Är friluftslivet i fjällen jämställt?

[Utvandraren]

Är det ett självändamål att könsfördelningen bland utövarna ska vara 50/50? Är det ett mått på jämnställdhet?

Könsfördelningen varierar ju en hel del mellan olika grenar: Kajakpaddling torde vara mycket jämnt, på kanadensarsidan kanske mera män, vandring och klättring säkert ganska jämnt mm. De enda jag direkt kommer på som har en mycket ojämn könsfördelning är väl fiske och terrängcykling, även om det säkert finns flera. Då det gäller fiske är väl ingen förändring i sikte (?) men på terrängcyklingssidan händer det desto mera.

Torde nog stå klart att förebilder påverkar situationen, men jag tror man ska vara försiktig att dra alltför långa slutsatser av reklam. Reklammakarna är nog bra på det de gör, dvs få uppdragsgivarna att förtjäna mera pengar, och då väger nog andra parametrar in än bara könsfördelning.

Färg-OT: Många kvinnor klagar på att det bara finns ljusröda och liknande färger bland kläder. Den andra sidan av myntet är att män under en lång tid var hänvisade till urtråkiga färger. Det har lyckligtvis förändrats.

 

[Polar300]

Jag fortsätter på tema kläder... Men det som skrivits här ovan om färg förstår jag inte alls.Glada färger tycker jag är en välsignelse de få gånger man hittar sådana plagg i det massivt svarta, dova, gråbrungröna berget av friluftskläder. Jag älskar mina rosa och lila underställströjor och turkosa långkallingar. Mer färg i fjällen!

Färg-OT: Många kvinnor klagar på att det bara finns ljusröda och liknande färger bland kläder. Den andra sidan av myntet är att män under en lång tid var hänvisade till urtråkiga färger. Det har lyckligtvis förändrats.

Fortsatt Färg-OT: Det är nog inte bara i fjällen som det inte rört sig alls eller t.o.m. har gått långsamt åt fel håll med färgförändringarna...

Som dykinstruktör framhöll jag ständigt fördelarna med klara, glada och tydliga färger på utrustningen (främst naturligtvis huva och dräkt) för att vara lätt att se för andra. Det är mycket lättare att bli påkörd av en båt om huvan inte syns mot det ofta blygrå vattnet när man ligger där och guppar i ytan av någon anledning...

Själv försökte jag naturligtvis föregå med gott exempel; min (numera förra - i XL dvs långt från s.k. damstorlekar!) torrdräkt var ljusblå och laxrosa med gul/svart-randig huva. Till detta dubbelmonterade gula (plus en vit 3L) lufttuber. Nästan skrattretande välsynlig på land - och definitivt OK i vattenytan... Men den dräkten har ohjälpligt krympt ifrån mig nu - så en ny torrdräkt behövde införskaffas / finansieras (inför kommande pensionering med därtill hörande mer fritid / mindre pengar)... Och naivt trodde jag det numera skulle gå lätt att hitta en bra, högkvalitativ (dvs top of the line!) torrdräkt i neoprene i DayGlow Orange e.dyl. Ack vad jag bedrog mig! "Modet" är uppenbarligen fortfarande svart, svart och återigen svart, åtminstone i stora storlekar. Möjligen fanns det skiftning med någon liten yta i "avvikande" mörkgrått... OK, någon enstaka skaldräkt erbjuds i icke-svart, men en skaldräkt är ointressant för mig - gammal, erfaren och konservativ...

Det gäller nog all form av friluftsliv: Klädseln / Yttersta skalet ska vara väl synligt.
Jämför med alla de medvetna motorcyklister med en Klass III Varselväst ytterst som vi ser överallt i trafiken - och de (mindre medvetna?) som envisas med att ha sin svarta broderade skinnväst ytterst, som vi inte alls lika lätt lägger märke till i trafiken.

Det är i.o.f.s. regelkrav i vissa amerikanska nationalparker att vandrarna INTE får vara färgglatt och lättsynligt draperade - men det är där det. Här borde det vara tvärt om - och vill man tillfälligtvis inte synas så finns det camouflage att tillgå. Både överdragstextilier och hela C-nät...

 

[DoktorGlas]

Inte bara benfickor, skjortfickor också. Skjorta i dammodell har oftast pyttesmå bröstfickor som är mer eller mindre oanvändbara.

Trosor ska vi inte tala om. Även vanliga är ett elände.

 

[Dania]

Själv censur

 

[Picea]

Hm, är det säkert att vi förstår varandra? Vad jag menade var att denna studie från Mittuniversitetet utgår från andra studiers resultat och ifrågasätter eller problematiserar dem inte. Och därefter leder Mittuniversitetets undersökning till ett resultat som man redan från början förväntade sig. Alltså ungefär samma sak som tidigare, bara ett nytt exempel.

Det är väl i så fall ett generellt problem inom forskningen, att metoder ifrågasätts och metodval analyseras rätt litet i studier. Jag är naturvetare, så jag har ingen jättekoll på reklamstudier, men nydanande raketforskning är sällsynt. Oftast handlar det ju om att använda samma metoder - så att det blir jämförbart - på litet nya områden eller litet nya situationer, för att få mer underlag för resultaten än vad en enda studie kan få, till de gamla resultatens fördel eller nackdel. Går man systematiskt tillväga blir varje liten studie ett litet bidrag i en större kunskapsbank. Jag ser inte att denna studie misslyckas med detta.

 

[Picea]

Men så tänkte jag på hur många andra kvinnliga lärare de hade på skolan, som samtidigt var erfarna praktiker, på den egna självklarheten i att ha vuxit upp med två teknis-utbildade, yrkesarbetande föräldrar - och insåg, att jag inte hade något mandat att ifrågasätta den här tillsynes starka, självständiga och väldigt duktiga tjejens behov av kvinnliga "förebilder" inom hennes framtida yrke.

Jag blev nog botad från min "genusblindhet" av just de här anledningarna som du beskriver. Jag har fruktansvärt svårt för att andra betraktar mig som ett kön, men jag måste ju inse att de gör det. I min ursprungsfamilj var mamma kvinna och pappa man och jag var med pappa och vandrade och fiskade. Långt senare i livet har tanken slagit mig: Blev jag uppfostrad som en pojke? En tanke som ger mig rejäla obehagskänslor.

Det finns några amerikanska studier där barn har fått i uppgift att rita en forskare före och efter de har fått se en film om forskare med olika kön och hudfärger. När de inte hade sett filmen ritade de flesta vita män, men när de hade sett filmen var det signifikant fler som ritade sitt eget kön och hudfärg på forskaren.

Jag hoppas att jag kan vara en kvinnlig förebild om det behövs, men jag tvivlar på att det är så enkelt. Jag får tugga i mig att bli kallad "fröken" av mina högstadieelever, medan mina manliga kolleger kallas "magister", trots att vi har samma utbildning och borde tilldelas samma status. Några av oss hade ett förslag på att ungarna skulle kalla alla för "magister" men jag tror inte ens att det togs på allvar.

 

[Polar300]

... I min ursprungsfamilj var mamma kvinna och pappa man och jag var med
pappa och vandrade och fiskade. Långt senare i livet har tanken slagit mig:
Blev jag uppfostrad som en pojke? En tanke som ger mig rejäla obehagskänslor. ...

Och varför skulle det vara obehagligt att bli "uppfostrad som en pojke"?
Borde väl ha varit utvecklande och befriande - med t.ex.det vandrande och fiskande du nämner. Det där är nog en ren generationsfråga, i dagens värld hade det väl varit rätt naturligt att även få vara med pappa och göra sånt som han gör (men som mamma tydligen inte gör enl. dig)...

Även i mitt fall så var min mamma kvinna och min pappa man (det är ett statistiskt sett mycket dominerande ursprung) och både jag och mina bröder uppfostrades nog att ta till oss allt vad såväl min pappa som min mamma hade att bidraga med/lära ut. Det var svampplockning, fågelskådning och växtpressning med mamma och t.ex. skapande av rosa pannkakor med pappa - och lika kul hade vi nog med alltihop. Det var min mamma som uppmuntrade till mitt köp av min första sportdykarutrustning, till montaget av störtbågen på min första öppna sportbil, till köpet av min första symaskin - etc, med mera. Pappa var den som lärde mig att försöka laga (och att lyckas återmontera!) allt det som jag hade sönder längs uppväxten... Allt var kunskaper som jag nu i vuxen ålder inser att jag haft stor nytta av längs livets väg. Så jag har ytterst svårt att se att det skulle vara obehagligt "att bli uppfostrad som en pojke", åtminstone inte under 50-60-70 -talen. YMMV
/Odd

 

[fowwe]

Oftast handlar det ju om att använda samma metoder - så att det blir jämförbart - på litet nya områden eller litet nya situationer, för att få mer underlag för resultaten än vad en enda studie kan få, till de gamla resultatens fördel eller nackdel. Går man systematiskt tillväga blir varje liten studie ett litet bidrag i en större kunskapsbank. Jag ser inte att denna studie misslyckas med detta.

Misslyckande handlar det väl inte om tycker jag, men lite kritisk mot studiens slutsatser är jag faktiskt.

Jag har lusläst några sidor som handlar om metoden. Man (så säger vi ju lustigt nog även när det handlar om kvinnor) har alltså samlat kvantitativa och kvalitativa data genom att titta på annonser. Sedan har man sorterat annonserna ur flera olika aspekter, samtliga med avseende på kön. Därefter har man jämfört med en ganska stor undersökning (gjord på annat håll) om hur friluftsliv bedrivs i Sverige, uppdelat på 40 olika vanliga utomhusaktiviteter. (Den undersökningen hade inte jämställdhet som fokus men redovisade ändå utfall för både män och kvinnor. Undersökningen gavs ut i bokform 2014.)

Det intressanta med den stora undersökningen är att i 28 av dessa 40 aktiviteter kunde man inte påvisa någon egentlig skillnad i fördelningen män/kvinnor. Här fanns bland annat turskidåkning. Jag gissar att även fjällvandring fanns med eftersom den inte återfinns bland de 12 som uppvisar skillnader i könsfördelning.

Men skillnader fanns alltså i 12 aktiviteter: fiske, jakt, dykning, klättring osv. (Egendomligt nog hade exempelvis 0(!) % kvinnor uppgett dykning, vilket väl måste bero på att det statistiska underlaget inte var tillräckligt stort för att påvisa dem som faktiskt ägnar sig åt det.)

Nåväl, denna undersökning från Mittuniversitetet gör sedan en stor sak av att friluftsliv inte är jämställt i könsfördelningen, och man knyter detta samman med vad man ser på annonserna. Varför? För man hade lika gärna kunnat påtala den jämställdhet som återfinns i mer än två tredjedelar av aktiviteterna (och som flera som yttrat sig i denna tråd har kunnat stämma in i). Men så klart väcker detta inget större uppseende. Man vill väl poängtera de skillnader som fortfarande finns.

Sedan var det detta med annonserna och vad de visar. Verkligen ett kapitel för sig, nästan som en egen värld...

 

[fowwe]

Den andra sidan av myntet är att män under en lång tid var hänvisade till urtråkiga färger. Det har lyckligtvis förändrats.

Ytterligare Färg-OT. Färgerna var inte bara urtråkiga. De var också opraktiska. Jag skrev en liten betraktelse om det en gång, inne i en turberättelse:
https://www.utsidan.se/blogs/fowwe/den-sista-halvan-av-teusaturen.htm

Hans

 

[avslutat 73229]

Något som är spännande är att flera studier ger stöd för en "gender equality paradox" t ex när det gäller utbildningsval. I länder som rankas högt i gender gender equality index väljer kvinnor i lägre grad STEM-utbildningar (science, technology, engineering, mathematics) än i länder med lägre gender equality index.
"The underrepresentation of girls and women in science, technology, engineering, and mathematics (STEM) fields is a continual concern for social scientists and policymakers. Using an international database on adolescent achievement in science, mathematics, and reading (N = 472,242), we showed that girls performed similarly to or better than boys in science in two of every three countries, and in nearly all countries, more girls appeared capable of college-level STEM study than had enrolled. Paradoxically, the sex differences in the magnitude of relative academic strengths and pursuit of STEM degrees rose with increases in national gender equality. The gap between boys’ science achievement and girls’ reading achievement relative to their mean academic performance was near universal. These sex differences in academic strengths and attitudes toward science correlated with the STEM graduation gap. A mediation analysis suggested that life-quality pressures in less gender-equal countries promote girls’ and women’s engagement with STEM subjects." 1

Liknande resultat presenteras i denna ganska nya studie publicerad i International Journal of Psychology.

"Sex differences in personality have been shown to be larger in more gender equal countries. We advance this research by using an extensive personality measure, the IPIP-NEO-120, with large country samples (N > 1000), from 22countries. Furthermore, to capture the multidimensionality of personality we measure sex differences with a multivariate effect size (Mahalanobis distance D). Results indicate that past research, using univariate measures of effect size, have underestimated the size of between-country sex differences in personality. Confirming past research, there was a strong correlation (r = .69) between a country’s sex differences in personality and their Gender Equality Index." 2

Just nu är det många som vill tro att könsroller i princip endast uppstår på grund av socialkonstruktivistiska faktorer - de här studierna indikerar att verkligheten kanske är mer komplex. Det finns ju också en del tragiska fallbeskrivningar, t ex David Reimer som också antyder en mer komplex verklighet.

När jämställdhet diskuteras finns ofta en underton av att om könsfördelning avviker så innebär det att jämställdheten är lägre än om det fanns en jämn könsfördelning och att fördelningen skulle gå mot 50-50 om könsstereotypiserande uppfostran upphörde. Det kanske i vissa fall är tvärtom? Jag vet inte, men jag förhåller mig såpass ödmjuk att jag inte hävdar något bestämt mer än att jag tror att socialkonstruktivistiska genusteorier i hög grad undervärderar medfödda könsskillnader.

 

[Calexico]

Hittade en intressant föreläsning av Professor Germund Hesslow från Lunds universitet, om manliga och kvinnliga förutsättningar. Nån rabiat elev har tydligen anmält honom också för att hans teorier inte klickar med genusforskarnas läste jag på FB.

https://www.youtube.com/watch?v=6Q8f-fpSOks

 

[brigas]

utbildningsnivå

OT.men en undersökning angående "utbildningsnivå och yrke" gentemot intressen likt "fjällvandring med tält" eller liknande skulle jag finna mer intressant.