På vandring i Italien – Refugio Passo Selle, 2534 meter över havet

Denna blogg handlar om en vandring i Italien (26 juli 2011) från Passo San Pellegrino 1919 m.ö.h  till Refugio Passo Selle 2534 m.ö.h.

Thomas äter frukost i Alleghe innan vi far vidare mot Passo San Pellegrino

Denj 26 juli var det dags för oss att säga hejdå till Alleghe i Dolomiterna och börja vår resa tillbaka ner mot Garda Sjön. Det kalla vädret gjorde att Dolomiterna inte riktigt visade sig från sin allra bästa sida. Vi hade veckan innan vandrat i 32 graders värme vid Garda Sjön. Att komma till Dolomiternas minusgrader på natten var inte det väder vi önskade oss i Juli. Även om dagarna hade precis lagom vandringstemperatur med + 20 grader så längtade vi tillbaka till varma och sköna kvällar!

Framme i San Pellegrino. Utsikt från parkeringen

På vår väg från Alleghe passerade vi Passo San Pellegrino. Här var liften öppen och vi bestämde oss för att stanna och genomföra dagens vandring. Det var lite si och så med kartor och information över leder i området. På blandad engelska och tyska lyckades vi tillslut få kvinnan i liften att förstå att vi var ute efter vandringskartor. Hon visade oss en fin tur upp längs med vandringsväg 604 upp till Refugio Passo Selle som ligger på 2534 meters höjd.

Efter 1,5 veckas vandring känns alla höjdmeter i benen! Och, eftersom liften var öppen var beslutet lätt att fuska upp för de första 300 höjdmeterna innan den ”riktiga” vandringen skulle börja.

Vi har hoppat av liften och påbörjar vandringen upp mot Refugio Passo Selle

Från liftens toppstation tar det ungefär 1 timme upp till Refugio Passo Selle.

Vägen upp roades vi av murmeldjurens visslingar som ekar mellan bergen. Vi hade dagen till ära tur och såg ett par stycken murmeldjur.

Ett litet murmeldjur spanar efter......

Utsikten var som vanligt storskagen men vädret blev kallare och kallare ju längre upp vi kom.

Thomas njuter av utsikten

Längs med bergskammen till höger om oss gick en Via Ferrata led och vi kunde urskilja de som vandrade/klättrade leden som små prickar. Med hjälp av kamerans förstoring fick vi en rätt bra bild på dem. Man kan till och med urskilja vajrarna på kammen.

Vandrare/klättrare av Via Ferratan

Vi kom närmre och närmre Refugio Passo Selle och vi förundrades ännu en gång över läget för stugan. Stugorna balanserar nästan alltid på kanten. Man blir lika förundrar varje gång över att de lyckas bygg stugorna så här långt uppe.

Refugio Passo Selle

Vi gillar verkligen ledmarkeringarna man har i Dolomiterna/Alperna. Här är det inte hur långt det är som är det viktiga. Det viktiga är hur lång tid det tar att komma fram till destinationen. Det är något man borde fundera på hemma i Sverige. Det kunde vara två olika markeringar på leder. Dels hur långt det är men även hur lång tid det tar att ta sig från punkt A till punkt B.

Ledmarkeringar i Dolomiterna

När Åre nyligen gjorde om sina ledmarkeringar ringde de oss för att höra vad vi tyckte de skulle tänka på. De tyckte vår idé med tid var bra och skulle fundera på saken. Nu har vi sett att de inte gjort så vilket vi tycker är synd. Det är bra att veta hur långt det tar att gå en viss sträcka. 5 km på platten går ju jätte snabbt om man jämför med 5 km rakt uppför.

Thomas på verandan vid Refugio Passo Selle. I bakgrunden bergskammen med Via Ferratan

Åter till vandringen…..

När vi väl kom upp till Refugio Passo Selle sjönk temperaturen avsevärt och det började snöa. Vi gick in och tog en välbehövlig vätskepaus innan det var dags att vända nedåt igen.

Helena lagar Pasta Bolognese

På vår väg ner stannade vi till och lagade pasta bolognese! Tänk vad gott maten smakar när man har vandrat ett tag och samtidigt har världens härligaste utsikt.

På vår väg ner såg ännu några murmeldjur. Vad söta de är och vad många de var just här. Det kanske var murmeldjur-år här i Italien?! Ungefär som i Sverige, där vi har haft lämmel-år?!

Ännu ett litet murmeldjur

Vi passerade Refugio Paradiso (2150 meter över havet) på vår väg ner mot bilen. Här stannade vi till för en fika. Refugen var nyrenoverad och verkligen så där härligt mysig som bara alpstugor kan vara.

Thomas framför ingången till Refugio Paradiso

Innan vi kom fram till bilen passerade vi ett vattenfall. Här tog vi en välbehövlig paus.

När vi kom ner till bilen tryckte vi gasen i botten för att ta oss ner till värmen och Garda Sjön. Tänk vad förvånad man blir när man bara behöver köra ett par mil för att komma till 28 graders värme!

Vi fick en härligt varm kväll på campingen i Arco.

Thomas på campingen i Arco. Äntligen varmt och skönt!

Nu var det var dags att planera nästa dags vandring!

/Helena och Thomas

Om du vill ladda ner kartor från vandringen eller se fler bilder så är