Vasaloppsleden

Vandring Vasaloppsleden 1-2 juli 2009

Många är de gånger man suttit framför TV:n och sett Vasaloppsstarten i Berga By. Ett fascinerande skådespel med alla dessa startande samt att följa deras färd mot Mora. Ibland har tanken varit nära att försöka göra loppet själv. Dock har det inte blivet så, mycket kanske beroende att det är skidåkning och det har jag svårt för. Fick höra för några år sedan att man kunde vandra Vasaloppsleden. Det lät mer intressant än skidåkning. Sagt och gjort, den 30 juni tog jag tåg och
buss till Transtrand.

Hade bokat ett rum på Hemfjällsgårdens B&B i Transtrand. Hade också beställt en middag och fick en utsökt middag bestående av älgbiff med kantarellsås och härligt stekt nypotatis. Rätten kompletterades med hembakat bröd. Hemfjällsgårdens B&B är öppet året runt och i samtal med ägaren Lena fick jag information om att bara 8 % av omslutningen kommer under sommarhalvåret. Jag har svårt att förstå turisterna som inte utnyttja möjligheten att njuta av landskapet och vandra runt i klassiska spår. Exempel, tio minuters promenad till Vasaloppsstarten och besöka Vasaloppsmuseet eller ta en vandring på 1 mil upp till Smågan och se den vackra sjön och kanske övernatta i kojan som finns där. Ett annat alternativ är att vandra längs med Västerdalsälven eller vandra upp mot Sälenfjälen från Transtrand. Jag kan verkligen rekommendera dessa förslag.

Nu till själva vandringen. Det kom att visa sig att det skulle bli mycket varmt under de dagar jag skulle vandra. Redan sent på kvällen den 30 juni när jag besökte Vasaloppsstarten var det 27 grader varmt.

Väderrapporterna i TV försökte skrämma med åska och regn och ca 20 grader men där hade de fel. På 60-talet gjorde jag min värnplikt som väderbiträde och meteorologerna där kunde verkligen spå vädret de närmsta dagarna till nästan 99 % säkerhet. Men då fanns inga datorer utan det var meteorologens skicklighet som avgjorde prognosen.

Jag kom iväg runt 8,15 på onsdagsmorgonen den 1 juli och själva Vasaloppsleden hade sin början mittemot Vasaloppsmuseet.

De tre första kilometerna var den klassiska backen upp till Vasaloppsspårets högsta punkt.

Värmen började göra sig till känna. Vist åskade det men det var över Sälenfjälen, men solen sken och värmde där jag gick. Leden upp till Smågan följde i stort Vasaloppsspåret. Jag vill redan här säga att den del av Vasaloppsleden som följde Vasaloppsspåret var ganska tråkig del att vandra på. Den var av förklarliga själ bred och där underlaget bestod av träflis/täckbark eller stenkross eller liknande. Men infarten till Smågan var vacker med sjön på höger sida. Här fick man fylla på vatten vid Vasaloppskontrollen. Det gick åt mycket vatten under vandringen.

Till Mångsbodarna kom jag 13.30. Leden från Mångsbodarna var nog den intressantast och vackraste delen. Den var en gammal fäbostig som gick genom ett nästan trolsk landskapet.

                      Matbodet, blev högen av stenar stor skulle detta garantera mat på bordet

Risberg blev näst anhalt. Något som slog mig var att man såg inga människor, vid de hittills passerade Vasaloppskontrollerna har jag inte sett någon mänsklig varelse.

På Vasaloppsledens hemsida fanns ingen information om möjlighet till att få mat. Det enda var att det i Everts berg fanns möjlighet att köpa lite basvaror mellan 11-16. På väg mot Everts berg utmed väg 1024 ( här vill jag kommentera att Vasaloppsleden gick allt för ofta utmed denna väg, med den tunga timmertransportbilar var detta ganska obehagligt att gå på vägen) vid Skepphussjön fanns en badplats med en kiosk med viss matservering. Här blev det den första mat denna dag, en varm korv med bröd och 2 Cola. Här fanns det lite folk.

Fortfarande var värmen mycket besvärligt liksom vandringsunderlaget. Antingen var det kalhuggen skog med mycket sten och stubbar, eller så var det träflis/täckbark vid de sankta områdena eller stengrus. Den del av leden som var täckt med träflis/täckbark trodde man att det var ett fast underlag, men i stället så trampade man ner i det blöta underlaget.

Efter Evertsberg började jag fundera om jag skulle fortsätta att vandra även under natten eller tvingas övernatta i någon övernattningskoja. Vid 22-tiden kom jag till Axikojan mellan Evertsberg och Oxberg. Då började det regna för första gången och ganska kraftigt. Jag beslöt då att övernatta här. Till nästa övernattningskoja var det 9 km.

Har inte nämnt att min packning var på ca 9 kg och bl a bestod av en sovsäck. Men då det var så varmt ute så var det också så i kojan, så något behov av sovsäck fanns inte. Hade satt mobilen på väckning 03.30 för att komma iväg tidigt på morgonen när det någotsånär svalt.

Även denna dag blev varm. Efter någon mil började värmen och gårdagens värme kännas i kroppen. Började få besvär med ryggen på grund av ryggsäcken och fötterna började känna av hettan att bl a vandra på asfalt. Passerade Oxberg tidigt på morgonen och Gopshus mot Högsberg.

Nästa Vasaloppsanhalt var Eldris. Här fanns vatten att hämta samt en trevlig övernattningskoja.

Sista milen till Mora bestod mestadels av ett tjockt lager fin sand. Det var som att gå på en badstrand. I Mora centrum började man se folk igen och klockan 13.00 passerade jag Vasaloppsportalen utan att mötas av någon kranskulla.

Sedan blev det tåget hem till Södertälje.