Höstvandring i Jotunheimen 2007

Jotunheimen 2007: 

2007-08-31: Redan kvällen innan, då vi checkade inpå Gjendesheim, upptäckte vi att morgonbåten inte går som vanligt eftersom vi är uppe så sent på säsongen. Båten, som ska ta oss in till Gjendebu, går först 09.45. Vi, Göran Månsson och jag, njuter av en lång frukost på anläggningen. I god tid är vi nere i hamnen och upptäcker då att båten inte går till vårt tilltänkta mål utan enbart till Memurubu. Sjön Gjende är ca 2 mil lång. Mitt på sjön ligger den fina, privatägda hyttan Memurubu och längre in ligger Gjendebu. Det var från Gjendebu vi hade tänkt att starta vår vandring. Vi planerar snabbt om på båten. Två norskor är lika överraskade som vi och de väljer, precis som vi, att gå från Memurubu över ”Bukkelägret” till Gjendebu.

Göran och jag har bägge tagit ledigt från våra jobb och har enbart sex dagar på oss att njuta av Jotunheimen. Två dagar tar det att komma upp och ned till Jotunheimen. Då återstår ju bara fyra vandringsdagar. Vi har nu planerat om att gå tur och retur till Leirvassbu efter ”Bukkelägret” och avsluta med Besseggen på vägen hem.

Solen skiner och det är vindstilla när vi når Memurubu och börjar vandra uppåt Sjugurdtind. Utsikten är helt suverän. Jag har gått denna sträcka innan och vet att det är en av de vackraste i Jotunheimen. Uppe på 1300 meters höjd njuter vi av sjön Gjendes gröna vatten som glittrat i solen. Vi stretar vidare och plötsligt kommer det snöflingor på oss trots solen och det milda vädret. Vi är i höjd med Grunnevatnet och har sällskap av flera vandrare. När vi nått Lågtunga är det matdags och vårt kök, Primus Omnifuel, åker fram. Färsk pasta med knaperstekt bacon, sötsur sås och riven parmesan, följs av efterrätt som består av stekt Brie-ost med lite hjortronsylt. Flera vandrare ropar att det luktar väldigt gott och Göran har en teori om att han kunde sålt baconbitarna för oerhörda summor. När vi vandrar vidare möter vi en flock renar som passerar oss på kort avstånd.

Vädret håller i sig och plötsligt står vi vid kanten av ”Bukkelägret”. Innan vi går ner delar vi en liten flaska champagne (Göran har envisats med att släpa på denna dryck) med ett gäng glada och trevliga kvinnor, en norska och resten svenskor. ”Bukkelägret” är delvis brant och man ska ned ca 500 meter i höjd. Delvis har vi hjälp av kättingar som bultats in i berget på de brantaste partierna. Utsikten är fantastisk. Eftermiddags-färjan syns som en prick långt nedanför oss.

Väl nere följer vi strandlinjen ca 2 km innan vi når Gjendebu som är en av de äldsta anläggningarna i DNT´s historia. Vi trodde inte att det skulle vara så mycket folk här men hela 149 personer ska övernatta här. Göran och jag blir anvisade till huset ”Utkiken” och hamnar i ett rum där vi slutligen blir sju som ska sova. Vi sitter vid brasan och  njuter av kvällskaffet, innan vi lägger oss. Tyvärr visar det sig att det är ett helt gäng festglada norrmän på plats och nattsömnen blir därför inte den bästa.

2007-09-01: Mot Leirvassbu! Innan vi åkte hemifrån såg vi att det de kommande dagarna skulle bli hård vind, upp till kuling, samt risk för regn eller snö. Men solen skiner när vi börjar vandringen genom björkskogen intill Storån. När vi kommit ut ur skogen mulnar det på. Snart ser vi den imponerande Hellerfossen, ett rejält vattenfall. Jag har gått denna sträcka flera gånger och Göran en gång. Vi vet att den är ganska lång sträcka, 19,3 km, och när vi nu sakta klättrar upp mot övre delen av vattenfallet börjar det snöa och vinden tilltar snabbt.

I lä, precis där vattenfallet börjar och med en toppenutsikt över Storådalen, kokar vi upp kaffe-vatten. Det ligger is på marken. Bensinköket kokar snabbt upp det iskalla vattnet. Vi njuter, med mössa och handskar på oss, av varmt kaffe, lite Marabou-choklad samt nötter innan vi ger oss iväg norrut igen.

Halvvägs utmed Langvatnet, som är en sjö på 1368 meters höjd, passerar vi ett vadställe. Det är lite vatten i vattendragen och det är lätt att komma över. I slutet av sjön, intill en bäck, bestämmer vi oss för att äta middag. Åter söker vi lä medan vi lagar mat. Pulvermos med en tillsats av mjölkpulver kombineras med stekt korv av kryddig sort. Senap och lingon serveras till denna kulinariska höjdare. Det låter kanske inte så gott, men där ute i snöfallet är det gudomligt. Det är för övrigt premiär för min Primus stekpanna sedan jag slitit ut min gamla av annat fabrikat.

Vinden drar nu rätt in på oss och vi stannar inte mer än för att fotografera. Jag har en Nikon systemkamera i en Haglöfs vattentät påse. Det är jag glad för. Snöblandat regn och hård vind är inget för en digitalkamera. Så når vi Högvaglen där man normalt sett kan se ner mot anläggningen och sjön men vi ser ingenting utan är insvepta i en grå massa. Snabbt går vi ned på anläggnings-vägen som tar oss de sista 300 metrarna fram till Leirvassbu.

Leirvassbu är en oerhört charmig anläggning. Inte många har kommit vandrandes dit idag. Inte heller med bil, som det faktiskt går att göra. Vi checkar in, diskar, duschar och tar en öl. Vi bestämmer oss för att äta. Den första sittningen är redan full så vi får vänta till klockan 21.00. När vi så sitter där och äter ser vi det ruggiga vädret utanför.

Vi hade pratat om att stanna en dag och bege oss upp på toppen av fjället Kyrka men vi vill inte riskera att bli inblåsta och eventuellt få problem att återkomma till bilen. Planen blir alltså att återvända till Gjendebu och ta 16.00-färjan därifrån till Memurubu och sova där innan vi tar Besseggen på vägen hem.

2007-09-02: Under frukosten passar vi på att, som alla norrmän, fixa vårt ”nistepak”. Vi brer några smörgåsar och lägger dem i papper på norskt manér. Medan vi äter frukost regnar det kraftigt utanför fönstren och vi ser att det blåser bra. Vi har en vindsäck i packningen, en GPS och var sin kompass. Ryggsäckarna packas snabbt och regnskydden säkras med karbinhakar. Regnet har övergått till snö när vi ger oss av.

När vi går från anläggningen passerar vi en liten bro. På andra sidan bron kommer plötsligt en våldsam vindstöt och vi håller på att gå omkull. Det kändes så dumt att vi bägge tog ett rejält snedsteg och skrattande tar vi oss upp på leden söderut. Den första biten går i dis och snöfall men idag ska vi ha vinden i ryggen hela dagen.

Landskapet ser helt annorlunda ut när vi går på andra hållet. Ibland lyser solen igenom och stundtals är det grått och snö på leden. Det har verkligen sin charm att vara ute i ett kargt landskap. Man känner sig liten och ödmjuk. Åter rastar vi vid Hellerfossen och intar kaffet. Jag tar gärna en påtår och har kommit på att jag kan fästa min Termomugg på axelremmen på min ryggsäck.

Idag går vi lite ”mot klockan” eftersom vi måste vara vid färjan klockan 16.00 om vi ska komma vidare. Det vimlar av fjällämlar som har fått sin vackra vinterpäls. Klockan 14.45 är vi framme vid Gjendebu. Vi passar på att gå in på anläggningen och dricker kaffe i väntan på båten. Väderprognosen talar om kommande kuling, vilket gör att vi planerar om igen. Istället för att gå av i Memurubu ska vi ta båten till Gjendesheim. Så får vi se om vi kan gå upp i höjd imorgon. I så fall kan vi gå fram till själva Besseggen och därefter vända tillbaka till Gjendesheim igen. Besseggen är väldigt vacker men vi har tidigare, bägge två, gått över den.

2007-09-03: Morgon i Gjendesheim! Soligt men med hård vind. Det blir ingen vandring. Klart olämpligt att försöka gå upp mot Besseggen. Vi tar istället bilen ner till Bygdin för att se om vi kan vandra en stund mot Torfinnsbu. När vi kommer upp till Valdresflya drar snöovädret in. Bygdins högfjällshotell är tyvärr stängt för renovering, annars hade vi tänkt att äta våfflor där.

Vi vänder istället upp till Valdresflya vandrarhem. Där äter vi våra våfflor. Till lunchen ska det komma runt 40 personer som har med rendrivningen i området att göra. Det finns mellan 3.000 och 4.000 renar där, berättar den trevliga föreståndarinnan medan hon förbereder lunchen.

Vi återvänder till Gjendesheim och tar en snabb tur till hamnen. Det snöar rejält och jag tar några bilder innan vi intar en provisorisk fikastund på rummet. Nu ryker reservprovianten, ölkorvarna, parmesanosten och lite choklad. Vi hämtar bagaget i bilen och packar om inför hemresan imorgon bitti. Anläggningen är nästan tom. Vattnet på sjön Gjende reser sig och vattenvirvlar far upp, kanske 100 meter utmed bergssidan. Vinden är grym! Det är mäktigt men skönt att vara inomhus.

Nästa morgon skiner solen över Besseggen som ligger nypudrad med snö från natten. Vinden har avtagit och vi vänder ner mot Helsingborg igen. En härlig höst-tur är över!

Sedvanlig vandringsutrustning med bra ryggsäckar, bra kängor och denna gången extra kläder beroende på vädret. Ett bensinkök, som fungerar bra i alla väder, samt en vindsäck som reservutrustning vid skada eller raster. Bägge hade vi Platypus vattensystem med slang. Fungerade utmärkt trots några minusgrader. Startvikt med vatten och bränsle låg mellan 16 och 17 kilo i våra ryggsäckar. Vi kunde bantat ned matvikten men samtidigt är det guld värt att äta gott under lunchpausen.

Helsingborg

clas_gummesson@yahoo.se