen grät.