Är en leds grad anpassad efter säkringsätt?

[spacemonkey]

Begreppen on sight och red point är ju så mycket yngre än själva svårighetsgraderingen. Det var ju först på det sena 1970-talet som klättrare som Max Jones, Mark Hudon, Tony Yaniro, Randy Leavitt m.fl. började jobba på turer som var över deras on sight-förmåga. Och i början höjdes många röster mot taktiker som hang-dogging och inövning på topprep, och sådana övningar betraktades då av många äldre klättrare som fusk.

Ojoj - ibland känner jag mig riktigt gammal, särskilt när det kommer upp diskussioner av det här slaget.

Visst, jag är väl ingen ungdom längre, men trots att det ännu är ett tag till 40-strecket så har jag värderingar som känns äldre än så, iallafall när man diskuterar klättring och etik/moral med genomsnittet av klättrande 25-åringar t.ex.

I min värld är det ALLTID dålig stil att hangdogga en led - oavsett om det är trad eller sport. Som jag brukar säga; vemsomhelst (kanske t.o.m min mamma) kan träna/öva in en svensk 7+ (dvs 6c+/7a eller vad det nu blir med den nya generationens graderingar, suck) men att klättra samma grad onsight är få förunnat, särskilt då när det kommer till tradklättring - på leder längre än tolv meter...

Det känns som det växer vitmossa över hela mig när jag menar att det är otroligt mycket mer imponerande att onsighta t.ex en trerepors tradsjua än att redpointa en 8a, speciellt när man ser tvivlet i den nya generationens ögon och hör deras svar. -Men vadå?! En sjua är ju bara typ 6c - det är ju asa-lätt-klättring, det värmer vi ju på innan vi börjar träna...

Men för att återgå till forumfrågan:
-För mig personligen, så är alla grader onsight-grader. Även om jag klättrat min nytur tio gånger och jag känner att den blir lättare för varje gång, så försöker jag att inte nedgradera den trots trycket från folk (som för övrigt inte kom upp förrän de hangdoggat den tjugo gånger) som menar att den är ju svinlätt och borde nedgraderas.

I min värld är man aldrig en "bättre" klättrare än den grad man onsightar nio gånger av tio...

Så, nu har gubben gaggat färdigt.

peace

 

[spacemonkey]

Såg nu att frågan gällde huruvida graden på en led var densamma om leden var dåligt säkrad eller välsäkrad.

Mitt svar är helt kort:

-Det är ingen skillnad på svårighetsgraderingen, dock skriver man ut i ledbeskrivningen om det är märkbart dåligt säkrat...

peace

 

[cam]

Per Calleberg

Tack!

Riktigt roligt att läsa. Själv är jag liten spoling på 30, och har faktiskt inte klättrat skitlänge. Jag är däremot kunskapstörstande på klätterhistoria. Att vara historielös är enligt mig ett tecken på att vara svag i anden, men jag gör mitt bästa.

Så helt utan ironi; Tack för att du tog dig tid. Jag betraktar det som en gåva.

 

[GustavOh]

Som jag brukar säga; vemsomhelst (kanske t.o.m min mamma) kan träna/öva in en svensk 7+ (dvs 6c+/7a eller vad det nu blir med den nya generationens graderingar, suck)

Tack för den dosen av prestationsångest, Pierre

Nu är det ju tack och lov så trevligt, när det gäller stilfrågor inom klättringen, att man faktiskt kan välja den stil man själv tycker är roligast. Vilken stil andra väljer spelar bara roll om man förfaller till snoppmätning.
Med det sagt tycker jag också att trad on-sight är roligast. Även på fikaklättringsnivån.

 

[chrtur]

spacemonkey belyser en väldigt intressant del av klättringen som verkar helt på väg bort.....?!

Något som även verkar vara på väg bort är olika områdens karaktär då man försöker skapa ett globaliserat nummersystem....

Poängklättra lugnt......?

 

[spacemonkey]

Jag vill bara förtydliga att jag inte menade att det är FEL att hangdogga eller öva in leder som är långt över sin onsight-förmåga (och sen leda dem och påstå att de är aslätta...) utan jag menade bara att det i min värld är dålig/sämre stil...

Att sätta redpointgrader på sina nyturer som man övat in, är väl klassisk sandbaggingstil, speciellt om man då sätter bultar som för en onsightklättrare kan vara helt omöjliga att nå...

VARNING! Följande är en total urspårning från ursprungstråden - man kan kalla det för bla bla bla!

Jag funderade lite på det här idag, och kanske är det så att dagens generation klättrare i många fall (inte alla) vill gärna vara hårda klättrare, man ser inte värdet i erfarenheten av att långsamt utvecklas med att klättra massor av femmor onsight sen sexor o.s.v, man vill gärna vara den där 7c/8a klättraren på en gång och då tar man till knep som t.ex hangdogging och övar i veckovis på en sekvens som kanske bara är fem meter lång trots att man ändå inte blir någon 7c klättrare bara för att man klarat att öva in just den leden.

Ibland är det nästan skrattretande när man råkar befinna sig vid en "äkta" sportklippa, där det är mer regel än undantag att folk klättrar upp en meter, klipper bulten, hänger, drar i slingan - tar ett grepp och dynar till nästa bult med en quickie i högsta hugg, klipper, hänger, putsar på greppen med en tandborste, hojtar till andreman: -Vikken cool sekvens! Den ska ja jobba på, de står 7c i föraren men det tror jag inte att det är, en sidopull här e ju värsta juggen. Jävla skiiit - här e ett grepp som är helt fel tickat, vänta! Sänk ner mig en dez, måste ticka ett par grepp till. Det här ser ju inte så svårt ut, det här skulle jag fixat lätt till andra bulten, om inte greppen var fel tickade och fulla med krita! Shiiit vikken otur!

Visst ska man klättra för att man tycker det är kul - självklart är det så, men det lustiga är väl (för mig som började klättra innan ovan beskrivna stil/moral var vanlig och att dra i en säkring var ett big no-no!) att man inte överhuvudtaget reflekterar över att man drar och hänger i säkringarna för att "jobba in leden".

Som en duktig klättrare (Lynn Hill) en gång sa till mig i Yosemite; -Klättra hela tiden på gränsen av din onsightförmåga, gör många fall och gör ditt bästa så kommer du att utvecklas. -Men kom ihåg att det viktiga är inte VAD du klättrar utan hur ärlig du är mot dig själv. (Vi diskuterade huruvida jag skulle klara av att fullfölja mitt projekt att fria en bigwall som heter Half Dome)

Jag hangdoggar, topprepsklättrar, drar i slingor och tränar in leder som jag tycker e svinhårda - you name it! Men jag mår aldrig så bra eller har så kul som när jag onsightklätrar, och helst då trad givetvis...

peace

 

[chrtur]

Intressant att tråden sammanföll med lite afterwork mat anordnad av en lokal klättrare som nyligen har släppt ut en seriebok.....

Gradering av leden:

För den som är längre än 185 cm 6a
För den som är kortare än 160 cm 6a+
Om man nyligen har haft eftermiddagsmål 6b
För den som är tyngre än 90 kg 6c
Om man inte känner till typen av klippan 6b+
Om man är van vid klipptypen 5c+
Från fjärran på besök 6b/c
Locals 5a
Om man klättrar för första gången 8a
För posers 4c
För den som tycker om enkla tick 6c+
Om det är varmt 6b
Om det är kallt 6b+
Hög luftfuktighet 7a
Om ditt horiskop är dåligt 6c/7a
Om det finns människor runtomkring som tittar på dig Skall ännu friklättras....

Skall fundera med lite klättring i helgen så återkommer jag med min analys på måndag!

 

[teoek]

Att ni pallar diskuera sånt här...

"The hype pretended that M7 or 8, or 12 for that matter, had never before been climbed until the current practitioners rapbolted some overhanging chossheap, rehearsed it, climbed it, did photoshoots on it and treated as commerce."
-Mark Twight

Serieteckningen säger resten...

 

[Mezzner]

Alltså, stilen påverkar ju inte ledens grad...

Med viss "reservation" för att vissa leder skiljer sig mer än andra mellan OS och vanlig ledklättring (i vanlig god stil), så kvittar det ju hur man klättrar.

Den som hangdoggar och säger att "de HÄR leden var en lätt 7C" måste ju rimligen mena det i jämförelse med nån annan 7C och med hänsyn till hur han doggade den?

Jag kan fullt ut köpa resonemanget med att man inte är bättre klättrare än enligt den grad man onsighar - om man nu tycker att det är det rätta sättet att klättra, och därmed är default som nivåangivelse. (Jag tycker f ö det är en bra norm.)

Om nån ändå säger att han tränat och tränat och doggat och tickat och kollat på video och fått beta osv, och därefter satt en led (långt över min förmåga), så är jag ju ändå imponerad, kanske t o m av envisheten (som jag har svårt att uppbåda). Jag klättrar gärna OS, eller för all del på topprep, men av hänsyn till repet och den stackars säkringsmannen hänger jag så lite som möjligt. Klarar jag inte ett move på rimligt antal försök ber jag att få bli nedsläppt och så sk-ter jag i leden...

Jag gör så, men lägger inga värderingar i det. Jag har under en period nu lett (OS) det mesta jag klättrat, och det har varit lätta leder, kan man ju då tycka - om man jämför med min "maxförmåga", men detta är ju bara nån slags definitionsfråga, och vad man klättrar beror ju mycket på vilken repkamrat man har.

Jag förstår dock inte resonemanget att lederna skulle få olika grad beroende på hur man tycker det är mest OK att klättra dem. Systemet är relativt och det gör ju som jag skrev i ett tidigare inlägg att man relaterar till en stor befintlig bas, som oftast dessutom beskrivs som OS-graderad.

MIN momentana förmåga påverkas av hur jag förbereder mig, hur vädret är, hur mitt huvud är med mig och lite annat, men leden påverkas ju inte av det, och inte heller graden. Graden påverkas inte av hur jag klättrar, hur jag tycker att det är finast att klättra. Jag begriper ju att jag på olika sätt kan forcera olika krux, men bara för att jag tycker att aidklättring är OK, betyder det ju inte att en 8A-led blir 5A om jag aidat den. Eller att en 8A är svårare att fira än en 5A...

Jag förbehåller mig dock rätten att vara imponerad av Spacemonkeys mamma och hennes potentiella förmåga!

PS: Jag har nån gång läst nåt i stil med: "6+ (istället för 6-) om man är dålig på att jamma"
Jag kan förstå det, inte som att man graderar upp svårighetsgraden p g a någon tycker att det är svårt att vara nybörjare, utan för att man kan klättra leden på två sätt, antingen jammar man, eller så klättrar man på tunna grepp utan att jamma. Graden ska förvisso ange enklaste sättet, men man kan ju här tänka sig att se jamningen som en eliminering, och då få ett hum om vad leden skulle ha för grad OM nu jamsprickan inte funnits. Kanske överflödig information, men samtidigt en rimlig upplysning t ex mellan klättrare där det är vanligt att man är dålig på att jamma (läs mediokra stockholmare...).

 

[Rimfrost_i_skägget]

Tack Per för en spännande inblick i klättringens utveckling de senaste decenierna!
Och alla ni andra som tagit er tid att svara.

 

[Mike C]

Jag har aldrig nog stött på dem som space monkey beskriver... Jag kan inte minnas någon klättrare jag träffat som inte har haft en hyffsad ödmjuk inställning till sin egen och andras förmåger.
Men jag har nog inga rest runt lika mycket heller...