Vandring och foto vid Söderåsen och Gällabjär

Lördagen 8 november startade jag och en kompis från Göteborg för att vandra och fotografera i Skåne. Tanken var i första hand att passera Skånes nationalparker, i andra hand att hinna med lite andra kulturella utflykter i omgivningarna. Första målet var boende i Röstånga vilket vi nådde framåt kvällen, efter ett besök vid Gällabjer (mer längre ner). Vi reflekterade snabbt över att vi var ute i eftersäsong vilket ger lite nackdelar vad gäller öppetider men massor med andra fördelar. Boendet som fortfarande var öppet hade få gäster och värdarna hade all tid att både prata och ordna till lite extra för oss. Alla man mötte var avslappnade och kunde stanna för att prata en stund. Det var lätt att få bord på omgivande restauranger som fortfarande inte hade stängt för säsongen.

Vi började dock vår vistelse i området med att besöka Gällabjer naturreservat som ligger öster om Röstånga. Gällabjer är, vilket jag inte kände till före planeringen av det här turen, resterna efter en sedan 50 miljoner år sedan utslocknad vulkan. Vi valde den södra vägen mot naturreservatet, Långaredsvägen, som går österut från södra delen av Röstånga samhälle. Från Långaredsvägen är det skyltat till parkeringen. Väl framme och med bilen parkerad konstaterade vi att det fanns rastplats och vatten vid parkeringen, lätt att värma på mat eller dryck före eller efter promenad. Vi var dock mest intresserade av en rejäl promenad efter en lång bilfärd och valde därför att vandra iväg längs markerad led.

Det som fascinerade mest under vandringen runt Gällabjär var den varierande naturen. Vi hann gå längs breda blöta bäckar, över ängar, genom skogar och längs höga och vackra kratersidor innan vi genade över vad som fanns kvar av mitten och slutligen fick gå bekvämt på gamla vägar och betesmarker tillbaka till parkeringen. En mycket trevlig upplevelse, i lättgången terräng, även ifall det inte blev så mycket fotograferande just där.

Som en extra bonus hade vi hört talas om en-skogen och tog en sväng till den innan vi åkte till nattlogin. En-skogen nås om Långaredsvägen körs till slutet österut, en-skogen ligger strax söder om Andertorp, skyltning finns sista biten.

På söndagen körde vi upp till Söderåsen för att bland annat se Kopparhatten och Skäralid. Visst lockar även andra delar av nationalparken men jag var där för första gången och då blir det säkra kort först. Tyvärr var inte naturum öppet, det var ju trots allt eftersäsong, men lite mindre bemanning får man stå ut med i november. Tisdag till torsdag var öppna dagar men då skulle vi vara på annan plats i Skåne.

Vi började med att beundra utsikten från Kopparhatten, det går lätt att ta bil upp och eftersom vi ville lägga maximalt med tid längs ravinens botten valde vi att köra upp och gå längs branterna. Med ganska mulet väder utan regn var färgerna vackra och löven på marken blöta. Bra väder för fotografering på lite kortare håll men inte något drömväder för panoraman på utsikterna. Det blev ett fåtal kort, hisnande upplevelser längs stupen och en bra uppvärmning. Vi körde ner igen och parkerade på parkeringen vid naturum.

För promenaden från Skäralids naturum hade jag förberett mig med kamera, normalobjektiv och 90mm makro. Ett stativ var också med, jag trodde att det skulle bli massor av foton på rinnande vatten men där hade jag fel, det blev mer testande av makro. Det milda november och den nästan totala avsaknaden av lövverk gjorde att vi ofta hamnade bredvid stigarna och det fanns gott om små saker (svampar, mossor och spindelnät) att fotografera. Min reskamrat var dessutom en ovärderlig hjälp att upptäcka vackra motiv längs backen.

Det är ganska gott om spångar längs den led som går längs bäcken vid Skäralid, dock är de väldigt hala i regnigt väder. Vi hade stövlar och det är snällt mot naturen men risken att ramla på vått trä är uppenbar. Jag snubblade till några gånger och var sedan riktigt försiktig när det inte var löv eller jord som underlag. Broar finns det gott om så man kan lätt välja alternativa vägar norr eller söder om bäcken. Jag tror dessutom att alla broar hade räcken. Stigen går oftast mycket nära bäcken om avsaknaden av löv på träden gör att man ser ravinens sidor med branter och stenras mycket väl. Med mycket fotograferande och lunkande takt tog det två timmar att gå från Söderåsens naturum, blå sträckning mestadels norr om Skärån, till Liagården.

Vid Liagården tog vi en kort matpaus. Skönt med bra kök och enkel mat i form av pulvermos och korv. Lite lathet där kanske men det var vandringsupplevelsen och fotograferandet som var målet den här gången. Fram till Liagården var vi mycket ensamma i naturen, vi såg kanske 3-4 andra vandrare på hela vägen. Nu märktes det att det blivit mer mitt på dagen och vi fick sällskap av ett 15-tal vandrare under rasten. Eftersom det inte regnade var det således ganska fullt runt grillplatser och bord utomhus. Resten av dagen såg vi gott om vandrare längs höjderna på vår sidan av ravinen.

Blå sträckning från Liagården tillbaka till naturum på södra sidan om skärån går uppe på branterna. Här möttes vi av mer öppen skog, vackra vyer med massor av fallna löv och fantastiska utsikter över ravinen. Nu märktes det återigen vad avsaknaden av löv på träden gör för utsikten mot ravinens botten. Fotomässigt är utsikterna problematiska beroende på vad man vill åstadkomma, alla gillar inte svarta grenverk och det finns det gott om när inte gröna eller gula löv döljer. Det fanns en hel del vackra utsikter längs vägen tillbaka, men en viss försiktighet på grund av halkrisken är lämplig. Åter nära naturum passade jag på att fotografera lite nedanför dammen, dit är det lätt att ta sig och marken är fast. Vägen tillbaka från Liagården till naturum tog 1 1/2 timme, leden är bred och lättgången på södra sidan.

Det var ett första besök och rek vid nationalpark och naturskyddsområde runt Röstånga. Några idéer inför nästa besök tog jag med mig.

- Stövlar med höga skaft är bra, både för hösten och för eventuell vadning i Skärån vid fotograferande.

- Har man makro med sig kan man ägna några dagar åt en ganska liten yta, även i november.

- Det ger väldigt mycket att vara helt tyst ibland medans man sakta vandrar framåt. Djuren vågar sig fram snabbt och många arter är orädda i parker och naturområden.

- Det är värt att packa lite extra. Jag hade i ryggsäcken; regnkläder, förstärkningsplagg, batterier, kök med mat, makro och stativ under hela resan. Det gav mervärde.

mvh

Johan