Stugturspaddling - så funkar det!

För fjällvandrare är begreppet "stugtur" välkänt. Någon förklaring behöver knappast ges. Fenomenet är väldokumenterat i litteratur, reseberättelser och bloggar.

Motsvarande koncept för kajakpaddlare verkar dock lysa med sin frånvaro, om man baserar iakttagelserna på skrivna redogörelser. Man ser förvisso en hel del reklam för dagturskajaker, dagturspaddlingar och annat som torde tyda på ett visst intresse åt det hållet. Men när det kommer till färdberättelser och kajak handlar det mest om evighetslånga färder med ändlösa dagar av 8-timmars paddelpass, urinering under gång medelst tredeciliters mjölkpaket, stormpiskad tältduk, pedantisk uppmätning av genomförd dagspaddling samt revelj i svinottan.


Nu ska jag som en passus villigt erkänna att jag själv började min kajakkarriär med just Blå Band och pannbenspaddlingar i sinnet. Vi är nog många som köpt tredeciliters mjölkförpackningar till flickvänners höjda ögonbryn när vi entusiasmerat förklarat Evangeliet enligt Jim. Men då det faktiskt existerar godtagbara alternativ till dylik marin fakirverksamhet, vill jag lyfta fram konceptet Stugturspaddling för vidare forskning och utveckling. Det hela åskådliggjort genom beskrivning av en nyss genomförd stugturspaddling i Arholmatrakten.

Grundtanken är alltså självklar för de flesta och torde inte kräva någon djupare definition: att paddla dagsturer och bo i "stuga" i stället för tält. Lite slögooglande gav inga direkta träffar på beskrivning eller diskussion kring sådan verksamhet. Det närmaste jag kom var faktiskt ett fåtal sekelgamla essäer av Albert Engström, där han - förmodligen med sedvanliga överdrifter - skildrar sina kajakpaddlingar med utgångspunkt från ateljén i Grisslehamn.

Nåväl, om vi skall angripa det hela vetenskapligt kan vi urskilja två huvudsakliga modus operandi av stugturspaddling. Den ena varianten bygger på att man bor på samma ställe under flera dagar och paddlar med denna "stuga" som utgångspunkt. Den andra varianten liknar starkt den landbaserade STF-varianten där man tar sig mellan olika "stugor" under dagsetappen. Den observanta noterar förresten citationstecknen som omger begreppet "stuga". Detta då den landbaserade och likformigt konstruerade STF-stugan har en rik flora av alternativ när det kommer till arkipelagiska motsvarigheter. STF-vandrarhem finns naturligtvis också i skärgården, och är definitivt icke att förakta. Men det finns även klassiska skärgårdspensionat, konferensanläggningar, stugbyar a la camping, privata stugor att hyra och som kronan på verket rena lyxhotell som Grand Hotel Saltsjöbaden. Så konceptet "stuga" i stugturspaddling bör ej tolkas bokstavligt.


En annan avgörande skillnad mot landkrabborna är att stugturspaddlandet torde kräva mer framförhållning och administration. Rum behöver oftast bokas i förväg et cetera, speciellt under högsäsong. Men då slipper man å andra sidan den i fjällvärlden latenta risken att finna sig inkvarterad under matbordet i Aktse med 45 andra snarkande raggsocksfötter i samma rum, utan får sannolikt logera mer ståndsmässigt. Och väljer man hotellalternativet kan man börja dagen med hotellfrukost!

Personligen tycker jag stugturspaddling gör sig bäst på vår och höst, när vattnet är kallt och vädret kan vara grinigt. Så för årets paddelpremiär över valborgshelgen valde vi att boka rum på Arholma Nord i fyra nätter. ("Vi" är jag och min sambo Emma. Hon som höjde på ögonbrynen åt Jims mjölkpaket).

Kajakerna lades på takräcket och färden gick till Simpnäs. Väl där tog vi och kajakerna oss över till Arholma med passbåt. Vädret var förvisso bra, men det kändes vanskligt att börja säsongen med en tvåkilometers överfart i hårt trafikerad farled och svinkallt vatten.

Väl på Arholma packade vi kajakerna och paddlade norrut med Arholma på höger sida och den välkända skylinen av "norra utfarten" över stäven. Ejderparen praktiskt taget fyllde vattenytan. Man såg att flertalet honor låg djupare i vattnet och att äggläggningen därför snart var i antågande. Efter en kortare paddling och en smärre felnavigering (en vik för kort) lade vi upp kajakerna på stranden. Trots avsaknad av lägerutrustning var kajakerna ganska tunga att lyfta, eftersom vi tänkte passa på att äta lite mer avancerat än vid tältpaddlingar.


Stugan i det här fallet - Arholma Nord - är en till vandrarhem konverterad militäranläggning. Man bor i kraftigt uppfräschade förläggningsbaracker med batteriet (bergrummet/fortet) inpå knuten. För en gammal kustartillerist som undertecknad ger det naturligtvis full poäng! Förutom rummet hade vi köpt till frukost, sänglinne och handdukar för att göra det så enkelt och bekvämt som möjligt. Anläggningen erbjuder också självhushållningsskök, bastu och möjlighet att hyra cykel m.m. Utsikten över Ålandshav är magnifik.

Dagarna fortlöpte ungefär som följer:
Uppstigning 07:30-ish. Rejäl frukost i vandrarhemmets kafé vid åttasnåret. Sjösättning vid nio/halvtio sådär. Vädret var överlag mycket bra. Svag vind alla dagar, sol alla dagar utom en. Dagarna var varma men mornar och kvällar var kyliga.

Vi paddlade någon timme eller två i skärgården mellan Arholma - Idö. Tog en fika på lämplig ö och lång lunch vid ettsnåret på en annan lämplig ö. Om någon ö såg intressant ut bytte vi neoprenskorna mot landskor och gick runt ön. Efter någon timmes paddling till lade vi upp kajakerna vid stugan sådär vid halvfyra-fyra, nöjda och belåtna med dagen. Någon dag gick vi iland i Österhamnen, lämnade kajakerna där och promenerade tillbaks till stugan. Något som låter sig göras på en ö som Arholma, och då medför att man slipper paddla samma sträcka så många gånger. Det funkar bra om man har lätt packning, en ryggsäck i skottet och anordningar för att låsa fast kajakerna. Annars erbjuder området många variationer på paddling inom ramen för en dagstur, så det är inte nödvändigt med bortahamns-arrangemanget.


Väl hemma på Arholma Nord igen tar man sig en lång varm dusch och byter paddelkläderna mot ledig klädsel. Paddelkläderna hinner torka i stugvärmen under natten. Därefter ett välförtjänt glas vin i eftermiddagssolen och summering av dagens äventyr. Kanske följer en promenad längs stranden eller uppe på fortets tak för att sträcka på benen och fota lite. Så småningom drar man sig till matsalsbarackens välutrustade kök för att tillreda och avnjuta kvällens middag. Eller kanske till och med en kvarts promenad till Arholma krog och dansbana för att inmundiga kvällsmaten där? Kvällen avslutas med en god bok i gasollyktans sken innan man somnar gott mellan stärkta manglade lakan. Under natten laddas inte bara ens egna batterier, utan även telefonens, GPS:ens och kamerans batterier, ty det finns naturligtvis eluttag. Nästa dag vaknar man till en ny fin dag. Och regnar det spelar det betydligt mindre roll än om man vaknar i sitt tält

Ingen av oss var speciellt sugen att bege oss hemåt igen på söndagen. Men smärtan lindrades av en fantastisk fin överfart till Simpnäs, denna gång för egen maskin. Det är skönt och synnerligen ovant att korsa farleden vid Simpäs utan att se och höra en enda båt i området. Och ejdrarna som gjorde oss sällskap var nu nästan uteslutande Gudingar, som låg i gäng utanför öarna där deras respektive fästmör nu ruvade på ägg.

Denna typ av paddling ger förstås inga långa dagsetapper att mäta upp. Det blir någon mil, max två, per dag om jag får som jag vill. Men det blir desto mer tid till att njuta av vårens ankomst i världens vackraste landskap, östersjöskärgård. Och tränger det på är det inte värre än att man kan gå iland och uträtta sina behov. Den tomma mjölkkartongen kan gå till återvinningen...