(...) numer kör jag inte extremt, men försöker ändå käka lite kolhydrater. (...)
I så fall håller jag med Kogoyo om att baljväxtbaserad mat som bönpasta, rostade kikärter, hummous, besan laddu m m är väldigt praktiskt på vandring. Den höga fiber- och proteinandelen (i fallet hummous även fettet) gör att de blir väldigt mättande, så det behövs inga mängder.
Jag som mest äter vegetariskt brukar välja
sojabönpasta för proteinsammansättningens skull, men det är ju inte nödvändigt i ditt fall. Jag bryter platta sojatagliatelle i småbitar för både packbarhetens och koktidens skull - då räcker det med någon minuts uppkok och sen eftersvällning i grytmysare - och kokar dem med ett lämpligt vattenöverskott ihop med allt övrigt i den aktuella maträtten.
Rostade kikärter har fördelen att inte kräva tillagning; gott både till någon varm grönsaksgryta och som tilltugg/mellanmål. på mina senaste turer hade jag en påse med var sin tredjedels valnötter, mandel och rostade kikärter som min sockerfria "snaskpåse" att tugga på under gång, och blev så mätt på det att jag ofta skippade lunchen.
Enkelt att fixa själv, men nästan lika goda finns att köpa färdiga i din närmsta Mellanöstern-butik
.
Hummouskoncentrat är jättepraktiskt, då det bara kräver utrörning i kallt vatten och 5-10 minuters svällning. Kan köpas i pulverform, men blir väldigt mycket godare om man fixar själv - recept i länken. Köp den riktiga superfinmalda tahinan från Mellanöstern, svenska varianter som Kung Markattas etc är alldeles för grovmalda (och dyra).
Besan laddu är egentligen en indisk efterrrätt, och då med en massa socker i, men går att göra i en "saltkryddad" version och blir då också väldigt praktisk "färdigmat". Recept i länken.
Sen lockar tanken att få maten godare men även billigare.
Det blir den verkligen! Har man väl börjat fixa själv, inser man snabbt hur enkelt det kan vara.
Hursomhelst så tycker jag att ha fett som drivkälla mer än kolhydrater är positivt för mig.
Jag är närmast vegetarian och fjärran från alla teorier bakom LCHF, men verkar också trivas bäst utan större mängder kolhydrater (fr a mjölmat) och har lätt att snabbt få igång min "fettmotor" vid ansträngning eller kaloriunderskott. Jag kan därför bygga min fjällproviant på mycket hög andel fett, vilket ju blir mest vikteffektivt, och ändå må väldigt bra.
För andra fungerar det inte alls eller leder till ett lidande under en omställningsperiod. Du bör väl redan vara "omställd", men att äta så hemma är ändå inte riktigt samma sak som att göra det i tillräcklig omfattning under många dagars extraförbränning, så testa (om du inte redan gjort det) hur du reagerar under någon dags hårdare ansträngning, innan du ger dig av på veckolånga turer.
Fråga - om jag gör ett storkok med köttfärssås säg på 3 kg nötfärs och sprider ut det på 3 plåtar så blir det ju inte precis ett tunt lager. Kan man lagra i kylen och torka lite i taget eller hur funkar det?
Det har hänt att jag kylförvarat färdigtillagad köttfärsrätt på kö till torkning, men inte mer än ett dygn. Jag är däremot jättenoga med att tacka in, snabbkyla efter tillagning (alltså ej i rumstemperatur), hålla händer och verktyg rena etc.
PS tror du kan ha viss nytta av
den här och
den här tråden, samt delar av
den här artikeln.