Island - föränderligt paradis

Köpenhamn 18/6

Checkade in utan större missöden, värmde upp innan avfärd med en stoooor HOF och glädjen över att Sverige skickade Italiens EM-chanser åt skogen. Hopp opp på planet och iväg.

Reykjavík 18/6

Landar i en dimmig och regnig ”twilight zone” Är det här landet som solen glömde? Klockan är förvisso natt, men lite ljus borde det vara i midnattssolens land. En kort bilfärd senare befinner vi oss i en varm lägenhet och kan ta en gosig dusch som stinker äggfis. Varmvattnet luktar rejält av svavel. Nåja, man vänjer sig fort som tur är.

Reykjavík 19/6

Resdammet är bortblåst och solen visar sig för första gången. En god frukost senare är vi på väg ut i metropolen Reykjavík. Besöker de sedvanliga turistfällorna, laddar upp med gas och lite nya friluftsprylar som vi inte visste att vi behövde :)
Lunchen består av svampsoppa i bröd (gott)
och efterrätten blir det lokala mjödet, Viking.
Fortsätter strosa och avslutar kvällen med den föga isländska rätten från Domino’s Pizza.

Busstationen i Reykjavík 07.00 20/6

Hoppar på bussen som inte riktigt ville komma i tid och äntligen är det avfärd mot Landmannalaugar. Bussresans tre timmar avnjuts i John Blunds land. När jag vaknar är det fotostopp vid Hekla. Hekla är Islands största vulkan och vi har faktiskt turen att få se den molnfri.

Landmannalaugar 20/6

Framme i Landmannalaugar är det fortfarande inget som imponerar speciellt. En enorm uttorkad sjöbotten och ett par stugor. Lunch, kaffe och vila, sedan är det dags att undersöka stället.

Ju mer man går runt i Landmannalaugars närtrakter desto mer mållös blir man. Bergen skiftar i regnbågens alla färger, lava överallt, varma källor, mark som bubblar och pyser,


oändliga vidder och en enormt inbjudande varm källa. Jag har aldrig sett maken till skiftande terräng och färger. Försökte mig på att klättra upp för en grön(!!!) klippa, men gav upp då jag insåg att det bara var packad lersand. Det fungerade inte heller att klättra på den gula, röda, blåa, bruna eller svarta klippan....


Tillbaka vid stugorna slängde vi oss i den varma källan som duktiga turister. Varmt vatten i det fria, vacker solnedgång och en kall mjöd gjorde susen. Vi somnade som små barn framåt midnatt.

Landmannalaugar – Hrafntinnusker 21/6

Klarblå himmel, vindstilla och sommarvärme. Inte ens islänningarna trodde sina ögon denna morgon.


Nåväl, upp och iväg. Började med en ganska kraftig stigning. Gick förbi några ställen där marken helt enkelt kokade. Mycket märkliga syner....


Gott om svavellukt var det i alla fall, vet inte om det berodde på mängden fibrer vi fick i oss eller den geotermiska aktiviteten. Efter en timmes vandring var det obeskrivligt vacker utsikt. Böljande mjuka kullar i alla färger. Lava som hade stelnat mitt i explosioner, rester av snö i dalarna. När jag talar om färger så menar jag inte gräs och blommor, utan jorden i sig. Jag har aldrig sett något liknande. Lunch avnjöts vid en porlande bäck bredvid en våldsamt kokande källa. Tyst var det knappast.


Ungefär en timme innan vi kom fram till stugan trampade min flickvän igenom tunn is och stukade foten ganska illa. Första hjälpen och lite uppmuntran hjälpte så länge och hon fick bita ihop sista biten till Hrafntinnusker.

Hrafntinnusker sköts av en helt fantastisk stugvärd. Fanny, som hon heter, är det närmaste extramamma man kan komma. Hon följde med oss på topptur, fixade och donade med kaffe, te och annat åt oss. En helt fantastisk människa med underbar inställning till livet.

Efter middag och fem minuter på lilla visaren i sovsäcken begav vi oss ut till omtalade isgrottor i närheten.


Återigen helt obeskrivliga syner. Enorma grottor vid foten av en glaciär, fantastiska färgskiftningar och formationer. Stannade kvar en bra stund och gapade innan vi begav oss vidare mot några enorma varma källor. Har aldrig sett något liknande där heller. Marken kokade och dånade när enorma mängder ånga sprutade ut ur ett hål i marken. Tillbaks i stugan hade fjällorna fixat mat åt oss frusna och hungriga killar. Efter kvällsmaten fanns det fortfarande lite energi kvar i benen. Topptur och midnattsol förevigades innan det var dags att blunda för natten.

Hrafntinnusker – Alftavatn 22/6

Startade ut från stugan sist av alla i vanlig ordning. Men vad gör det, det blir aldrig mörkt och vi hade gott om tid. Färden denna dag gick neråt från höglandet mot en grön dal mellan två glaciärer.


Mäktigt att se detta på avstånd. Det blev en hel del upp-och-ner traskande när vi gick över tjugotalet flodfåror. Fortfarande hänförda över alla färger och den väldigt aktiva marken traskade vi ner mot dalen. Vid lunch åkte långbrallor och långtröjor av. 25 grader i solen kändes ganska behagligt efter ett par timmars ganska isande vind.


Tyvärr fick vi sällskap av en fantasiljon flugor som ville luncha på oss, så den vilan blev inte så lång som vi ville. Ett par korta vad senare var vi framme vid Alftavatn. In i stugan och koka efterlängtat kaffe.

Under tiden vi kokade kaffet lärde vi känna fyra amerikaner som var ute på sin första vandring. De såg ut som om de var en sekund ifrån döden. Så trötta människor har jag aldrig sett förr. Men å andra sidan hade de bland annat en 1l cognacsflaska med sig i bagaget. ”Only whimps carry lightweight hip flasks” Nåja, vete tusan vem som var "whimp" i det läget, medan de försjönk in i en törnrosasömn stack jag och Peter upp på närmaste topp efter maten. Rutinmässigt hänförande, fantastisk utsikt igen.


Började bli trött på att plocka upp min haka vid det här laget. All lava och alla formationer efter jordbävningar och vulkanutbrott är en syn som knappt kan beskrivas i ord.
Kvällsmat, varm choklad med cognac och zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...

Alftavatn – Emstrur 23/6

Vädret började bli lite sämre nu. På med regnkläder från start. Några korta vad i början och vidare. Därefter följde en ganska lååååååååång vandring i oändlig svart sand. 6 timmars vandring i svart-sand-öken och regn kan tära ganska hårt. Som tur är kan choklad och god mat lösa de flesta problem :)

Vadet

En bit in i den isländska varianten av Gobi-öken mötte vi ett av de lite tuffare vaden. Kanske inte jättedjupt, men väl strömt, kallt och brett. Amerikanerna hade hunnit före oss och huttrade på andra sidan älven medan vi började knyta av oss kängor inför vadet. Döm om vår förvåning när två 4WD-vans med ballongdäck dyker upp och ska korsa floden samtidigt som vi. Givetvis fick vi skjuts över och kunde smäda amerikanerna lite för att de var så orutinerade att de inte visste att ett vad är behagligare i en jeep än i ett par sandaler ;)


Middag, kaffe och en stunds vila, sen gick vi på upptäcktsfärd i närheten. Hittade en enorm ravin som närmast kan beskrivas som tagen från en annan planet. Klättrade omkring en stund runt ravinen och plaskade i vattenfall tills flickvännen tyckte att det började bli lite för mycket adrenalinsökande över det hela. Tillbaka, choklad, cognac och jordgubbskräm sen var det läggdags.

Emstrur – Thorsmörk 24/6

Någon hade glömt att tala om för vädret att det snart var juli. Snöstorm, orkanbyar, regn, ännu mer regn och annat elände...
Det blev en extra kopp kaffe innan vi gick ut i eländet. Innan dess förundrade vi oss över de stackars polackerna som hade satt upp sitt lilla eländiga tunneltält på tvären mot vinden. De såg verkligen allt annat än varma och utvilade ut. Nåja, strunt i det, de tinade upp lite senare och gav sig iväg lite senare än vi.

Vi traskade oförtrutet vidare i motvind och horisontellt snöregn.


En och annan uppförsbacke och det faktum att ett ryggsäcksregnskydd fungerar som ett utmärkt segel gjorde i alla fall mitt humör lite vresigt den förmiddagen. Vi slog i alla fall upp vårt yttertält och njöt av en god värmande lunch halvvägs. Det behövdes, för vi gick lite för mycket off-track och fick ett par extra km sightseeing i den enda skogen på hela vandringen.


Till slut kom vi rätt i alla fall och kunde stoppa in oss i en varm, torr, tyst stuga. Tyst som i maskinrummet på ett hangarfartyg. 18 amerikaner, 20 isländska scouter höga på socker och en hel del andra människor gjorde att mina alvedon kom till användning. Ut på topptur direkt efter middagen, undersökte omgivningarna, klättrade lite och var inte tillbaka förrän efter att lugnet hade lägrat sig i stugan. Här ska flickvännen ha en eloge för att hon följde med för att leka spindelmannen på elaka rullstensåsar trots illa stukad fot.

Thorsmörk – Reykjavík 25/6 07.00

Busschauffören såg ut som om han hade legat i formalin i en månad. Har aldrig varit så rädd på en bussresa. Korsade ett par floder innan vi kom ut på en väg och fick glädja oss åt att byta buss.

The Golden circle 25/6

Framåt eftermiddagen var vi duschade, ätna och fräscha igen. Stoppade in oss i en hyrbil och åkte ut på de obligatoriska ”måstena”. Tingvalla, Geysir och Gullfoss samt en hel del inspirerad körning hanns med innan vi firade midsommarafton på en italiensk restaurang.

Sydisland 26/6

Lite väl trötta efter midsommarfirandet kom vi inte iväg före 11. 80 mils upptäcktsfärd väntade.
Vinden var kanske inte den roligaste denna dag, men det gav ju ett och annat skratt när man kunde stå i 45 graders lutning mot vinden. Dessutom är det ganska fantastiskt att se vattenfall som rinner uppåt på grund av den hårda vinden. Vändpunkten för trippen var Jökulsárlón (www.jokulsarlon.is) Längst ut vid vatnajökulls sydöstra spets finns en fantastisk lagun där små isberg bryts loss och flyter ut i havet.


Låååång hemfärd i bilen och nattning vid 3.

Hem 27/6

Passade på att ta ett MYCKET uppfriskande bad i "The blue lagoon". En inte helt naturlig lagun med vitblått vatten.


Det var väldigt trevligt att mjuka upp lederna lite i varmt vatten efter gårdagens långa bilfärd. Hopp opp på planet, cognac i kaffet och hem till kalla Malmö...

Lina, Jakob, Åsa, Peter