Något som bara hastigt berörts i kommentarer är det socioekonomiska perspektivet. Detta tangerar det du menar, men är ytterligare en aspekt. Hur jämställt är friluftslivet med avseende på inkomst och ekonomisk status?
Man kan ju där studera hur friluftslivet porträtteras i annonsbilderna, och varför inte samma bilder som studien från Mittuniversitetet använt sig av? De jag har tittat på visar överlag människor med ny (och sannolikt dyr) utrustning och senaste modet i friluftskläder. Trots att det inte är just de sakerna man säljer. Jag får intrycket av att de kunder man vänder sig till är dem som har gott om pengar. Hur upplever man detta om man måste vända på varje slant när det gäller utgifter? Passar man in om man skulle komma i sliten utrustning och kläder från ett sedan länge passerat modestadium? Eller upplever man att vissa aktiviteter och sammanhang är "inget för mig" och väljer något helt annat istället? Eller spelar det kanske ingen roll vad annonserna visar?
Som ett personligt exempel kan jag nämna att när jag - i mogen ålder - började vandra i Sarek så upplevde jag fjällstationen i Kvikkjokk som "fin" och anpassad till dem som hade "hög fjällstatus" (och - tänkte jag - gott om pengar, betydligt mer än jag själv). Visst bodde jag väl en och annan natt i vandrarhemsavdelningen, men hellre bodde jag ute i naturen som behandlar alla lika. Det tog rätt så lång tid innan jag kände mig bekväm i dessa sammanhang som fjällstationer innebär. Numera är det dock inga större problem, så jag har väl blivit "förstörd".