Solovandring i Jämtlandsfjällen 2013

Solovandring i Jämtlandsfjällen 2013

Efter att ha läst många intressanta artiklar och inlägg på Utsidan tyckte jag att det kanske kunde vara dags att själv bidra med något. Inte för att det skulle vara en särskilt extraordinär tur, utan kanske snarare på grund av det motsatta… Att gå ensam behöver varken vara krångligt eller farligt bara man vet vad man håller på med – och det är riktigt skönt att inte behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv!

Jag fick under 2013 möjligheten att följa med på en arrangerad resa tillsammans med tolv bekanta. Planen för gruppen var, då tanken var att introducera ett antal personer till fjällvandring, att gå Jämtlandstriangeln. Starten skulle ske i Storulvån och planen var två tältnätter vid Sylarna med en dag för toppbestigning. Därefter skulle vandringen gå vidare mot Blåhammaren för bastu och en god avslutningsmiddag för att dagen efter avslutas med hemresa från Storulvån. Själv tyckte jag att det skulle bli lite klent med endast fyra dagar varför jag och en kamrat bestämde oss för att förlänga turen en aning och ansluta till de övriga vid Sylarna.

Tyvärr, eller kanske tack och lov, fick min kamrat kalla fötter då han tydligen var ”tvungen” att skriva en omtenta just då vi planerat att vandra vilket resulterade i att jag fick packa det lilla tältet istället och förbereda mig på att från Ramundberget ta mig upp till Sylarna på egen hand.

Efter en helt osannolikt tajmad resa trots att SJ var inblandade kom jag fram till Ramundberget och kunde påbörja min vandring. På biljetten började resan i Södertälje då det av någon märklig anledning blev billigare att boka därifrån än från Uppsala… Tåg med SJ upp till Gävle. Byte till X-trafiks tåg upp till Ljusdal. Därefter buss till Sveg där chaufför byttes inför den fortsatta färden till Funäsdalen. I Funäsdalen byte till ”busstaxi” för att slutligen anlända till Ramundberget vid sextiden på eftermiddagen/kvällen. Jag ville upp på fjället så fort som möjligt för att kunna slå upp tältet i mygg- och knottfri terräng så jag stretade mig omedelbart upp för den första branta backen och hittade en bra tältplats i en bäckravin med oslagbar närhet till vatten. De som påstår att bäckar porlar har aldrig tältat vid den bäcken. Den porlade inte, den brusade inte, den bullrade… Natten blev kall och vandrare som jag träffade dagen därpå berättade att varit tvungna att knacka is ur sina kokkärl på morgonen. Varför de hade vatten i sina kokkärl och dessutom lämnat dem utomhus begrep jag aldrig… För att inte frysa under natten fick jag dra på mig alla tillgängliga förstärkningsplagg inklusive sovsäckslinern för att ytterligare isolera min +2°-säck, men det var så jag tänkt från början – varför bära en tyngre sovsäck när man ändå släpar på förstärkningsplagg?

Vaknade tidigt, men låg och drog mig i tältet länge. Eftersom jag valt att slå upp tältet på västsidan av bäcken fick jag en värmande morgonsol och kunde utan att frysa förbereda mig för dagens vandring vilken enligt planen via Svaaletjahkestugan skulle gå en bit förbi Fältjägarstugan innan det var dags att slå läger nästa gång. Vid 09:30 bar det iväg och två timmar senare befann jag mig vid Svaaletjahkestugan där en långlunch på en och en halv timme intogs. Vandringen fortsatte sedan i lätt terräng och vid 16-tiden var jag framme vid Fältjägarstugan. Då vädret var fantastiskt och jag dessutom lovat att berätta lite om Fältjägarstugan för de jag skulle möta vid Sylarna valde jag att stanna i stugan och förbereda mitt anförande istället för att rusa på enligt plan. Stugvärden hade en otroligt intressant pärm med information och diverse tidningsklipp om stugan vilket gjorde att jag snabbt hade föredraget klart. Kvällen blev fantastisk med både solnedgång i väster och fullmåne i söder.

Här genomfördes även ett improviserat styrkepass bestående av att bära upp några hinkar vatten ur sjön 1028. Tvätt av kläder och bad i den iskalla sjön hanns också det med med under kvällen. Tvätt skedde för övrigt varje dag under vandringen då jag endast hade med mig ett ombyte av underkläder och strumpor.

Morgonen därpå låg dimman tät, men den lättade under dagen och på det stora hela får det anses ha varit en bra dag att vandra på. Jag startade vid tiotiden och befann mig vid den plats där leden delar sig tre timmar senare. Där mötte jag mina första tyskar vilka jag bjöd på medhavd punsch och fick en korv från Augsburg i returgåva. Från den platsen gick det uppför, uppför och uppför ända tills renstängslet skymtade i den nu alltmer tilltagande dimman och blåsten… Här började det återigen gå nedför och med vind i ryggen och tilltagande regn blev det ett par riktigt snabba kilometer. När jag runt femtontiden kom fram till Helags fjällstation kändes det, trots bra utrustning, inte längre som någon särskilt tilltalande idé att slå upp tältet varför det fick bli en natt på fjällstationen. I samband med att det mörknade fick jag sällskap av tre tyskar vars enorma tält med plastspik hade lagt sig platt på marken och helt enkelt tröttnat på allt vad fjällvandring hette… De stelfrusna tyskarna blev också glada av lite värmande punsch…

Dagen efter verkade vädret kunna bli lite bättre och jag tog mig vid elvatiden upp mot Helags. Tyvärr blev vädret sämre och då jag inte ser vitsen med att gå upp på en topp bara för att ha varit där utan att se någon bestämde jag mig kring 12.30 för att vända nedåt igen. Jag ville dessutom under dagen hinna en bit mot Sylarna för att inte behöva stressa den sista biten. Detta skulle senare visa sig vara helt rätt prioritering, men just då kändes det aningen surt att inte kunna vänta in bättre väder… När jag kom ner till Helags fjällstation strax efter 14 serverades en gulashsoppa med nybakat bröd till lunch vilket kändes som ett högst fullgott alternativ till frystorkat… Alltså – en redig lunch!

Vid 15.45 påbörjade jag vandringen mot Sylarna och efter en timme mötte jag två vandrare som dagen innan hade gått till Sylarna och nu var på väg tillbaka. De berättade att på vägen dit kunnat vada en bäck jag snart skulle komma till, men att de på väg tillbaka hade varit tvungna att ta av sig kängor och bli lite blöta för att komma över. Det var inget som jag som ensamvandrare ville försöka mig på varför jag istället tog en lång omväg uppströms och fick gå lite på karta och kompass ett par kilometer. Åter på leden höll sig vädret tämligen snällt ett tag, men blev med tiden allt sämre. Jag fick vid ett antal tillfällen nytta av mina stavar vilka gjorde att jag inte blåste av leden. Jag funderade dessutom en del på om SMHI eventuellt kunde ha utfärdat en klass 1-varning för Jämtlandsfjällen, men det fick jag aldrig bekräftat…

Strax efter Mieskentjakkestugan hittade jag en fantastisk tältplats på en udde i en sjö, men var något fundersam på hur det skulle kunna blåsa där. Det var hur som helst det bästa läge jag kunde hitta med tanke på lä, plan mark och väta så det fick bli där. Kvällen blev ännu en gång fantastisk med solnedgång i väst och fullmåne i öst.

Vaknade mitt i natten av att det blåste utav bara den, men somnade om i förvissningen om att tältet skulle hålla. Om det inte gjort det hade jag ombokat min hemresa så att jag kunnat göra ett stopp i Östersund för att nita herr Hilleberg personligen… Brytning av tältet skedde efter konstens alla regler genom att först förankra det i ryggsäcken för att därefter lossa alla stormlinor, tältspikar och tältstänger och därefter knöka ner hela paketet i packpåsen. Det hela gick förvånansvärt smidigt trots rätt hård vind.

När jag kom fram till den plats där leden delar sig och man kan välja den längre, men låglänta leden eller den högre men kortare hade vinden tagit i rätt rejält. Efter ett snabbt bedömande valde jag att ta den kortare, men mer exponerade vägen vilket resulterade i att jag faktiskt fick hjälp uppför backen av vinden, men fick bromsa med stavarna när jag väl var uppe på krönet. Efter ett tag låg plötsligt Sylarnas fjällstation framför mig och närheten till en bastu har nog aldrig känts kortare och jag har aldrig varit gladare över att dagen innan sett till att komma så långt som möjligt… Kunde i efterhand konstatera att jag snittat drygt 4.1 km/h…

Eftersom det här var dagen då jag skulle ansluta till de vandrare som under dagen startat från Storulvån började jag vid 17-tiden, då vinden tilltog ytterligare, fundera på om jag kanske skulle ta och packa dagsturssäcken för att påbörja eftersök. Jag hade tidigare under dagen försökt få kontakt med dem, men de verkade sakna mobiltäckning. Själv hade jag en satellittelefon med mig som extra säkerhet och hade inga som helst problem med sambandet. Jag bestämde att jag skulle ta en bastu för att vara i ordentlig form om det skulle bli aktuellt att ge sig ut i ovädret och leta, men en timme senare hade de dykt upp och även de bestämt sig för det olämpliga i att tälta just den natten. De hade tydligen försökt söka skydd från vädret i Gamla Sylen, men då den redan var full av andra vandrare som kommit på samma idé hade de istället fått nöja sig med någon sorts sophus istället… Av personalen på fjällstationen fick jag reda på att vinden under dagen tydligen snittat på 19 m/s med 29m/s i byarna… Det var nog tur att jag inte väntade ut bättre väder vid Helags…

Frukost på fjällstationen och därefter en bit upp på andra sidan jokken för att upprätta tältläger med de övriga. Jag konstaterade snabbt att jag var den enda som hade ett tält som skulle klara sämre väder och hoppades att natten inte skulle ställa till det för oss. Efter upprättande var det dags för den planerade toppbestigningen av Storsylen och vi gav oss iväg efter att ha ätit frukost. Efter några timmar nådde vi toppen och kunde se ut över vårt västra grannland. På vägen ner tog vi lunchrast vid den lilla sjön S Vaktklumpen och i regnet som nu kommit åt alla utom jag varm torrskaffning. Jag hade för att inte behöva slösa tid på vattenkok istället valt att istället ta färdiga smörgåsar vilket resulterade i att jag i vad som kändes som evigheter fick sitta och vänta på att andras spritkök skulle brinna ut… Å andra sidan behövde jag inte bära något mer än vatten, förstärkningsplagg och smörgåsar till toppen och ner igen… På sista delen av vägen ner uppenbarade sig en fantastisk regnbåge som verkade sluta i vårt tältläger. Där nere hägrade vad som var kvar av punschen vilket helt klart var motivationshöjande. Regnet upphörde strax innan vi var nere och vi efter lite vila kunde påbörja middagen. Även denna natt var fantastisk och jag sov med både inner- och yttertältet öppet.

Det här skulle bli en tung dag – 19 kilometer till Blåhammaren. I början följde jag med i de övrigas tempo med 50 minuters vandring och 10 minuters rast, men insåg snart att det var bättre att göra som jag gjort de senaste dagarna – nämligen att hålla ett så lågt tempo att jag inte behövde ta några raster och istället gå tre till fyra timmar i sträck. Raster är tidstjuvar! Jag satte upp målet att vara vid Blåhammaren 15.00 och kom dit med ett par minuters marginal – givetvis före alla de andra…

Väl framme vid Blåhammaren blev det öl och bastu innan vi gjorde oss hemmastadda i ett fjortonbäddsrum. Middagen bestående av gravad och sotad röding följt av renytterfilé och dessert – allt med bra viner – följdes av kortspel innan det var dags att lägga sig.

Utför mot Storulvån och inte mer än 12 kilometer. Vädret var inte helt optimalt varför det blev en liten värmepaus i stugan vid Ulvåtjärn. Hur som helst nedför och hyfsat tempo. Väl framme vid Storulvån blev det en hamburgare och lite vila innan det var dags att ta bussen till Duved för vidare transport hem med nattåget som skulle anlända 05.30 i Uppsala. 15.00 samma dag påbörjade jag en ny resa, denna gång ner mot Francorchamps i Belgien för att se lite Formel 1 innan semestern var slut, men det är en annan historia…

Huvudsaklig utrustning:

Ryggsäck: Osprey Exos 58
Tält: Hilleberg Unna
Sovsäck: Western Mountaineering Highlite (+2) samt sovsäcksliner
Liggunderlag: Thermarest Neo Air
Kök: Primus Eta Express
Kläder: Ett ombyte av strumpor, t-shirt och kalsonger som tvättades dagligen samt förstärkningsplagg

Jag hade en basvikt på packningen på strax under 8 kg. Till det tillkom mat, vatten och bränsle vilket sammantaget gav en startvikt på drygt 12 kilo.

Patrik L