Är friluftslivet i fjällen jämställt?

[DoktorGlas]

Tror jag absolut.

 

[joanna]

(...) Jag tänker att alla behöver förebilder för att se sina möjligheter. Om en folkgrupp, vilken det än är, aldrig får se någon av de sina (läs kön, socialklass,ursprung, handikapp) ta för sig och vara aktiv i ett sammanhang som är attraktivt och åtråvärt, så tror jag att man i lägre grad kommer att se sina egna möjligheter. Framför allt tror jag att utsatta, svaga grupper drabbas hårdast medan privilegierade grupper ändå kan hitta vägarna. Och eftersom reklam är så stor del av vår vardag är det viktigt att studera den. (...)

Att det kan fungera så på många områden är ju väl beforskat; mina invändningar handlade om att författarna fullständigt struntar i att diskutera hur relevant (och hur mycket för vem) den visuella snedvridningen är för individers val av friluftsaktiviteter, jämfört med andra begränsande/uppmuntrande mekanismer. Som du också är inne på, ger t ex den sortens visuella "budskap" olika utslag för grupper/individer med olika initiala resurser. Olika kulturer och subkulturer har faktiskt också olika förhållningssätt till "naturen" och olika stark tradition av "friluftsliv" - min egen uppväxt är ett bra exempel.

Men det vore ju just sådana skillnader och mer subtila orsakssamband, som vore intressanta att undersöka. Utan den diskussionen riskerar uppsatsen att i bästa fall inte tillföra någon ny kunskap (vi vet ju redan att den visuella representationen är snedvriden, och hur många kvinnor resp. män som ägnar sig åt vad), och i sämsta fall leda till felaktiga och/eller förenklade slutsatser ("kvinnor begränsas i sitt friluftsliv p g a att den visuella representationen är snedvriden". Alla kvinnor, alla lika, och konstigt nog inte män ).

Så enfaldigt enkelt fungerar det faktiskt inte, och som sagt finns det starkare exkluderingsmekanismer i samhället, än stereotyp/utebliven bildrepresentation i media/reklam. Rått uttryckt så tror jag att det är många fler som inte ägnar sig åt "friluftsliv" p g a att de inte har råd eller inte sett det hemma, än p g a att de inte ser bilder på individer av sitt eget kön göra detta.

 

[joanna]

Om "förebilder"/identifikationsmekanismer

(...) jag har inga problem att byta ut en man i nån reklam för en aktivitet som jag själv vill göra (eller hållandes en produkt jag är sugen på) mot mig själv. Men jag tror inte det är så för alla. (...) Vore intressant att veta hur det där skiljer. När jag ser en reklam för, säg, ett tält där killen håller på att slå upp tältet medan tjejen förbereder middagen tänker jag att det där tältet ser intressant ut. Jag filtrerar liksom bort annat än tältet. Men finns det tjejer som tänker mer i linje med "oj, om jag skaffar mig en snygg kille som kan fixa med tältet så kanske jag kan komma ut och campa i skogen"?

"...och få laga mat åt honom?"

Mer på allvar: samma här. Jag tycks vara fullständigt "gender blind". Tänkte ö h t inte på om du var man eller kvinna, och inget möblerades om i mitt huvud när jag fick reda på vilket. Skulle inte tycka att något ändrades dramatiskt i mitt liv, om jag vaknade som "man" i morgon (nåja, det var visst kul att få bära och föda barn då det begav sig ). Identifierade mig med bok- och filmhjältar jag gillade helt utan hänsyn till kön.

Men det är bara för sådana som oss att hacka i sig lite ödmjukhet och inse, att denna mentala frihet (som jag upplever "genusblindheten" som) långtifrån gäller alla, vare sig kvinnor eller män.

Den första eftertanken inställde sig först när jag tjuvlyssnat på hur olika fröknarna på mina döttrars dagis pratade med pojkar resp. flickor i kapprummet. Jag fann mig plötsligt leta efter barn- och ungdomsböcker, som hade tjejer i huvudroller och ändå handlade om farliga äventyr. Fann inga - allt jag hittade handlade om vardag, skola, relationer och annat känslopjunk, oftast väldigt stereotypt.
Varför letade jag? Varför satte jag bara inte min barndoms egna häftiga indianböcker i händerna på mina döttrar? Jag hade ju själv aldrig tänkt på att de handlade om pojkar.

Ändå har jag så otroligt svårt för särartstänkandet. Minns än idag hur ställd och närmast förbannad jag blev, när en av mina mest begåvade studenter kläckte ur sig: "vad bra att du engagerar dig som lärare, vi har så få kvinnliga förebilder i detta yrke". Ville bara väsa något halvgiftigt om ifall hon verkligen tyckte, att jag åstadkom någon särskilt "kvinnlig" arkitektur. Men så tänkte jag på hur många andra kvinnliga lärare de hade på skolan, som samtidigt var erfarna praktiker, på den egna självklarheten i att ha vuxit upp med två teknis-utbildade, yrkesarbetande föräldrar - och insåg, att jag inte hade något mandat att ifrågasätta den här tillsynes starka, självständiga och väldigt duktiga tjejens behov av kvinnliga "förebilder" inom hennes framtida yrke.

I den bästa av världar skulle hon få slippa.

 

[Bandersson]

Blindhet

Ja jag är också fullständigt "gender blind".

Hans (fowwe) skriver:

”… denna studie från Mittuniversitetet utgår från andra studiers resultat och ifrågasätter eller problematiserar dem inte. Och därefter leder Mittuniversitetets undersökning till ett resultat som man redan från början förväntade sig. Alltså ungefär samma sak som tidigare, bara ett nytt exempel.”

Om det finns könsstereotypier så kanske det är viktigt att undersöka om och i så fall hur de återskapas på olika webbplatser. Det betyder inte att undersökningen är förvrängd i den meningen att den bara försöker bekräfta en förutfattad mening utan snarare om stereotypierna återfinns.

Problematiseringen finns så att säga inbyggd i undersökningen. Skulle det ha visat sig att framställningen på webbplatserna hade varit ”jämlik” (vad det nu innebär) så skulle det ha framgått.

DoktorGlas inlägg (13.20) är talande för mig i alla fall: ”När jag ser en reklam för, säg, ett tält där killen håller på att slå upp tältet medan tjejen förbereder middagen tänker jag att det där tältet ser intressant ut. Jag filtrerar liksom bort annat än tältet.”

Hade inte Picea avslöjat sin könsidentitet i kommentarerna till DoktorGlas (som ju också ger vissa ledtrådar) så hade i alla fall inte jag vetat om de var man eller kvinna.

Så för mig kokar frågan om jämställdhet ner till frågan om jag själv som man är en person som bidrar till att befästa könsstereotypierna. Mitt svar är – ja, antagligen.

Jag betraktar mig verkligen som ”macho” när jag vadar Rapaälven. Men jag har med mig Karin som simmar över (för hon är kortare än mig). Sådana bilder har jag aldrig sett på några webbplatser.

När Hans skriver – ”Att t ex Sarekvandring av många betraktas som "macho" är för mig rena stollerierna. Det handlar ju framför allt om friluftsvana och klokskap, och inte ett dugg om kön. Men föreställningen är trots detta seglivad, och liknande föreställningar finns säkert ifråga om annat också.” – så tror jag att jag förstår precis vad han menar. Vi kan vara precis hur macho vi vill. Och vi är det tillsammans. Det är för mig jämlikhet på ett konkret personligt plan. Men det är väsensskilt från stereotypierna som återfinns i framställningarna på de webbplatser som tas upp i undersökningen från mitthögskolan.

 

[jffoto]

Ja jag blir väldigt kränkt.

 

[DoktorGlas]

Har funderat på det här under dagen och kom och tänka på en sak som hände mig för många år sedan. OK, det kanske inte var lika jämställt för sådär 30 år sedan, men så jäkla stor skillnad var den inte heller.

Kom körande i bilen i utkanten av city, trafikerad väg. Får se en stackare som fått motorstopp och står taskigt till. Stannar och frågar om jag kan hjälpa till och om han tror att det går att dra igång bilen. Det tror han. Men ser samtidgt störd och besvärad ut. Ingen machotyp, ganska vek kille, max 10 år äldre än jag som väl var drygt 25 då.

OK,så vi ska dra igång hans bil. Jag kom från min båt och hade ett grovt rep i bakluckan, men nej, han hade eget. Han halar ut något som inte ser stort kraftigare ut än ett tårtsnöre. Jag ser ju att det inte kommer att funka, men han envisas. Så jag drar och tårtsnöret går av. Jag säger försynt att jag har ju ett kraftigare rep, men nej, han vill använda sitt eget. Samma resultat. Sen ska han prova med det flerdubbelt, men det går ju inte heller. Då var min stubin slut. Jag tar fram mitt rep, knyter fast det och säger åt honom att sätta sig i bilen. Jag drar och hans motor startar. Vi knyter loss repet och vad gör killen sen? Han sätter sig utan ett ord i bilen och far iväg med en rivstart.

Först senare förstod jag att han kände sig djupt förnedrad. Inte nog man att han blev hjälpt av en liten tjej, hon hade ett tjockare rep också!

Man kan skratta, men det finns nog fler som han och de är antagligen mottagliga för könsrollstjafset i reklamen. Hans tjej får bombis laga mat medan han slår upp tältet - med tårtsnören.

 

[Vindskydd]

Könsroller följer med i fjällen

Jag har konstaterat att det är stor skillnad på könsfördelningen när man går i t.ex. Sarek respektive Grövelsjön och jag tror inte att det enbart beror på mäns i genomsnitt något högre lastkapacitet. Jag tror det handlar också om vad man utifrån sin könsroll känner för förväntningar, t.ex. att kvinnor inte i samma utsträckningen har ett yttre och/eller inre tryck att göra riktigt tuffa saker.
Tillverkarna av friluftsutrustning både följer och skapar trenden, exempelvis finns de riktigt stora ryggsäckarna som man kan behöva för en tvåveckors tälttur aldrig i dammodell. Friluftsplagg för damer är oftast mycket mer kroppsnära i skärningen och i i gladare eller sötare färger.
För ett antal år sedan passerade ett äldre par på väg mellan stugor vår tältplats och mannen kommenterade "Det är ju mysigt att tälta, men jag orkar inte bära tältet längre". Vi skrattade glatt när de passerat för det är nämligen alltid jag ( som är kvinna) som bär tältet, men vi fick intrycket att han inte kunde tänka tanken att hans fru kunde bära tältet ( nu var ju hon i och för sig ungefär lika gammal och orkade det säkert inte heller).
Sedan tror jag också att man lätt i ett förhållande tar med sig sin arbetsfördelning på semestern också. Hemma lagar jag oftast maten och min man diskar och föga förvånande gör vi precis likadant i fjällen. I övrigt har vi inte så sterotypa könsroller i vår familj, men hade vi haft det hade det säkert påverkat vårt fjällvandrande också.

 

[DoktorGlas]

Det där med kläder är ett elände.

 

[joanna]

(...) Friluftsplagg för damer är oftast mycket mer kroppsnära i skärningen och i i gladare eller sötare färger. (...)

Det där med kläder är ett elände.

Sånt här gör mig personligen argare än stereotypa reklambilder, eftersom det är svårare att slippa drabbas rent konkret. Obegripligt varför tjejmodeller ska ha så snålt/dåligt isydda ärmar, och att bokstavligen alla tjejbyxor av någon mystisk anledning ska smalna av mot knän. Det kanske anses okvinnligt att ha muskler, sträcka upp armar och ta stora steg.
Det slutar alltid med att jag får hålla mig till herrmodeller, trots att det inte heller är optimalt: byxbakar/midjor måste sys in, jackor dras med jättemagar och absurt långa ärmar för att passa i övrigt. Men det är enda sättet för mina ben och axlar att få acceptabel rörelsefrihet.
Färger ska vi bara inte tala om. "Gladare och sötare"... hmm, IMHO bara fula och undermedvetet (?) förbarnsligande.

Att det sen är nästintill omöjligt att t ex hitta mer avancerade alpina skidpjäxor i tjejstorlekar är värre, för där kan jag, med knappa 37 i skonummer, inte bara gå över till en herrmodell. Inte så att det inte tillverkas riktigt bra tjejpjäxor, utan haken är att svenska återförsäljare inte tar hem dem, för de förväntar sig ingen efterfrågan på damsidan. Och det blir ju självuppfyllande, eftersom sådana som jag tvingas köpa pjäxor i länder där detta fungerar bättre. I Sverige blir jag varje gång ombedd att förbinda mig till obesett köp, för att affären skulle våga ta hem min storlek.

 

[DoktorGlas]

För mig blir det långa ärmar och för breda axlar som står ut.

Är ju samma problem med alla jackor, även såna som man tänker ha mest i stan. Kvinnor behöver ALDRIG ha en tröja under!

 

[Småtärna]

Fortsättning på tema kläder

Jag fortsätter på tema kläder. På samma sätt som bildrepresentation kan förstärka könsroller så bär kläder på - och för vidare - stereotypa normer.

Exempel 1: Försökte diskutera benfickors utformning med Lundhags för några år sedan. Har sedan många år ett par Traversebyxor, älskade och väl använda trots att fickan på låret på dammodellen saknar vettiga bälg. Det leder till att det knappt går att få ner en karta, än mindre en hand. När jag ställde frågan varför inte damfickan har samma bälgutformning som herrmodellen fick jag svaret: Nej men ni kvinnor ni vill ju gärna ha en lite nättare siluett på benen.

Nätt siluett, my foot! Jag vill ha en funktionell utformning av detaljer och en bra passform som är anpassad till olika kroppsformer, det är vad jag vill ha av ett bra friluftsplagg. Tror t.o.m. det var så att dambyxan hade en benficka medan herrmodellen hade två. (Mycket möjligt att detta ändrats, detta har jag inte kollat eftersom byxan verkar hålla i evighet.)

Exempel 2: Ulltrosor. Svårt tyckte jag för något år sedan att hitta tunna merinotrosor med lite längre ben, typ herrboxermodell. Modellerna för kvinnor har oftast lägre skärning upptill och benavslut som slutar halvvägs upp på skinkan. Namn som Brazilian hipster, Siren bikini, Sprite Hot pants, Boyfriend hipster mm. anspelar mer på strandliv och lättklädda möten än funktion. Funktion verkar vara underordnat.

Men det som skrivits här ovan om färg förstår jag inte alls. Glada färger tycker jag är en välsignelse de få gånger man hittar sådana plagg i det massivt svarta, dova, gråbrungröna berget av friluftskläder. Jag älskar mina rosa och lila underställströjor och turkosa långkallingar. Mer färg i fjällen!

 

[joanna]

färg- OT

(...)
Men det som skrivits här ovan om färg förstår jag inte alls. Glada färger tycker jag är en välsignelse de få gånger man hittar sådana plagg i det massivt svarta, dova, gråbrungröna berget av friluftskläder. Jag älskar mina rosa och lila underställströjor och turkosa långkallingar. Mer färg i fjällen!

• Glad =/= ful
• Vacker =/= gråbrungrön

Jag har, sedan den tiden det gick att hitta lite mer vuxna och/eller komplexa färgskalor, fortfarande hel del plagg i mycket färgstarka kulörer, tänk buddistmunk-orange, lysande rödockra, plommonlila, limegrönt, en massa intensiva jord- och rostfärger...
(men erkänner att jag har svårt för "syntetiska", obrutna grundkulörer, typ dagisblått, signalrött, vägmärkesgult och dylikt. Känns väldigt fattiga o pratar inte med några andra).