Re: Maten är en del av upplevelsen
lajh_se; sa:
För egen del, som skåning man är, så är maten en viktig och del av upplevelsen när man är ute. Att under enkla former laga till god mat och få njuta av omgivningarna är härligt.
Förvånas lite av de dokumenterade och snålt tilltagna matransonerna och som i flera fall leder till betydande viktminskning på kort tid. Det är säkerligen inte hälsosamt; som jag förstått så är fett den energidepå som kroppen förbrukar sist (dvs överlevnadsreserven), och den kräver dessutom närvaro av tillräckliga mängder kolhydrater för att förbränningen skall ha en verkan. Innan dess sker bl a nedbrytning av musklernas energidepåer. I korhet, en så stor viktnedgång är förmodligen mer destruktiv än hälsosam (man brukar säga att skall man dessutom behålla den vikt man går ner till bör man inte gå ner mer än 1-2 kg/månad).
Oavsett om man tror på ovanstående eller ej, så är min princip att, som person av normalvikt, inte äta mindre när jag är ute i naturen (och jag äter som några andra i forumet rikligt), vilket är det enda som fungerar för mig när energiåtgången ökar. Eller uttryckt annorlunda, varför äta mindre när man ägnar sig åt hygglig/hård fysisk aktivitet än vad man gör normalt om man har ett mindre rörligt/fysiskt jobb. Det är ju när man fysiskt anstränger kroppen som man verkligen bör se till att tillräckligt energiintag görs.
Jörgen
Nu vet inte jag om ex.vis mina 660 gram är särskilt LITE -
det är ungefär vad som brukar rekommenderas i
friluftsböcker och dito tidskrifter.
2700 kcal är klart mer än jag får i mig hemma om jag inte
har tråkigt och äter för att få tiden att gå.
TIll sist är det känslan som gills; ingen hunger, ingen seghet, allt OK.
Jag prövade en gång att äta min standardmiddag hemma
och jag fick knappt i mig maten!
Om jag räknar
med en energiåtgång av 3.500 per dag i fjällen motsvarar
skillnaden ett hg fett. Kan stämma rätt bra med att jag tappade
ett kilo i Norge (12 dagar). Sydeuropa är på många sätt en
annan historia, förstås. På Korsika förra året hade jag
7 * 660 gram, provianterade på mig en del, kanske 9
morgonmål ("barres cereales"), ett par middagar; därutöver
fanns servering på ett par stugor och två eller tre restauranger.
Det jämnar ut. En vandring på GR 20 är f ö inte särskilt
ansträngande, men teknisk.
1500 kcal som ngn nämnt är däremot hysteriskt lite.
Det är mindre än vad som går åt när man ligger på soffan
och grubblar över världens ondska.
När det gäller fysisk aktivitet hemmavid, som cykling och
löpning har jag märkt att sådant är ytterst förrädiskt eftersom
aptiten kan stegras enormt. Vid vandring tvingar packningens blotta tyngd en att hålla igen; det skulle kännas direkt dumt
att efter 12 7-9 timmar långa etapper ha GÅTT UPP
i vikt!
Och för mig, med ischias och förbenad häl
(och den andra opererad) är valet enkelt:
högst 17 kilos startvikt för en 12-dagarstur eller
INGEN TUR ALLS!
Vad beträffar lämplig bantningstakt så är det nästintill
omöjligt att under kontrollerade former gå ned så långsamt
i vikt som 1-2 kilo i månaden. 1 kg i veckan verkar mer realistiskt
om man vill ha känslan av att det händer något. För mig
är det inget bekymmer, jag är vid 59 års ålder en slank yngling.
Jag tillåter mig att
gå upp en bit över 70 kg på vintern och ned några kilo på
försommaren, sen ytterligare ett eller två under sommarens vandringar. Min trivselvikt är 67 kg idag som fär 35 år sen.
il C.