Höstskådning på Öland

Natten är redan långt gången då vi svänger in på gräsmattan och strålkastarna lyser upp den redan förutbestämda platsen på vilken vi brukar tälta när tillfälle ges. I en vind hård nog att fälla en fullvuxen karl reser vi tälten vid Stenåsa strand där vågorna piskar långt in i tallskogen och skärrade kungsfåglar flyr längre in åt land för att undgå Neptunus långa arm som söker ta en stjärtfjäder av dem.

Vindpinade träd

Då det är slutet av oktober och det sista detta årtusende känns det skönt att krypa ned i sovsäcken med ett helt underställ på sig, utanför sliter vinden i stormlinorna, men vad bryr jag mig om det där jag ligger redan långt borta från verkligheten. När jag vid gryningen tvättar mig i havet känns det inte lika varmt som för tre månader sedan, jag klär mig varmt med flera lager kläder för att klara en kylig dag som denna, vinden friskar fortfarande i där vi äter frukost på stående fot. Vi vandrar omkring i tallskogen letande efter en kungsfågelsångare som vi inte hittar bland alla rödhakar, koltrastar, pilfinkar och gulsparvar, på stranden hittar jag två ex av baltisk marviol som jag tar några foton av. Några timmar senare far Baltisk marviol vi fram genom det Öländska landskapet söderut mot Ottenby, vid parkeringen sitter några skådare och fikar som vi hövligt hälsar på, de nickar en hälsning tillbaka. Vi vandrar genom Ottenbylund där färgprakten är stor, i träden träter talgoxarna med varandra och stjärtmesarna flyger från björk till björk. På de oändliga schäferiängarna betar fortfarande korna, jag fotar de vackert vindpinade träden som växer här, många vadare går utmed stranden på födojakt och i skyn skränar trutar

Mina vänner

På grässlätterna bildas stora flockar av småfågel där vinterhämpling är den dominerande arten men även steglits och pilfink finnes här. På vägen tillbaka till bilen går vi förbi en stor flock prutgäss som villigt poserar framför min lins. Ett sökarlarm går om en taigasångare som har siktats vid lundsjön där vi varit tidigare under dagen, med raska steg skyndar vi dit, många skådare har redan samlats vid ena stranden av den lilla sjön och alla tittar in i ett buskage där en liten fågel sitter ovetande om vilket rabalder den ställt till med. Glatt hoppande från gren till gren styr han skaran av skådare som en dirigent sin orkester. Skymningen börjar nu falla när vi sitter i bilen på väg tillbaka till Stenåsa för att pånyo resa tälten. Vi äter alla gott och diskuterar dagens händelser i skenet av en gaslampa, sent på kvällen kryper vi till kojs och somnar så småningom till ljudet av vågornas brus. Det skärande ljudet av en ringande mobiltelefon sliter mig ur drömmarna, någon av mina vänner har ställt den på ringning så vi skulle komma upp i gryningen och titta på sträckande fågel över havet. Ett stilla regn faller från himlen och temperaturen känns behaglig i sovsäcken, att stiga upp nu känns inte som någon lek utan mer som en bestraffning. Då jag hör rösterna av mina reskamrater utanför tar jag mig samman och drar mig ut till en kall och disig oktobermorgon full av förväntningar. Med det kalla havsvattnet rinnande genom håret piggnar jag hastigt till, jag fyller min mage med nötter, russin och allehanda spannmål som jag blandat med torrmjölk, denna rätt brukar jag kalla müsli. Jag känner mig nu redo att ta itu med denna nya dag och allt vad den kan ge mig.

Jag sökande fåge

Med kameran på stativet och kikaren runt halsen far jag kring som en illbatting sökande någon fågel villig att posera för mig, dessa fåglar är inte lätta att finna då de är väldigt självupptagna på höstarna enbart tänkande på mat och flytt. Då jag känt mig ignorerad hela förmiddagen av mina bevingade vänner föreslog jag att vi skulle åka till Seby läge vilket vi också gjorde. Vinden friskar fortfarande och gässen går höga på havet, där grunt vatten finns går vadarna och pickar, en havstrut flyger kring och gör livet surt för gråtrut och fiskmås, en blå kärrhök flyger kring och gör livet surt för alla fåglar, på de kortbetade ängarna ser jag en stor flock med vinterhämpling och i dess ytterkant ett tjugotal snösparvar som med jämna mellanrum lyfter, tar en liten lov och landar igen. Vi far nu vidare mot Ottenby igen då en rapport om att taigasångaren vi såg igår i skälva verket skulle vara en bergtaigasångare, på plats träffar vi mannen som först siktade fågeln tillsammans med Pekka Westin (en mycket ansedd man inom fågelskådning), de båda hävdar bestämt att fågeln fortfarande skulle vara en taigasångare. Då dessa båda lärde män anser detta får jag böja mig och betrakta fågeln som en taigasångare, de som slutligen bestämmer vilken art den tillhör blir RK (raritets komittèn) med den information de får av dem som sett fågeln.

Vitkindade gäss

På vägen till Stenåsa stannar vi i närheten av Näsby där ca: 600-700 vitkindade gäss rastar på en åker, vi söker hastigt igenom flocken i hopp om någon eller några udda individer, och där i vänster utkant står den med brunt huvud och beigerosa buksidor spetsbergsgåsen i egen hög person, kamerorna åker fram och ett antal foton tas som jag efter framkallning hoppas finner värda att spara.

Tältplatsen vid Stenåsa

Ännu en gång slår vi upp tälten vid Stenåsa, vinden har nu mojnat och temperaturen har stigit någon grad, mörkret sänker sig tidigt och middagen tillagas på sedvanligt sätt över gasolkök och i skenet av gaslyktan där harkrankarna svärmar mot det heta glaset diskuteras taigasångaren vara eller inte vara livligt kvällen ut. Måsar och trutar skränar mig ur sömnen när dagen gryr och genom morgondimman kan man urskilja det första ljuset vid horisonten. Jag och mina vänner letar som varje morgon hittills efter en kungsfågelsångare runtomkring tältplatsen, varje dag har det rapporterats om denna fågel vid Stenåsa och vi finner den inte heller denna morgon. Ett sökarlarm om en kungsfågelsångare i Triberga går ut och vi åker dit med gott mod, med ett så pass färskt larm kan man inte missa fågeln, i tre timmar vandrar jag och mina vänner kring en skogsdunge på 50 gånger 50 meter utan att finna den utlysta fågeln, kanske har den gett sig av eller bara håller sig dold för oss. Ännu ett sökarlarm går ut om kungsfågelsångare något längre norrut dit vi är på väg, vid ett fiskeläge som jag glömt namnet på parkerar vi bilen och vandrar till den å i närheten där fågeln setts, i de täta buskagen söker vi med kikare av omgivningen, efter tio min hör jag rop längre nedströms jag rusar dit för att se, alla mina vänner har härvidlag sett den hoppande på gren och hur jag än söker finns den ej att finna. Jag går nu till bilen besviken att den ej visade sig för mig. Där jag flanerar utmed stranden simmar skrake och ejder sida vid sida och i gräset blommar fortfarande renfanan. Då mina reskamrater kommer tillbaka till bilen visar det sig att kungsfågelsångaren visat sig på nytt och stolt poserat framför dem en längre stund. Kul sa jag, nu far vi hem och hem for vi.

991103

Text och foto: Thommy Åkerberg