Skåne i höstskrud

Hösten har bjudit på gynnsamt väder för friluftsliv och det har blivit några fina dagsturer på Österlen. Men känslan av att få krypa ner i sovsäcken efter dagens vandring har saknats. Tillfället dök plötsligt upp, en bra väderprognos inför helgen och inga förpliktelser. Det blev en övernattningstur till slut! Äntrade tåget till Osby på lördag morgon för en helgvandring på Skåneleden.

Planen var att gå från Osby till Vittsjö med en övernattning i nya tältet och fotografera naturen i höstskrud. Det var mycket smidigt att ta tåget och skönt att slippa bilen. Det är mer resekänsla med tåget för mig som är bilpendlare till vardags.

Första milen var inte så spännande; passerade en myr och gick på stigar och skogsvägar genom blandskog. Väldigt vanlig skog, lite kärv så att säga. Men så ser ju Sverige ut från norra Skåne till södra Norrland. 

Inbjudande mossa

Lunchpaus hade jag tänkt mig vid Hästberga-dammen vid Helge å. Men där var det ingen damm! Naturen vill ha en å där. Dammen hade brustit redan för tre år sedan och det hade gått mig helt förbi. Skåneleden hade lagts om och ledde nu vandraren till landsvägen där en provisorisk bro har spänts upp av Räddningsverket. Kraftverket drabbades av turbinhaveri och vattennivåerna steg så att vallarna brast. En miljon kubikmeter vatten forsade ut i en normalt sett 5m bred flodfåra. Även vägbron en bra bit nedströms sveptes med i vattenmassorna berättade en man jag mötte.

Försvunnen kraftverksdamm

Min lunch åt jag vid brofästet på en äng med en brusande Helge å nedanför och solen värmde behagligt. Jag konstaterade att vattnet brusade bland stenarna därför att det var lågt vattenstånd i ån. Det är ovanligt lågt vattenstånd i sjöarna i Skåne i år, lägre än jag någonsin sett tidigare under mina skånska irrfärder.

Mätt och belåten svingade jag min onödigt tunga ränsel upp på axlarna och fortsatte mot Vittsjö. Inför korta turer brukar jag inte bry mig så mycket om vikten, jag tar med det jag tycker att jag behöver. Provianten blir inte heller lättviktig, det blir käk från lokala matbutiken. ”Det ska va gott och leva” är devisen. Den här gången var lite extra tungt med den kamerautrustning som annars inte får följa med.

Blandskogs-taigan gav så vika och leden kom ut på ett betydligt mer insmickrande landskap. Hagmarker med stora lövskogsbestånd bjöd på färgrikt fyrverkeri i glittrande sol från knallblå himmel. Jag passerade Verum och fick följe av Vieån på vänstra sidan. Tog en fikapaus vid vindskyddet efter Verums kyrka och valde att fortsätta längs den pastorala gamla byvägen istället för att följa Skåneledens orange markeringar.

Höstglöd i Verum

Jag gjorde inte många knop framåt nu, jag stannade ofta och plåtade här och var. Det var märkligt stilla, jag träffade i princip ingen, alla vilade sig nog inför älgjakten. Framåt solnedgången var det dags att fundera på tältplats. Jag hade kart-rekat några alternativ men först råkade jag på en fin stenbro över Vieån vid Malseröd som jag försökte fånga med kameran. Medan jag plåtade kom en äldre herre fram och vi språkade en stund. Vi talade om det låga vattenståndet. I Skeingesjön, en bit bort, har man siktat en sten som inte har varit synlig ovan ytan sedan nödåren på slutet av 1800-talet, berättade han. Ja, så lågt vattenstånd är det i Skåne. Jag passade på att höra om mina lägeralternativ och fick reda på att Malmsjön en bit bort var bra och hade en liten badvik med eldstad. Älgade dit med stora kliv eftersom solen tappade höjd i rask takt nu och fann där en PERFEKT lägerplats!

Härlig stilla kväll vid lägerelden. Grillade min korv och lagade mos. Njöt av tystnad, månsken och stjärnor på hösthimlen innan jag kröp ner i sovsäcken och sov gott.

Söndag morgon var grådisig. Föga inspirerande ljus så kameran blev liggande i fodralet. Sista etappen gick mestadels genom bokskogar. Naurreservatet Ubbalt är trevligt med kuperad bokskog på Vittsjöns södra strand. Det blir nog ett besök hit i lövsprickningens tid tänkte jag och klev in i bebyggelsen i Vittsjö för bussfärd hemåt.