Vandringen på Kungsleden och (Fjällräven Classic 2008 )

Vandringen på Kungsleden och Fjällräven Classic 2008

Av Roland Engström

Foto Roland, Tale och Kristina

Torbjörn Widén, generalsekreterare i STF skrev som förord till årsboken 2005 ”Älskade fjäll”:

”Det finns något i fjällens attraktionskraft som jag har svårt att sätta fingret på. Något vid sidan av den storslagna naturen, tystnaden, den rena luften och mötena med nya människor och miljöer. Det handlar snarare om en känsla som infinner sig när jag vistas i fjällen. Den finns där på vandringen längs Kungsleden, men också i restaurangen på Abisko Turiststation. Jag kan bäst beskriva det som en blandning av välbefinnande och upptäckarlust. Det är en känsla som ger energi.”

Jag vill instämma i detta. Den resa jag gjorde på Kungsleden med start i Hemavan den 26 juli och till Nikkaluokta den 8 augusti och sedan vidare till Abisko inom ramen för Fjällräven Classic var helt fantastisk. Det känns nästan övermäktigt att nu försöka teckna ner alla de synintryck, upplevelse och möten med människor som jag haft.

2007 gick jag Fjällräven Classic för andra gången och gjorde det under 24 timmar. Att vandra hela Kungsleden, från Hemavan till Abisko med en avstickare till Kebnekaise för att försöka bestiga toppen var ett beslut jag tog efter förra årets Fjällräven Classic. Tanken var att det skulle utgöra en ny utmaning för 2008. Beslutet att jag även skulle gå Classicen tog jag senare. Jag tyckte att när jag ändå var i närheten kunde jag ju även göra de sista 11 milen lite snabbare än 2007. Någon Kebnekaisebestigning blev det dock inte.

Hur kan man beskriva denna vandring? I en av fjällstugorna längs Kungsleden frågade en vandrare mig hur det var att vandra så långt. Mitt lite skämtsamma svar var, ”det är upp och ner, upp och ner”. Man går uppför bland fjällbjörkar sedan en skön vandring på kalfjället och sedan ner bland fjällbjörkar.

Starten i Hemavan

Leden upp från Hemavan

Mycket funderande och planerande har det varit sedan hösten 2007 och jag har ansträngt mig för att hitta lätt utrustning. Målsättningen var att övernatta i fjällstugorna. Tog ändå med mig ett litet tält och en lätt sovsäck då det är långt mellan fjällstugorna från Ammarnäs till Jäkkvik. Längs den sträckan fick jag använda tältet två gånger. Totalt kom ryggsäcken att väga 13 kilo inklusive en fylld vattenflaska. Chansade vilt när jag inte packade ner varma kläder eller några extraskor.

Nu till vandringen: Jag startade som sagt från Hemavan i strålande sol och ca 25 grader i luften. Första regnet fick jag på torsdagen. Det regnade några timmar och det var faktiskt skönt och att bli lite blöt. Andra veckan var det svalare men mest sol och inget regn.

Vandringen delades upp i 13 etapper mellan Hemavan och Nikkaluokta. Med dagsetapper på mellan 33 till 44 km. Den första veckan var värmen jobbigare än själva vandringen. Tur att det fanns många vattendrag så att jag fick tag på vatten.

Att gå uppe på kalfjället var helt fantastiskt med fjällen runt om och de porlande bäckarna eller floderna och att vara helt ensam. Några enstaka vandrare mötte jag. Att beskriva det man ser går inte. Varje fjäll man ser överträffas hela tiden av nästa. Någon frågade mig vilken sträcka av Kungsleden som är vackrast, men det går knappast att svara på.

Det är intressant att prata med folk man möter. Några kilometer från Hemavan mötte jag en kille. När jag berättade att jag skulle gå hela Kungsleden, berättade han att han för 4 dagar sedan mött två tjejer från Göteborg som också skulle gå till Abisko. De skulle hålla på i tre veckor. Han trodde att jag skulle komma i fatt dem.

Tärnasjöstugan var första övernattningen. Efter en dags vandring i denna värme var det skönt att hoppa i Tärnasjön och få ner kroppstemperaturen något i det kalla vattnet. Det var en upplevelse att vara i en fjällstuga. Där fanns människor med olika mål med sitt vandrande. Att går från fjällstuga till fjällstuga, samt att bara njuta och sitta och läsa en bok.

Att gå upp för slalombacken i Ammarnäs var en utmaning. Den ca två km långa backen tog nästan en timma. Det var tufft i värmen.

Potatisbacken i Ammarnäs

Att vandra Kungsleden är inte bara att gå, det finns sjöar som man måste över. Man bokar en båttur eller så får man ro själv. Detta hände i Jäkkvik, här hade den som svarade för båttransporten slutat och någon ny hade inte tagit över. Så jag fick med karta och kompass leta mig fram till roddbåtar som skulle finns där någonstans. Det tog nästan en hel dag att hitta båtarna och sedan ro 300 meter för att sedan vandra vidare till Saudal för en ny båttur över till Vuonatjviken.

Förutom den storslagna naturen så är matfrågan ett intressant ämne. För att hålla ner vikten i ryggsäcken så jag hade inte så mycket mat med sig. Det var lite bröd, räkost och varma koppensoppa. Vid de fjällstugor som har proviantförsäljning blev det en burk Bullens Pilsnerkorv, dock utan pilsner till. Det är vid fjällstationerna man kan få sig en riktigt kulinarisk upplevelse. Vad sägs om renskav med potatismos och kantarellstuvning, eller helstekt röding med ett glas vitt vin? Höjdaren var i Saltoluokta där bjöds jag på en trerätters meny bestående av raggmunk rullat runt ett grillat renhjärta till förrätt och till det ett glas rosévin. Huvudrätten var harfilé med ett glas rött vin och till efterrätt hjotronsoppa med glass.

Två killar som satt vid samma bord trodde att de skulle få fiskfilé – harrfilé – de blev besvikna. I övrigt blev det mycket renkött, vad annars med så många renar som springer runt en.

Tillbaks till vandringen och till frågan vilket plats är som vackrast. Den häftigaste upplevelsen var nog när jag gick mot Jäkkvik. Det hade regnat (det första regnet på 6 dagar) och solen kom fram på kvällen och en stor regnbåge började bildas. Den låg nästan rakt över mig och det kändes som om jag skulle komma att gå under den. Regnbågen blev större och även en andra båge bildades. Utöver den upplevelsen är nog det vackraste avsnittet längs leden den mellan Singi och Kebnekaise. Det är bergen och ljuset som skapa en oförglömlig upplevelse

Regnbågen vid Jäkkvik

Singistugan i motljus

Leden mot Kebnekaise

Angående de två tjejerna, Tale och Kristina så var jag nästa i fatt dem i Kvikkjokk. De hade lämnat stationen samma dag jag kom dit. I Aktse var jag i fatt dem. De kom till Abisko den 10 augusti och mötte mig när jag kom dit den 11 augusti.

Kristina och jag

Det nämndes i fjällstugorna att en kille också gick Kungsleden och i anslutning till den, Fjällräven Classic. Vid frukosten i Nikkaluokta den 9 augusti så kom vi av en händelse att sitta vid samma bord. Han heter Joakim och kommer från Huskvarna. Han berättade att han förra året hade cyklat från Huskvarna till Abisko. Hans problem nu var vad han skulle ha för utmaning nästa år. Han gjorde föresten Fjällräven Classic på 20,37.

Fjällräven Classicstart vid Nikkaluokta

Hur var då Fjällräven Classic? Den var både lätt och jobbig. Efter att ha gått sträckan två gånger tidigare så visste jag att det var besvärligt och kunde mentalt förbereda mig på detta. Ett avsnitt som alla pratade om var ”Tjäktjapasset”, ledens högsta punkt på 1 150 möh, som av classicvandrare benämns som ”helvetespasset”, ”djävulspasset” etc. Efter att ha vandrat uppför ett tiotal både längre och brantare avsnitt på Kungsleden än Tjäktjapasset tyckte jag inte att denna passage inte var några problem. Det som var jobbig var att det under lördagen och natten till söndagen regnade. Lena Sundell som gick på fredagen ringde mig på lördagen och meddelade att vädret hade varit fint och det var torrt och fint på leden. Men sedan kom regnet och då var det inte torrt längre. Lenas tid blev föresten 19 timmar och 53 minuter. Detta är en helt fantastisk tid för en som bara gå och inte springer. Den snabbaste tiden satte Anders Dahlin från Borlänge som sprang de 11 milen på 12,54.

Regnet och alla de som vandrat före mig på fredagen och lördagen gjorde marken lerig och hal med mycket vatten på vissa ställen på leden. Jag blev våt om fötterna och lerig efter att ha halkat omkull ett flertal gånger. Kunde därför inte hålla det tempo som jag räknat med. Trots detta gick jag snabbare i år än förra året. Årets tid blev 22.10

Målet i Abisko

Mina enda skor som jag hade var mycket slitna efter 56 mil, så det blir att köpa nya till nästa års vandring av Fjällräven Classic. Nästa år är första start den 7 augusti klockan 03,46. Ett mål som jag satt är att komma i mål senast 23,59 samma dag vilket innebär att man går classicen under ett och samma dygn. Givetvis har jag redan anmält mig nästa års Classic!