Vatten och friluftslivet

Hur påverkar strömmar och temperaturer förutsättningarna för att bedriva friluftsaktiviterer i vatten? (Text: Eva Sahlström )

Av: Eva Sahlström

Vatten och friluftsliv

Vatten är den enda substans som uppträder i tre olika tillstånd vid normala temperaturer: som vätska, gas och fast materia. Utan vatten vore vårt friluftsliv begränsat. Vatten jämte luft är ju själva grunden för vår tillvaro, men bildar också förutsättningarna för många av de aktiviteter vi ägnar oss åt utomhus.

Tre fjärdedelar av jordens yta täcks av vatten i dess vätsketillstånd. När solen värmer haven avdunstar vattnet till gas. Ångan stiger och förs av vindar in över land där den faller som nederbörd. På olika vägar rinner vattnet sedan mot haven igen och på vägen tillbaka samlas det i sjöar och vattendrag. Tack vare att det inte ligger stilla utan rör sig i ett ständigt kretslopp har också de som inte bor nära havet möjlighet att utöva vattensporter.

Strömmar och tidvatten
Vattnet rör sig inte bara i ett ständigt kretslopp mellan hav och land utan rör sig också i haven. Vindar och jordens rotation får oceanernas ytvatten att röra sig i strömmar över jorden. Strömmarna påverkar klimatet och för Sveriges del är det främst den stora Golfströmmen i norra Atlanten som värmer oss, men en liknande ström finns även i norra Stilla havet, Kuroshio, som värmer Stilla havets östra kuster. Andra strömmar orsakas av solens och månens dragningskraft, tidvattnet. Det är främst månen som drar till sig vattnet på den sida av jorden som ligger vänd mot månen och orsakar att vattnet stiger till flod och sjunker till ebb med jordens rotation.
Tidvattnet märks av mycket lite i Sverige eftersom våra omkringliggande hav inte är så vidsträckta. Vid Europas kuster mot Atlanten blir skillnaderna dock stora och i avgränsade områden bildas tidvattenströmmar. Vid flod riktar sig strömmarna mot land och uppför floder, och vid ebb byter strömmen riktning. Tidvattenströmmar kan vara mycket starka och bör tas med i beräkningen innan man ger sig ut och paddlar, simmar eller dyker.

Vågornas kraft

Några svenska vattenrekord:

I Sverige finns det 95.700 sjöar som är större än 1 ha. Vänern är vår största sjö, 5.648 km², och Hornavan vår djupaste, 221 m. Storforsen i Piteälven är vårt mäktigaste vattenfall med en vattenföring på 124 m³/s, medan Handölsfallen i Jämtland är det högsta, 130 m.

Längs med Sveriges kust är det högsta vattenståndet som uppmätts 181 cm i Kalix, 14 januari 1984. Det lägsta vattenståndet uppmättes 26 februari 1902 i Ystad, -145 cm. Den högsta vågen var 12,75 m vid Almagrundet i januari 1984.

Dessa och fler rekord, samt mycket andra vattendata, kan du hitta hos SMHI: http://www.smhi.se/

Oceanernas vatten rör sig även i vågor som bildas av ändringar i lufttrycket och när vinden skapar friktion mot vattenytan. Vattenpartiklarna rör sig inte framåt i vågen, utan i en cirkelrörelse. Det är istället energin i vågen som rör sig mot land. När vågen närmar sig land och det blir grundare stoppas botten av vågen upp medan toppen fortsätter med samma hastighet. Detta får vågtoppen att luta framåt med resultat att cirkelrörelsen i vågen kollapsar i vitt skum, bränningar. Precis där vågen kollapsar ska du befinna dig på en bräda eller i en kajak om du vill surfa. De bästa surfvågorna bildas av oväder långt ute till havs som ger upphov till dyningar – jämna vågor som kan färdas hundratusentals kilometer med bibehållen energi. Den sortens dyningar når inte Sverige, utan vill vi surfa ordentligt får vi bege oss till länder med kuster mot stora hav.
När vågorna kollapsar i bränningar mot stranden uppstår en returströmning då vattnet söker sig utåt igen. Beroende på strandens konturer kan det då uppstå farliga strömvirvlar. Dessa strömmar kan få en simmare eller dykare ur kurs och precis som man behöver ta hänsyn till tidvattensströmmar, måste man veta vilka andra strömmar som kan finnas vid en strand.

Vatten blir is
Vatten är i ständig rörelse och någorlunda stilla blir det väl först när det fryser, som is beter sig vatten mycket speciellt. Medan det vanliga är att ett ämne som kyls och stelnar blir tyngre är vatten istället som tyngst vid + 4° och lättare som fast materia. Det är därför vi får is ovanpå våra sjöar och havsvikar att åka skridskor på. När det börjar bli kallt och ytvattnet kyls till under + 4° sjunker det inte utan ligger kvar på ytan över skikt med varmare, och tyngre, vatten. Vid noll grader börjar isen att växa i nålformiga kristaller. Ett tunt skinn med kristaller fyller efterhand mellanrummen mellan nålarna. Närmast under iskristallerna finns ett skikt med nollgradigt vatten som fryser till och bygger på det först bildade kristallerna till allt längre pelare.

På våren när snön smälter ökar tillflödet till sjöarna och strömmarna fräter på isens undersida samtidigt som luften blir varmare. Isens pelare börjar då smälta isär både uppifrån och nerifrån. Isen blir allt pipigare och även om den ser tjock ut består den av fritt stående ispelare som inte håller för en skridskoåkare. Vårisar kan vara mycket farliga eftersom det inte finns någon bärig is att ta sig upp på om man går igenom. Som vid alla vattenbaserade sporter gäller det att veta, förstå hur naturen fungerar för att man inte ska utsätta sig för fara. När vi rör oss i och på vatten är vi ute på naturens villkor. Och kanske är det just det som lockar oss med vattensporterna – att de hjälper oss att förstå naturens sinnrika uppbyggnad.