Är syrgas dopning?

[avslutat medlemskap0429]

Bergsguden har talat

I första inlägget #105 det bort ett "inte", - …Allt i motionsklass och eftersom det INTE behövs någon licens för….

Och så menar jag dispens och inte licens.

Egentligen är regelverkets uppbyggnad tvärt om, dvs att man inte är dopad för att man omfattas av en generell dispens. Tävlar man på låg nivå behöver man alltså inte ansöka om någon dispens som gäller just en själv. Poängen är att man inte är dopad enligt regelverket.

#108: Jo, jag har läst tråden från början, men om du läser det jag skrivit igen så kanske det slipper bli goddag yxskaft.

Du Smarty, har jag skrivit något som tyder på att jag anser att syrgas eller vissa preparat inte är prestationshöjande!!??? Har jag skrivit att Riksidrottsförbundet inte gjort tester på motionärer?

Väldigt många som åker Vasaloppet äter mediciner som finns med på röda listan. Jag tror de är precis lika glada på fikarasten när de berättar i loppet och sin prestation oavsett sin medicin. Om de hade tävlat i elit så skulle de åka dit så det visslar om det och stängas av pga. dopning.

Vitsen med det exemplet är för att visa på skillnaden mellan att äta mediciner på listan och att bryta mot dopingregler. Skulle vara intressant att veta om du anser, - är man dopad om äter något medel på listan, eller är man dopad först om man brutit mot några regler om dopning?

Om nu UIAA beslutar att man inte får claima en topp om man inte följer dopingreglerna så vad ska jag och alla andra tusen och åter tusentals personer göra som äter mediciner på röda listan? Ska de ansöka om dispens hos Riksidrottsförbundet? Öhh…!!??

Och vad händer om jag som äter mediciner på listan utan dispens från Riksidrottsförbundet claimar en topp? Jag kanske t.o.m. har en hemsida där jag berättar om det. Vad ska hända då? Ska jag stängas av från naturen då eller?

Möjligtvis kan jag inte claima toppen som ett världsrekord, men det kan jag ju inte om jag slår världsrekord på Vasaloppet heller, - eftersom jag tävlar i motionsklass. Lik förbaskat så claimar jag de lopp jag gjort och de toppar jag gjort. Och lik förbaskat visar Vasaloppet, liksom Göteborgsvarvet och Stockholm maraton och alla andra, alla dessa tusentals personers tider på sin hemsida.

 

[avslutat medlemskap0429]

Jag fick ett mail (ett trevligt mer ödmjukt och konstruktivt mail) om att om syrgas hamnar på listan så får ju ingen ta det (om det inte är av medicinska skäl). Nej, det är ju rätt på sätt och vis.

Men det är inte riktigt bara så jag tänker.

Den generella dispensen gäller för alla som inte tävlar på hög nivå. Med hög nivå för klättrare avses att man är med i landslaget eller motsvarande. Då är man väldigt duktig. Det finns inte en chans på jorden att jag som motionär kan nå den prestation som det innebär att klättra på landslagsnivå. Detsamma gäller skidor, löpning, what ever.

Vad gäller vid bestigning av berg? Vad är då en hög respektive låg nivå (och då menar jag inte höjden över havet!!). En glad amatör kan ju ta sig uppför ett berg, samma berg som proffsen, t.o.m. de högre topparna i Himalaya. Helt plötsligt kan motionären och proffset prestera detsamma, - dvs, claima samma berg. Det existerar inte i andra sporter om det inte är ren tur.

Om nu båda äter samma medicin på samma berg så kommer den glada amatören att omfattas av den generella dispensen, och proffset att behöva en individuell dispens, att testas för doping osv.

Sedan finns det tredje alternativet, att man utför en prestation helt utom tävlan. Då gäller inga dopingregler över huvud taget så då kan man ju inte heller vara dopad. Då är strunt samma om man har individuell eller generell dispens, man är ju bara ute och motionerar, utövar friluftsliv, kalla det var ni vill. Mitt friluftsliv kan ju bestå i att bestiga toppar och eftersom inga regler gäller så får jag väl göra vad jag vill, gällande prestationshöjande medel och också gällande syrgas (om också det hamnar på listan). Och vill jag sedan berätta vad jag gjort så kan ingen hindra mig.

Så, nu har jag haft åsikter så jag förbrukat min ranson för hela det här året!

 

[HejaJonas]

Hahahaha!

Bergsguden har talat, - hahahahaha!

Du för ett väldigt intressant resonemang i de här inläggen.

Det verkar vara världens första försök att försöka reglera friluftsliv med dopingregler.

Det har ju blivit tävling mellan Nikkaloukta och Abisko nuförtiden. Jag planerar att gå den streckan i september, jag kanske måste ta reda på vad som gäller så jag inte är dopad. Om jag befinns vara dopad, vad händer då? Upphör allemansrätten för mig i fyra månader då?

Jag tycker att det låter som att fler kommer att klassa sig utom tävlan när de ska upp på ett berg framöver. Det verkar enklare så. Det skulle jag göra, framför allt borta i Himalaya eftersom jag nog skulle vilja klättra med syrgas där.

 

[HejaJonas]

Jag snacke med en jobbarkompis, just Vasaloppet var inget bra valt exempel för ALLA måste vara med i en idrottsförening. Men resonemanget fungerar på tjejvasan, skejtvasan, göteborgsvarvet, där kan man köra utan att vara med i en förening. Är man inte med i en förening så kan man inte dopingtestas, det är väl det som är grejen eller?

Jobbarkompisen (han är nörd men ingen expert) sa att man inte får ha med sig preparat på listan heller om det inte finns godtagbara skäl. Jag tycker det är ett godtagbart skäl att ha med sig mediciner för att rädda liv men hur vet man om någon har varit och knaprat på nåt påsen? Om man har en halvtimme kvar till toppen av Everest, satsat en miljon och sitt liv, men mår dåligt och har dexametason i fickan som kan hjälpa en upp den sista biten? Jag undrar hur det skulle gå till rent praktiskt om man ska dopingkontrollera folk i Himalaya. Ska alla som kommer ner lämna dopingprov? Ska man börja ta prover uppe i high camp? Hur avslöjar man om någon har använt syrgas?

Man måste ju anses oskyldig tills motsatsen är bevisad som Anneli skrev. Nu tänker jag inte på såna som mig som inte bryr sig om de har använt syrgas eller inte. Men för de som är involverad i stora pengar är det nog viktigt. Tror inte någon friidrottare eller skidåkare skulle acceptera att bli anklagad för doping utan bergfasta bevis.

 

[avslutat medlemskap0429]

Jonas skriver:
Är man inte med i en förening så kan man inte dopingtestas, det är väl det som är grejen eller?

Ja, det var så jag tänkte.

Tävlingarna har kanske egna tävlingsregler som säger att man måste efterleva reglerna om dopning eller nåt, ingen aning, men som utgångsläge kan man inte dopingtestas om man inte är med i en förening ansluten till Riksidrottsförbundet.

Men för att knyta an det till bergen igen innan en viss .... får ett spel så måste man ställa frågan om vem som ska föreskriva sådana regler ute i bergen. Om man inte är med i en förening så kan man inte testas. På vissa berg som kräver tillstånd skulle man kunna kräva att man är med i en förening som är ansluten till (UIAAs) regelverk om dopning men det är ju få av världens berg som fodrar tillstånd. Det skulle man ju kunna lobba om. Just syrgas änvänds vanligtvis bara på de högre bergen och de allra högsta ska väl kunna regleras så att det fodras föreningsmedlemsskap för att kunna få tillstånd.

Det har hänt att man testat motionärer (som är med i idrottsförening) men det har nog inte skett i samband med att dessa motionärer utövat idrottsaktiviteter utom tävlan, dvs. om någon motionärklättrare skulle bli testad skulle det med största sannolikhet vara i något samband med tävlingsklättring. Det finns nog inte resurser att testa klätterförbundetsmedlemmar som är ute och leker i bergen. Att dessutom dopingtesta klättermotionärer som aldrig tävlar är som att få för sig att testa löpare som i och för sig är med i en förening men aldrig springer några lopp.

 

[Christian Haarlem]

En sak eller flera...

som glöms bort i de senaste kommentarerna om vilka som dopingtestas...

Hur ser ni på tex styrkelyftare som inte tävlar, men som dopar sig? Ni är väl medvetna om att sådana utövare testas också, då en del av de preparat som är dopingklassificerade även är narkotikaklassificerade och då faller in under strafflagstiftning?

Det är lite väl mycket den naive, glada amatörens resonemang över det hela, där världen är idealiserad och indelad i fack.

Doping är som knark, det finns i alla samhällsklasser, sporter, sammanhang, i alla möjliga former och får alla möjliga konsekvenser. Det är ju även så att en missbrukare sällan ser sitt missbruk som ett problem...

Sedan är det en helt annan fråga hur man vill förhålla sig och vad man som enskild person kan och vill göra, regelverk eller inte. Som jag skrivit om i annan tråd, så fick jag erbjudande av expeditören jag var med på Aconcagua att proppa i mig allsköns piller för att kunna fortsätta. För mig var det självklart att tacka nej och det fanns guider som uttalat sade att det var ett moraliskt korrekt val av mig, guider som hade samma expeditör som arbetsgivare.

 

[Christian Haarlem]

Jonas skriver:
Är man inte med i en förening så kan man inte dopingtestas, det är väl det som är grejen eller?
Ja, det var så jag tänkte.

Misstänker polisen narkotikabrott, vilket en del dopingpreparat klassas som, så kan de garanterat testa.

 

[avslutat medlemskap0429]

Christian skriver:
Doping är som knark, det finns i alla samhällsklasser, sporter, sammanhang, i alla möjliga former och får alla möjliga konsekvenser.

Det finns massor av mediciner som vanliga människor tar mot helt vanliga sjukdomar, t.ex. diabetes, hjärtsjukdomar, allergier osv, som finns med på röda listan. En del lungsjuka får syrgas, men det finns inte på röda listan (ännu).

Om t.ex. en diabetiker skulle förflytta sig från låg nivå till högre nivå skulle han inte längre ha allmän dispens utan vara tvungen att ansöka om enskild dsipens. Gör han inte det är han dopad. Det gör ju inte hans mediciner mer "knarkiga".

Det vanligaste med idrottsdopning är att man tar dessa i många fall helt "vanliga" medicinerna ENBART för att prestera bättre. Men många tänker på anabola steroider och sånt i samband med dopning, men det är det alltså inte nödvändigtvis frågan om. Det där med anabola steroider och dopinglagen är en helt annan sak än idrottens egna regler om dopning, men det är väl inte riktigt där vi befinner oss i den här diskussionen.

 

[Christian Haarlem]

Christian skriver:
Doping är som knark, det finns i alla samhällsklasser, sporter, sammanhang, i alla möjliga former och får alla möjliga konsekvenser.

Det finns massor av mediciner som vanliga människor tar mot helt vanliga sjukdomar, t.ex. diabetes, hjärtsjukdomar, allergier osv, som finns med på röda listan. En del lungsjuka får syrgas, men det finns inte på röda listan (ännu).

Om t.ex. en diabetiker skulle förflytta sig från låg nivå till högre nivå skulle han inte längre ha allmän dispens utan vara tvungen att ansöka om enskild dsipens. Gör han inte det är han dopad. Det gör ju inte hans mediciner mer "knarkiga".

Det vanligaste med idrottsdopning är att man tar dessa i många fall helt "vanliga" medicinerna ENBART för att prestera bättre. Men många tänker på anabola steroider och sånt i samband med dopning, men det är det alltså inte nödvändigtvis frågan om. Det där med anabola steroider och dopinglagen är en helt annan sak än idrottens egna regler om dopning, men det är väl inte riktigt där vi befinner oss i den här diskussionen.

Lars von Trier sade ju en gång att "man tar det goda med det onda!"

Jag ser dopingproblemen som generella och inte isolerat till vad som händer på en reglerad tävlingsarena: de som man ser utöva sitt idrottande där (dopade eller inte) är bara klicken på ett isberg (no pun intended...hmmm...) i relation till antalet utövare..

Preparaten som dopade använder har ju alltid kommit från "normal" medicinering och dopingen är ju mer en "biverkning" av det användandet: vi vet ju alla att tex steroider används för behandling av cancerpatienter. Men sedan finns ju "lättare" preparat som Bricanyl, etc och de är ju också prestationshöjande.

Om jag hårdrar det lite, så ser jag tre "doping"-grupper:

1) sjuka människor som tar preparaten för att överhuvudtaget kunna föra en dräglig tillvaro
2) "elit"-idrottare (tävlande) som tar sig den där extra biten till en viss nivå genom att använda dopingpreparat
2) "nöjes"-idrottare (motionärer, icke-tävlande) som av endera anledningen stoppar i sig preparaten

Grupp 1 är väl inget att orda om. Grupp 2 kan jag förstå att de agerar som de gör (ffa ekonomiska incitament i många fall), men jag kan aldrig acceptera det. Grupp 3 har jag ingen förståelse/sympati: de borde skaffa självinsikten att de inte räcker till och inse att de förr eller senare kommer att vara en belastning för sin omgivning (då inte bara inom klättring).

Dopinglagen (med straffrättsliga påföljder) gäller faktiskt alla, så jag har mycket svårt att se att det går att ungå den diskussionen i en dopingdiskussion?

Btw, tack för kommentaren i den oreviderade versionen! En sak till, David är passionerad i sina åsikter och det är aldrig fel i något sammanhang: hellre det än rödgrön röra!

 

[gundj]

Det var ett program pâ radio, Vetandets Värld tror jag, finns som podcast, där bl a vardagsdopingen togs upp.
Ca 10000 fall per âr räknar dom med. En stor del är doping för att uppnâ de mentala effekterna som preparaten ger, känslolöshet, vâldsbenägenhet osv osv.
En del är elitidrotten, men en stor del är vanligt folk, om det nu finns, som lyfter lite skrot o tränar lite för egen skull.
Och alla som tränar nâgonstans som är anlutet till riksidrottsförbundet kan räkna med risken att fâ lämna ett prov. T o m Friskis o Svettis lär visst ha fâtt besök.

 

[Christian Haarlem]

Och alla som tränar nâgonstans som är anlutet till riksidrottsförbundet kan räkna med risken att fâ lämna ett prov. T o m Friskis o Svettis lär visst ha fâtt besök.

Nu när du skriver det, så minns jag att jag läst om det någonstans...

 

[Harry47]

Dyka med luft, fast bara lite ...

Att bestiga Mt Everest med extra syrgas därför att man inte klara det utan är väl jämförbart med att ta med sig luft, fast bara lite, för att kunna dyka ner till 100 meter när man bara kan dyka till 75 m utan luft.
Att stå på Mt Everests 8848 m med syrgas (med normalt gasflöde) är jämförbart med att stå på 6800 m utan extra syrgas, har jag för mig (rätta mig om du vet bättre). Men utsikten är säkert mäktigare, och för att få uppleva känslan när man står på jordens högsta punkt är de allra flesta beredda att ta till extra syre. Det har jag förståelse för. Fast visst har de nio som har tagit alla 14 8000-m-topparna utan extra syre gjort en mycket större prestation än de som har använt extra syre.