Angående björndebatten.

Vad är svaret, Raskesven? Spelar det alltså ingen roll om antalet björnar blir väldigt högt regionalt, bara det nationellt uppsatta målet uppnås?
Det spelar naturligtvis roll. Jag pekade på problemet med den avvikelse som kan uppkomma om det vore det generella regelverket. Jag är fullt medveten om problemet. När det gäller björnen borde det inte finns något sådant problem. Senaste inventeringen av björn pekar på närmare 3000 björnar. Det nuvarande nationella målet är 1000 björnar. Även om det nationella målet var 2000 björnar skulle det inte vara ett problem antalsmässigt, om inte ett visst län fick för sig att öka avskjutningen kraftigt.

Däremot skulle det kunna bli ett problem när det gäller vargen, som ännu inte kan sägas vara en livskraftig stam så som björnen idag är, då högröstade få lokala lobbyister har större chans/risk att påverka lokala beslutsfattare än nationella.

Järvstammen är också relativt liten och inte en livskraftig stam som björnen.

Lodjuret har ett myckret stort utbredningsområde idag och består väl av drygt 1500 djur, så lodjuret kan nog sägas utgöra en livskraftig stam idag. Jag vet att Rattavare sameby fick problem med att många lodjurshonor slog sig ner på begränsat område, det blev för tätt med lodjur och då minskades lodjursstammen medelst avskjutning.

Slutsatsen är att det inte behöver vara så restriktivt med björn idag (jag tror anledningen är att man försöker få en större spridning på björn och därför inte ännu vill skjuta av så mycket lokalt innan det skett) eller med lodjuret, även om lodjuret har minskat något under senare år nationellt sett. Med järv och i synnerhet varg förhåller det sig fortfarande annorlunda. Jag tycker inte man ska klumpa ihop och dra alla rovdjur över en kam. Förutsättningarna för rovdjuren idag skiljer sig åt. Jag vill se en livskraftig stam av samtliga rovdjur, och en för människan skygg sådan. Jag vil se en livskraftig stam av samtliga våra djur.

Raskesven
 
Jag tycker liksom Du att vi ska ha livskraftiga stammar av samtliga djur. Där är vi helt överens.
Självklart så ska vi ha kvar de stora rovdjuren. Men det som jag upplever som ett problem, nämligen vem som ska sköta decimeringen, dödandet eller mördandet beroende på vem som väljer vokabulären när vi har uppnått det antal som samhället anser vara optimalt.

Jag tror inte att det finns ett tillräckligt bra alternativ till löshundsjakt på älg om den inte går att bedriva i framtiden. Vad skulle kunna ersätta den?

Problem är visserligen till för att lösas men då bör man försöka få en samsyn i vad som är problemet och vad som är lösningen. Faktum är i alla fall att någon måste reglera antalet vargar, björnar, älgar och alla andra djur. Det har aldrig funnits en naturlig balans i detta som somliga tror utan antalet har förmodligen varierat kraftigt över tid.

Beskattningen tror jag är ett problem, sedan finns det somliga som tycker att jakt inte är lösningen. Jag ser inget alternativ till det heller. Ge gärna konstruktiva förslag.

Det har blivit otroligt mycket rundgång i den här tråden så jag avslutar härmed mitt deltagande i den.
 
En knasig poäng som inte på något sätt är unik för denna debatten är frågan om den "naturliga" balansen. Detta antas per definition utesluta männsikan, precis som om vi står utanför naturen. I verkligheten är vi ett djur i mängden och våran inverkan på omgivingen är inte mer eller mindre "naturlig" än någon annan djurarts. Att vi råkar ha en stor hjärna som tillåter oss att i stor omfattning forma omgivningen efter vårat tycke och smak är inte liktydligt med att vi "står över natures regler". Tids nog kommer mänskligheten nog få erfara precis hur beroende vi är av goda moder jord ändå. Med detta i åtanke, och i förhoppning om ett stabilt klimat även i framtiden, bör vi förstås beastämma oss för hur vi vill att våran omgivning skall se ut, nu när vi har möjligheten att i ganska stor detalj avgöra i alla fall populationen av större däggdjur. Jag kan inte förstå varför man klumpar ihop alla större rovdur under en benämning när det enligt mitt vetande bara finns ett djur som är potentiellt farligt för människan, nämligen björnen. Övriga är i princip ofarliga. Ekonomiska intressen väger lätt i sammanhanget. För min del verkar det fullt rimligt att hålla populationen av björnar någonstans kring en nivå som fortfarande kan anses vara en fungerande, livskraftig population, men inte nödvändigtvis mer än så. I övrigt verkar argumenten mer handla om egenintresse av typen "hur skall vi kunna jaga med löshund i framtiden". Förstå att detta inte är ett viktigt argument för beslutsfattare i riksdagen eller för 95% av befolkningen i landet.Själv jagar jag inte (skulle gärna vilja) men i princip har jag inte det minsta emot jakt. Skräckpropaganda kring rovdjurens farlighet tillför ingenting och förstärker bara den bitvis inbillade polarisationen mellan landsbygd och stad
 
Nu när vi ser att stammen ökat kring 2900 individer och det är en bit över miniminivån 2500, så är det klart att en viss jakt ska bedrivas. Åtets kvoter var på 233 djur. En stor del av dem har blivit skjutna (190 st), men kring tex Kalix har man bara skjutit en björn mot tilldelade 10. Om det beror på för stor tilldelning eller vad orsaken är kan man ju spekulra i. Årets jakt är i princip avslutad.

http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Vilda-djur/Stora-rovdjur/Bjornjakt/

Det som är lite oroväckande är att 3 björnar blivit påskjutna och försvunnit. Till de ska man även lägga till de skadeskjutna men där eftersöket har spårat upp individen.

Men den björnskräck som massmedia och jägarna själva försöker sprida blir jag bara förbannad på.
 
Här finns en hel del fakta om tilldelning, målet för björnförvaltningen, vad som gäller för skinnet osv.

100 föryngringar per år är målet, vilket anses motsvara 1000 individer.
Man strävar efter att fylla ut de luckor som finns mellan björnpoulationerna.
Skinnet får t.ex inte säljas och det märks med ett chip. Omärkta skinn tillfaller staten.
Etc

http://www.naturvardsverket.se/upload/04_arbete_med_naturvard/bjorn/N_bjornjakt08_411457408.pdf

Raskesven
 
Mathias, många jägare väljer att inte skjuta björn till viss del för att man inte vill riskera ett eventuellt eftersök med de risker som det medför på björn men även av den orsaken att om en jägare skulle skjuta en björn och björnen visar sig vara en hona med mjölk i juvret så anmäls jägaren automatiskt för jaktbrott och det blir en utredning.
Detta är otroligt avskräckande för många jägare eftersom man förutom fängelse även riskerar att förlora sina vapen och då försvinner möjligheten att hålla på med ett stort intresse.
 
Nytt bränsle till björndebatten:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=839133

Extremerna.
Negativ till björn - Där ser ni. Björnar är farliga. Utrota dem!
Positiv till björn - Går att slå ihjäl t.o.m. med grenar. Björnar är inte farliga. Låt dem föröka sig fritt!
:)


Det jag blir är att jag blir positiv till USA... Där får man döda björnar... Utan att bli anklagad för grivt jaktbrott då man krökt ett litet hårstrå på statens vilt...
 
Nytt bränsle till björndebatten:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=839133

Extremerna.
Negativ till björn - Där ser ni. Björnar är farliga. Utrota dem!
Positiv till björn - Går att slå ihjäl t.o.m. med grenar. Björnar är inte farliga. Låt dem föröka sig fritt!
:)

En svartbjörnshona väger 70-120 kg (genomsnitt 90 kg). Mankhöjden för svartbjörn är 80-95 cm hög. Längden från huvud till svansspets är 130-180 cm lång. Storleksmässigt är de alltså mer att betrakta som vargar än björnar, mätt med skandinaviska mått.
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
Stordrulen Rättsrötevarning angående Svensk Viltförvaltning ? Jakt 5
arntur en fråga angående trofejakt. Jakt 48

Liknande trådar


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg