En knasig poäng som inte på något sätt är unik för denna debatten är frågan om den "naturliga" balansen. Detta antas per definition utesluta männsikan, precis som om vi står utanför naturen. I verkligheten är vi ett djur i mängden och våran inverkan på omgivingen är inte mer eller mindre "naturlig" än någon annan djurarts. Att vi råkar ha en stor hjärna som tillåter oss att i stor omfattning forma omgivningen efter vårat tycke och smak är inte liktydligt med att vi "står över natures regler". Tids nog kommer mänskligheten nog få erfara precis hur beroende vi är av goda moder jord ändå. Med detta i åtanke, och i förhoppning om ett stabilt klimat även i framtiden, bör vi förstås beastämma oss för hur vi vill att våran omgivning skall se ut, nu när vi har möjligheten att i ganska stor detalj avgöra i alla fall populationen av större däggdjur. Jag kan inte förstå varför man klumpar ihop alla större rovdur under en benämning när det enligt mitt vetande bara finns ett djur som är potentiellt farligt för människan, nämligen björnen. Övriga är i princip ofarliga. Ekonomiska intressen väger lätt i sammanhanget. För min del verkar det fullt rimligt att hålla populationen av björnar någonstans kring en nivå som fortfarande kan anses vara en fungerande, livskraftig population, men inte nödvändigtvis mer än så. I övrigt verkar argumenten mer handla om egenintresse av typen "hur skall vi kunna jaga med löshund i framtiden". Förstå att detta inte är ett viktigt argument för beslutsfattare i riksdagen eller för 95% av befolkningen i landet.Själv jagar jag inte (skulle gärna vilja) men i princip har jag inte det minsta emot jakt. Skräckpropaganda kring rovdjurens farlighet tillför ingenting och förstärker bara den bitvis inbillade polarisationen mellan landsbygd och stad