Allemansrätten

[7S]

Som sagt, jag är inte intresserad av en exakt kalkyl som tar hänsyn till alla detaljer. Däremot är jag (genuint) intresserad av hur mycket en enstaka markägare, som uppenbarligen anser att allemansrätten kostar honom pengar, skulle vara beredd att lägga för att få sin mark undantagen denna rätt.
Rent hypotetiskt, givetvis, men inte helt taget ur luften. En särskild skatteklass för mark undantagen AR känns som en typisk svensk kompromisslösning (även om jag inte tror det kommer hända).

Money talks, bullshit walks, som bekant.[/Q
Med den inställningen förstår jag behovet i att kunna värdera förluster i pengar. För egen del lämnar jag frågan öppen då lugn och ro, ogjort arbete, lidande och död inte kan anses vara kalkylerbart.

Hoppas du får svar på frågan av nån annan.

 

[Gregorius]

Som jag skrivit tidigare förstår jag inte lusten över att prissätta vad skadegörelse kostar i kronor och ören, det viktiga är konstaterandet att det kostar.

Mycket är inte kalkylerbart men om det nu är det så har mycket med geografiskt läge, transportlängd mm att göra. Därav skulle en uppgift inte kunna tillämpas om den skulle ges för skåne på norrland.

niking vill jag minnas har nämnt vad en ny granplanta kostar. Men när upptäcks den vara söndertrampad eller bortryckt? Hur lång växttid har gått förlorad? Är marken långt borta tillkommer stora utgifter i transport bara för att komplettera skadegörelse.

En annan, mer påtagligt, skrev att denna, uppskattningsvis, lade ut 6-10 tkr/ år för att reparera en vattenutkastare som används av förbipassernade.

Om någon skulle strunta i att stänga grind så mina hästar springer ut och blir påkörda kostar veterinären en summa, personskador kan vara oåterkallerliga. Nu har aldrig nån av mina hästar blivit påkörda, dock "utsläppta". Skulle så hända, gud förbjude, vem får stå för kalaset då? I dagsläget finner jag ingen inspiration i att ens försöka redovisa vad en död häst kostar för att återigen få en levande.

Vill man inskränka allemansrätten pga kostnader för markägarna bör man rimligtvis också presentera de kostnaderna. Naturligtvis går det att göra en ekonomisk bedömning på detta, precis som man gör med alla andra lagar och reformer. Man genomför inga reformer eller större projekt utan att göra en samhällsekonomisk bedömning. Att Niking och du skulle stå för en sådan kräver jag dock inte. Däremot vore det klädsamt att hänvisa till någon form av underlag som visar att detta skulle vara ett sådant stort problem att en så stor samhällsreform skulle vara nödvändig.

Att Kalle Svensson får sina granplantor sönderkörda av skoterförare eller massa skräp vid stranden till sin sjö titt som tätt är naturligtvis ett stort problem för denne, utan tvekan. Men är det så stort att det kräver en reform där Sveriges medborgare förlorar rätten att vistas på en så stor del av vårt lands yta? Att Sveriges folk skulle avsäga sig den rätten utan att kompenseras eller kräva något i gengäld är bara att glömma. Kostnaden för den kompensationen typ uteblivna stöd, starkare rätt att förstatliga/kommunalisera mark med rekreationsvärden osv. ska viktas mot kostnaderna för skadorna på skog och mark.

Den som förfäktar att allemansrätten ska avskaffas tar sig nog vatten över huvudet. Det lär inte hända. Däremot borde det vara rimligare och mer utsiktsfullt att arbeta för att hitta vägar att stoppa lokala övertramp eller reglera områden med hårt besökstryck. Rätt att avlysa/stängsla in känsliga områden, ex. en nyplantering. Man kanske kan kompenseras eller sälja/byta in mark hos det allmänna om man har en plats med hög besöksfrekvens osv.

 

[7S]

Vill man inskränka allemansrätten pga kostnader för markägarna bör man rimligtvis också presentera de kostnaderna.

Någon inskränkning har jag inte förespråkat, något jag trodde jag gjort tydligt. Tvärtom uppskattar jag tillfälliga besökare som respektfullt, mot mig och mot naturen, använder sina rättigheter som medborgare. (Svenska medborgare)

Naturligtvis går det att göra en ekonomisk bedömning på detta, precis som man gör med alla andra lagar och reformer. Man genomför inga reformer eller större projekt utan att göra en samhällsekonomisk bedömning. Att Niking och du skulle stå för en sådan kräver jag dock inte. Däremot vore det klädsamt att hänvisa till någon form av underlag som visar att detta skulle vara ett sådant stort problem att en så stor samhällsreform skulle vara nödvändig.

Jo visst bör en omformulering av en långt gående rättighet föregås av en utförlig utredning. Den skulle dock bli synnerligen komplex då markägare inte är en homogen grupp. Alla markägare livnär sig inte på jordbruk inte heller på hästar, skog eller kor.
Något bör dock ske snart då tålamodet börjar tryta rejält för de som upplever det större missbruket. Detta gynnar vaken markägare eller gemene allemansrättsnyttjare i stort något.

Att Kalle Svensson får sina granplantor sönderkörda av skoterförare eller massa skräp vid stranden till sin sjö titt som tätt är naturligtvis ett stort problem för denne, utan tvekan. Men är det så stort att det kräver en reform där Sveriges medborgare förlorar rätten att vistas på en så stor del av vårt lands yta?
Man kanske kan kompenseras eller sälja/byta in mark hos det allmänna om man har en plats med hög besöksfrekvens osv.

Även om jag uppskattar din förståelse så tycker jag att du gör en felaktig bedömning i vem som är mot dig. Är det markägarna som värnar om det de förvaltar. Eller är det missbrukarna som handlar efter eget lynne, utan respekt för förvaltarens (låter stort men finner inget bättre ord just nu) livsverk, som sedan kan återgå till sin vardag?
Att behöva kompenseras för att marken man äger, som skett antingen genom arv eller förvärv, medels inlösen så har samhället givit upp för dom som sköter sig tillfördel för de missbrukande . Det är ett ärkefel och löser inga problem, framför allt inte problem orsakade av hög besöksfrekvens. Vilket är bekymret från början.

Jag har inga lösningar, men jag blir drabbad.

 

[Gregorius]

Någon inskränkning har jag inte förespråkat, något jag trodde jag gjort tydligt. Tvärtom uppskattar jag tillfälliga besökare som respektfullt, mot mig och mot naturen, använder sina rättigheter som medborgare. (Svenska medborgare) Jo visst bör en omformulering av en långt gående rättighet föregås av en utförlig utredning. Den skulle dock bli synnerligen komplex då markägare inte är en homogen grupp. Alla markägare livnär sig inte på jordbruk inte heller på hästar, skog eller kor. Något bör dock ske snart då tålamodet börjar tryta rejält för de som upplever det större missbruket. Detta gynnar vaken markägare eller gemene allemansrättsnyttjare i stort något.

Därför förespråkar i alla fall jag, som exempel att man under begränsade former tillåts avlysa/stängsla in känsliga delar av sin mark vid ex. nyplantering. Det finns säkert fler ideer som man kan komma på, som kan göras utan att allemansrätten inskränks i sin helhet, men som begränsar skadorna på skogen. Det hade varit en intressantare diskussion än mycket av det som avhandlas i denna tråd.

Redan idag finns det åtgärder för markägare att ta till om man vill begränsa eller styra nyttjandet av marken. Ex. att lägga igen eller flytta stigar. Det är en metod man använder i många naturreservat för att styra rörelserna och avlasta delar som bör få vara i fred. Folk är oftast lata och håller sig på stigen.

Även om jag uppskattar din förståelse så tycker jag att du gör en felaktig bedömning i vem som är mot dig. Är det markägarna som värnar om det de förvaltar. Eller är det missbrukarna som handlar efter eget lynne, utan respekt för förvaltarens (låter stort men finner inget bättre ord just nu) livsverk, som sedan kan återgå till sin vardag?

Jag tror ingen är emot mig, däremot finns det andra i tråden som har motsatt åsikt som jag. De jag främst vänder mig till är de som förespråkar inskränkningar eller avskaffandet av allemansrätten. Markägare eller missbrukare (vad det nu är man missbrukar?) det kan till och med vara samma person. Jag ser gärna att det är åsikterna som ställs mot varandra, inte svepande generaliseringar av grupper som ingen av oss representerar.

Att behöva kompenseras för att marken man äger, som skett antingen genom arv eller förvärv, medels inlösen så har samhället givit upp för dom som sköter sig tillfördel för de missbrukande . Det är ett ärkefel och löser inga problem, framför allt inte problem orsakade av hög besöksfrekvens. Vilket är bekymret från början.

Område med högt besöksfrekvens skulle kunna lösas in/bytas in pga ett stort allmänt intresse och låta det allmänna ta de kostnaderna för besökandet. Precis som man gör när man tar mark i anspråk för vägar, cykelbanor eller andra samhällsanläggningar. Utan att ha fakta på hand, så skulle jag tippa på att det sällan är de mest produktiva delarna av skogarna som besöks oftast avgränsade bitar som sjöstränder och vägar dit. Därför torde den ekonomiska skadan bli begränsad vid en inlösen. Men visst affektionsvärdet kanske är stort ibland. Jag föreslog dock i första hand att det allmänna kan åta sig att kompensera markägaren för uppkomna kostnader; städning, hålla med stigar, papperskorgar osv.

 

[niking]

Nej, det är inget sjukt att stå upp för äganderätten. Det skrev jag inte heller.)

Då förstår jag inte vilka av mina i tråden redovisade idéer som är sjuka, efter som dessa idéer just stärker markägarnas rådighet över sin mark.

Vad skulle jag med 200 hektar mark till?

Till mycket, t.ex. ta ut vedbrand, ordna friluftsaktiviteter, jakt, idka skogsbruk, tjäna pengar...
/Niklas

 

[niking]

En sista seriös fråga till Niking.

Antag att det antogs en lag enligt vilken du som markägare kunde ansöka om i princip fullständig bestämmanderätt över din mark, dvs utöver jakt och fiskerätt och rätten att idka jordbruk och/eller skogsbruk på den (mfl rättigheter som du har idag) så fick du äganderätt till bär och svamp, mineralprospektering samt rätten att stänga alla oönskade tvåbeningar ute eller sätta upp kameror av hjärtans lust.

Antag att haken vore att du då även skulle beskattas för detta. Skattmasen kräver X kr extra per hektar och år om du väljer fullständigt ägande.

Vid vilken storlek på X vore detta (rent hypotetiskt) intressant?

Tja,en sådan åtgärd skulle nog i sig generera mer vinst för mitt skogsbruk och därmed mer skatt till stat och kommun jämfört med idag. Det förutsätter givetvis att jag inte återinvesterar all mervinst i fastigheten, vilket givetvis kan vara frestande.

Men därutöver? Tja, vad är det värt att slippa fråga pappa staten om nådigt tillstånd för att avverka på egen mark, slippa ta kostbara hänsyn till alla £$%& torpställen och markavvattningsförbud, inga krav på kvarlämnade evighetsträd eller andra produktionssänkande dumheter. Svårt att svara på rak arm, kanske 100 kr/ha och år? All mervinst får ju inte försvinna till staten.
/Niklas

 

[niking]

Självklart är det en beror på-fråga.
Men just Niking har flera gånger hävdat att allemansrätten i sig kostar (stora) pengar för markägaren. Därför vore det intressant att höra vad det skulle vara värt (mellan tummen och pekfingret) att köpa sig fri från de inskränkningar i ägandet som gäller idag.

Det jag hävdat är att det kan kosta drabbade markägare stora pengar, t.ex. om en lägereld sprider sig och x antal ha skog brinner upp.

Väldigt få privata markägare har någon ekonomisk fördel av allemansrätten. i alla fall inte som just markägare.
/Niklas

 

[niking]

Money talks, bullshit walks, som bekant.

Tja, det tycks vara många vandrare som valt att debattera mot mig i denna tråd
/Niklas

 

[7S]

Därför förespråkar i alla fall jag, som exempel att man under begränsade former tillåts avlysa/stängsla in känsliga delar av sin mark vid ex. nyplantering. Det finns säkert fler ideer som man kan komma på, som kan göras utan att allemansrätten inskränks i sin helhet, men som begränsar skadorna på skogen. Det hade varit en intressantare diskussion än mycket av det som avhandlas i denna tråd.

Det ska inte behövas. Kunskapen hos besökarna skall vara på en så pass "hög" nivå att de inte trampar genom en nyplantering.

Område med högt besöksfrekvens skulle kunna lösas in/bytas in pga ett stort allmänt intresse och låta det allmänna ta de kostnaderna för besökandet. Precis som man gör när man tar mark i anspråk för vägar, cykelbanor eller andra samhällsanläggningar. Utan att ha fakta på hand, så skulle jag tippa på att det sällan är de mest produktiva delarna av skogarna som besöks oftast avgränsade bitar som sjöstränder och vägar dit. Därför torde den ekonomiska skadan bli begränsad vid en inlösen. Men visst affektionsvärdet kanske är stort ibland. Jag föreslog dock i första hand att det allmänna kan åta sig att kompensera markägaren för uppkomna kostnader; städning, hålla med stigar, papperskorgar osv.

Att staten skulle gå in och kompensera markägaren för städning, hålla med stigar, papperskorgar osv. är att legitimera och erkänna ett icke laglydigt beteende. Känns inte bra om en civiliserad rättsstat skulle göra så.

 

[7S]

Här kan ni kontrollera er kunnighet/okunnighet: http://www.friluftsframjandet.se/guest/allemansratten-fragesport

 

[camoscio]

Här kan ni kontrollera er kunnighet/okunnighet: http://www.friluftsframjandet.se/guest/allemansratten-fragesport

Jag försökte, men dels kom jag inte på ens hur första frågan löd, dels ej heller hur det skulle gå till att besvara den.

 

[Tollan]

Här kan ni kontrollera er kunnighet/okunnighet: http://www.friluftsframjandet.se/guest/allemansratten-fragesport

Kul grej! Och bra gick det också