Norge, lokalbefolkning, topptur och inseminering

Skriven av Jonathan Eshed

Det var sommar och min vän som är högsta hönset för ett behandlingshem och gammal dykkamrat bor i Norge och jag bestämde mig för att åka över på en spontanresa för att se hur han hade det och dessutom hade jag en del rastlöshet att göra av med.

Jag bestämde mig för att flyga till Oslo för att sen hoppa på ett annat plan till Stavanger där en av mina ungdomar bor som jag inte hört av på länge. Jag anlände till Stavanger med min stora ryggsäck och gick till färjeterminalen för att åka upp i en fjord och vidare till Sand där min vän bor.

Båten gick självklart inte förrän om åtta timmar så jag spatserade runt på byn i Stavanger och hörde mig lite för om någon kände till Tina, en ungdom som bott hos mig under en svår tid i sitt liv. Jag besökte det lokala datacafet som jag hade hört att hon arbetat på en gång i tiden men där hade de ingen aning om vem hon var.

Jag hyrde en dator och försökte kontakta henne via facebook och lämnade mitt nummer och ett meddelande om att jag var i stan. Sen tog jag och beställde en hamburgare i en galleria för 134 norska kronor. Vad fan är det med deras priser egentligen?

Väl på båten kunde jag börja slappna av för något händer med en när man rör sig framåt. Väntans tider är för mig något av de värsta jag vet, får nästan lite ångest av att allt står still..

Min vän stod på kajen och vi stack upp till hans arbete och jag fick mig ett rum tilldelat mig som var lite mer åt skrubbhållet. Regnet öste ner som det alltid gör här vilket jag hade glömt. Men jag hade med mig lite böcker och dessutom fanns det ju en massa roliga ungdomar och personal så det skulle nog gå att hitta på saker ändå.

Träffade en ur personalen som jag gjorde en liten cold reading på som flippade helt då jag råkade träffa mitt i prick. Oops!

Hur som helst så bestämde jag mig för att hänga med en annan kvinna som jobbade som veterinär på bygdens bondgårdar eftersom min vän hade fullt upp med sitt arbete. Vi skulle kolla några kossor och prata med lite bönder.

En timme senare står jag med halva armen inne i en ko. Tydligen hade jag tackat ja till att hjälpa till med en inseminering, det var som ett grått töcken och hela mitt liv spelades upp för mitt inre. Vad höll jag på med, varför finns jag?

Anyway, vi åkte vidare och det var otroligt fint överallt med berg och fjordar om vartannat och vi bestämde oss för att ta en promenad upp för någon av de häftiga topparna någon dag i veckan när regnet hade gett med sig.

Det gjorde det inte så ett par dagar senare tog vi med oss några bananer, lite vatten och nylånade kängor. Vi började den tuffa vandringen uppåt i raskt tempo. Efter ett antal timmar av fina samtal om allt möjligt började vi lära känna varandra lite mer på djupet. Vi kände ju inte varandra innan jag kom hit så det var ju väldigt trevligt att lära känna en annan människa lite mer än bara vara bekanta.

Det jobbiga med att bestiga en topp är ju att den där förbannade toppen verkar flytta på sig hela tiden. Iallafall så kom vi till slut upp och det var en fantastisk utsikt och vi skrev våra autografer i toppboken som man ska. Tog några bilder, käkade lite choklad och började gå nerför igen.

Nu gjorde det sjukt ont i knäna också. Och det regnade, skavsår hade börjat bildas så det var riktigt kul. Smärta är ju lyckans baksida och jag antar att jag var skyldig för något. Jag vet bara inte om jag och universum värderar på samma sätt.

Alltså naturen i Norge är bara helt grym, vart man än tittar så är det så vackert att man till slut inte ser det. Förrän man kommer hem till Uppsala då kommer man på hur lite fin natur vi har hemma jämfört med Norge. Det finns ju grymma ställen i Sverige också men Norge har det överallt.

 Eftersom mitt flyg gick grymt tidigt på morgonen så tänkte jag åka mot Stavanger dagen innan för att se om jag kunde få tag på Tina. Jag hade fått en cell tilldelad mig på en filial till behandlingshemmet där jag kunde kvarta över på natten. Så sovplatsen var fixad.

För att båtresan tillbaka skulle bli lite roligare erbjöd jag mig att eskortera en ung flicka med luvtröja och mp3-spelare inpluggad i öronen till filialen där hon skulle bo ett tag. Jag sa djö vid kajen till min vän och hans fru och gick ombord på båten tillsammans med flickan som var i 14-årsåldern och hade rätt skön attityd.

Vi pratade under hela resan sen jag hade dragit ur hörlurarna och sagt att jag skulle dela med mig av lite visdomsord och vi hade riktigt kul under vår lilla båttur. När vi kom fram stod Ragnhild och väntade på oss. Jag frågade om hon hade varit med om något häftigt i livet och då sa hon att hon blivit frälst för ett antal år sen och börjat på bibelskolan.

När vi kom fram till behandlingshemmet var det självklart ingen där och inget svar på telefon så jag sa till bibelfröken -vad gör du ikväll?

Hon skulle träffa några bibelvänner och äta middag så jag sa att jag nu var under hennes ansvar och hon fick ta hand om mig ikväll. Gratis middag i himmelriket kan man ju inte vara utan. Så vi åkte vidare och hämtade upp diverse folk och sen hamnade vi i någon slags halvkyrka, där jag blev serverad godaste salladen och en kopp kaffe. Vi pratade om allt möjligt och det var intressant och lärorikt.

Då ringer Tina och berättar att jag är välkommen hem till henne. Problemet är bara att hon bor typ 5 mil bort så jag tänker en stund på hur jag ska kunna ta mig dit. Försöker komma på några bra bibelcitat som kan hjälpa mig men det slutar med att jag ber dem berätta lite om den barmhärtiga samariten, vilket de gladeligen gör. Efter det frågade jag om skjuts till Tina och de går med på att köra mig dit. Och hem.

Nice.

Många spännande möten på den här resan och lite nya facebookvänner blev resultatet. Det regnade i stort sätt varje dag i en vecka men det minnet av regnet börjar sakta tyna bort så förmodligen tills nästa gång jag ska dit har jag nog glömt hur jävligt det var. Det var nästan som kinesisk vattentortyr när det liksom regnar utan uppehåll i en vecka. Men det är ett grymt land. Ni borde åka dit :)

 www.jonathaneshed.blogspot.com