Är det tillåtet att ta ut avgifter på ställen där allemansrätten gäller?

För egen del är jag inte alls säker på att alla eftersträvar superbra spår som tillfredställer elitåkarnas krav. Jag är heller inte säker på att skididrottens tävlingsfokus främjar skidkulturen generellt. Där jag bor vet jag flera barn som avskräckts just på grund av skidklubbens hårdträning och tävlingsfokus. Vi talar om barn som får svårt att sova natten före träning, börjat gråta på vägen dit t ex. Jag, som verkligen inte är särskilt engagerad i skidåkning, känner mig knappt välkommen i spåren där jag hasar fram i långsam takt med min risiga teknik.

Jag tror mer på en skattefinansierad verksamhet med sänkta krav i de kommunala anläggningarna. Hur länge har inte det fungerat? Om det fungerat i årtionden kan man fundera på om det var så fel? Jag tänker att det är viktigare att få ut folket i spåren för folkhälsans skull, snarare än att elitmotionärer ska ha perfekta förhållanden. Avgift kan avskräcka, det är många som har det knapert.
 
Tack Joanna!

Det jag önskar och föreslår är alltså (i den mån som det inte redan görs, vad vet jag?) att möjligheten att ta inträde formellt kopplas till samma process. Att betalspår alltid är en lovpliktig anläggning, att bygglov där önskemål om inträdesavgift ingått krävs för att få ta obligatoriska avgifter och att dessa avgifters påverkan på tillgänglighet är en faktor som påverkar möjligheten tuill bygglov.

Kort sagt: Lite svensk ordning och reda.
 
För egen del är jag inte alls säker på att alla eftersträvar superbra spår som tillfredställer elitåkarnas krav. Jag är heller inte säker på att skididrottens tävlingsfokus främjar skidkulturen generellt. Där jag bor vet jag flera barn som avskräckts just på grund av skidklubbens hårdträning och tävlingsfokus. Vi talar om barn som får svårt att sova natten före träning, börjat gråta på vägen dit t ex. Jag, som verkligen inte är särskilt engagerad i skidåkning, känner mig knappt välkommen i spåren där jag hasar fram i långsam takt med min risiga teknik.

Jag tror mer på en skattefinansierad verksamhet med sänkta krav i de kommunala anläggningarna. Hur länge har inte det fungerat? Om det fungerat i årtionden kan man fundera på om det var så fel? Jag tänker att det är viktigare att få ut folket i spåren för folkhälsans skull, snarare än att elitmotionärer ska ha perfekta förhållanden. Avgift kan avskräcka, det är många som har det knapert.
Självklart vill inte alla alltid ha elitspår. Självklart behövs det bara-ut-och-åka-spår. Ingen vettig människa påstår något annat.

Frågan är inte om vi ska ha "enkla" spår i kommun eller föreningsregi eller inte, utan om vi dessutom kan tänka oss att vissa "elitspår" kräver inträde.
 
Självklart vill inte alla alltid ha elitspår. Självklart behövs det bara-ut-och-åka-spår. Ingen vettig människa påstår något annat.

Frågan är inte om vi ska ha "enkla" spår i kommun eller föreningsregi eller inte, utan om vi dessutom kan tänka oss att vissa "elitspår" kräver inträde.
Jag tänker nog ungefär samma, men låt då eliten anlägga nya spår istället för att överta gamla etablerade spår. Ska det finnas exkluderande spår bör man ta hänsyn till historien. Ska man t ex kunna ta sig till en "våffelstuga" utan att behöva betala avgifter? Utsiktsberg? Soliga klippor? Skogens stigar och färdvägar har funnits länge och är liksom inget man bara kan lägga beslag på för att tillfredsställa elitmotionärers önskemål. Det ska vara ok att ta sig fram dit man ska med picknickryggsäcken, ungar och hundar utan att få ilskna blickar från dem som är ute i andra syften än en lugn dag i skogen.

Frågan är väl om det går att hitta platser, särskilt i städernas närhet, där elitspår kan byggas utan att hindra redan förekommande friluftsliv.
 
Senast ändrad:
Det man kan reta sig mest på är väl om man länge använt gamla stigar och vägar i ett område för att cykla och åka skidor.

Men plötsligt är det någon som sätter upp skyltar, bygger en spång och förbättrar spåret, och sen påstår att man måste betala för att cykla eller åka skidor där, i ett stort område där allemansrätten gäller. Skulle jag aldrig göra.
 
Jag tänker nog ungefär samma, men låt då eliten anlägga nya spår istället för att överta gamla etablerade spår. Ska det finnas exkluderande spår bör man ta hänsyn till historien. Ska man t ex kunna ta sig till en "våffelstuga" utan att behöva betala avgifter? Utsiktsberg? Soliga klippor? Skogens stigar och färdvägar har funnits länge och är liksom inget man bara kan lägga beslag på för att tillfredsställa elitmotionärers önskemål. Det ska vara ok att ta sig fram dit man ska med picknickryggsäcken, ungar och hundar utan att få ilskna blickar från dem som är ute i andra syften än en lugn dag i skogen.

Frågan är väl om det går att hitta platser, särskilt i städernas närhet, där elitspår kan byggas utan att hindra redan förekommande friluftsliv.

Det låter som du är inne på samma spår (hehe) som jag formulerade för några sidor sedan i den här tråden. Fri färdsel är huvudregeln. Anläggningar med begränsad tillgång en relgerad möjlighet.
 
Det låter som du är inne på samma spår (hehe) som jag formulerade för några sidor sedan i den här tråden. Fri färdsel är huvudregeln. Anläggningar med begränsad tillgång en relgerad möjlighet.
Så länge det är skog och mark gäller fri färdsel enligt allemansrätten men om markägaren väljer att göra om din stig till en anläggning (ev efter bygglov/miljöprövningar mm) så är det inte längre fri färdsel då det är en anläggning. Äger du inte marken är du bara där "till låns" - samma sak om du har ett hus med utsikt, äger du inte marken som är under din utskikt kan markägare där (efter lov med möjlgihet till överklagan från dej) bygga bort din vackra utsikt. Då har du bara utsikten "till låns".

/Patrik



.
 
Tack Joanna!

Det jag önskar och föreslår är alltså (i den mån som det inte redan görs, vad vet jag?) att möjligheten att ta inträde formellt kopplas till samma process. Att betalspår alltid är en lovpliktig anläggning, att bygglov där önskemål om inträdesavgift ingått krävs för att få ta obligatoriska avgifter och att dessa avgifters påverkan på tillgänglighet är en faktor som påverkar möjligheten tuill bygglov.

Kort sagt: Lite svensk ordning och reda.
I praktiken går, av det lilla jag sett, det mesta till på det viset redan nu; åtminstone när det handlar om en icke försumbar investering och/eller något som påverkar omgivningen i icke försumbar grad. Oavsett om det är ett kommersiellt företag eller en ideell förening, brukar de inse risken för klagomål, stämningar och långdraget processande, och vill helst ha klara papper (läs: utrett om det krävs bygglov, och i så fall - ett bygglov), innan de plöjer ner pengar i något.

I den lilla landsortskommunen var det en ideell förening som vände sig med en s.k. förhandsförfrågan till den lokala byggnadsnämnden. De ville veta om en belyst motionsslinga var bygglovspliktig. Den krävde lite mark- och installationsarbeten, men både jag (som tittade på konsekvenserna för människor) och kommunens naturvårdsexpert (som tittade på konsekvenserna för natur/miljö) ansåg den helt harmlös som färdig.

Och där hade man önskat klarare stöd i rättspraxis - förfrågan utlöste långdragna och delvis förvirrade utredningar, som nog fick föreningen att ångra, att de varit så ordentliga.
 
I praktiken går, av det lilla jag sett, det mesta till på det viset redan nu; åtminstone när det handlar om en icke försumbar investering och/eller något som påverkar omgivningen i icke försumbar grad. Oavsett om det är ett kommersiellt företag eller en ideell förening, brukar de inse risken för klagomål, stämningar och långdraget processande, och vill helst ha klara papper (läs: utrett om det krävs bygglov, och i så fall - ett bygglov), innan de plöjer ner pengar i något.

Som sagt: Det här är trots allt Sverige. Det funkar inte så att du bara kan smälla upp vilken anläggning du vill bara för att du äger (eller är överrens med den som äger) marken.

Den enda förändring av lag/praxis som behövs för att lösa den här frågan på ett sätt som gör de flesta nöjda är att man betraktar obligatoriska avgifter som en väsentlig förändring av anläggningen. Dvs även om spåret redan finns där så är det nytt bygglov om du vill börja ta betalt.

Fullt rimligt eftersom allmänhetens tillgång till naturområden redan är en bedömningsgrund och en avgift tydligt påverkar den.

Mer behövs inte för att stoppa den ohejdade utvecklingen mot en eroderad allemansrätt som vissa oroar sig för.
 
HeHe, det här med att markägaren väljer att omvandla en stig till en anläggning är Skitsnack och Bullshit.
En stig i skogen är en stig i skogen, och där gäller allemansrätten.
 
HeHe, det här med att markägaren väljer att omvandla en stig till en anläggning är Skitsnack och Bullshit.
En stig i skogen är en stig i skogen, och där gäller allemansrätten.
Det finns inget i allemansrätten som begränsar framtida markanvändande.

Det som en gång är en skog kan bli ett kalhygge, en åker, ett villaområde, en fabrik eller ett dagbrott. Där det en gång gått en stig kan det i framtiden byggas en fyrfilig motorväg, ett elljusspår eller en cykelväg. Bildas ett naturreservat kommer reservatsregler att gälla och inte allemansrätten o.s.v.

I domskälen till Morakommundomen förs en diskussion om anläggning kontra natur:

”…Det avgörande för om något utgör en anläggning, och därmed inte omfattas av allemansrätten, bör enligt kammarrättens mening inte enbart vara storleken på de kostnader som nedlagts i ett område utan i stället resultatet av olika åtgärders inverkan på ett områdes egenskap av just natur. …”.

Allemansrätten ger oss möjlighet att vara i naturen men den innebär inte att naturen alltid kommer att vara densamma (eller ens natur).

Om ett elljusspår ska ses som natur eller en anläggning kan väl diskuteras men det har ingenting att göra med om det var en stig från början.
 
Senast ändrad:
Runt Stockholm finns ett antal spår där det sprutas konstsnö och där det också kostar att åka. De jag besökt ligger så till att de knappast hindrar annat friluftsliv. I flera fall finns natursnöspår i anslutning till dessa som spåras om snöförhållandena tillåter det.

Det finns också ett stort antal spår som spåras i natursnö när förhållandena tillåter vilket tyvärr inte är så många veckor per år. Dessa är helt gratis att åka på men ibland kostar parkering.

Jag skulle gärna åka gratis i konstsnöspåren men förstår att det kostar pengar att iordningställa dessa så betalar den avgift det kostar. Blir trots allt en ganska blygsam summa om man jämför med t ex gymkort.

På sommaren cyklar jag i skogen på befintliga stigar och om man skulle få för sig att börja förbjuda eller ta betalt för denna aktivitet skulle jag bli mer upprörd.
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg