Helags weekend

Jag köpte idéen direkt liksom bröderna Jansson som också ville ha lite fjälläventyr innan snön lade sig.
Tanken att köpa sig lite nya frilufsprylar slog oss alla tror ja dock så sansade vi oss efter inventering av utrustningen gjorts. Vi kom fram till att vi hade nog utrustning för att överleva ett mindre kärnvapenkrig i skogen. Lite frystorkat och jägarsnus var det som behövdes inför turen.
Efter ett gäng mail om väder vandringsleder utrustningslistor mm kom vi i alla fall iväg.

Fredagen 24/9
Plockade upp killarna i Södertälje .
Efter inmundigande av en riktigt kolhydratlunch på gyllene måsen bar det sedan av mot nordligare delarna av vårt avlånga land.
Ett par stopp gjordes dock innan vi landande i Ljungdalen, vi försökte bland annat köpa torkat renkött men att betala 75 kr för något som inte är större en att de får plats i handflatan lockade inte ens oss.

Vidare stannade vi i Vallsta, invånarna där trodde nog inte att vi var kloka som med bara kalsonger böt om på en mackparkering.
Nåja vi styrde vår kosa vidare, nådde det omtalade Flatruet som är Sveriges högst belägna landsväg, detta omtalade ställe var föga imponerande i halvmörker regn och storm, såg mer ut som allvaret på Öland, platt grått och tråkigt.
Tanken att kliva ur den varma bilen då vi stannade på parkeringen vid kläppen var inte något vi såg fram emot.

Väl där var det bara att bita ihop, att sova 4 fullvuxna karlar i bilen var liksom inte ett alternativ. Så det var bara att snöra kängorna, fästa pannlampan vid huvudet, regnstället på, se glad ut.
Vi betalade parkeringsavgiften och lade en vandringsplan i vindrutan. Efter det tog vi det första stela stegen i mörkret mot Helags.

Marchplanen i mörkret var att vi går så långt vi känner att vi klarar. Efter ca 5-6 km stannade vi till och frågade oss själva om vi skulle våga oss över trädgränsen innan vi slog läger, svaret blev att slå läger där på plats ett beslut som nu i efterhand kändes helt rätt då det på kalfjället uppmäts vindstyrkor över 20 m/s.
Efter att vi slagit upp tälten och kommit in under tak var redan det mesta blött, det fanns inte mycket mer att göra än att knapra lite nötter och ta en kork whiskey, därefter var det sömn som gällde.
En sak som visade sig inte vara det lättaste, visserligen hade vi ett splitternytt tält men regnet smattrar emot ett sådant tält också.
Märkte redan vid natt 1 att till nästa år skall en ny sovsäck införskaffas likaså ett par Gore-Tex byxor då M/90 byxor inte riktigt höll måttet vid väta.

Lördag 25/9Revelj var något som inte va nödvändigt alla 4 bröder verkar vakna ungefär samtidigt, vi var också överens om att sovsäcken höll kvar och skyddade oss mot kylan och regnet som väntade utanför.
Men efter lite varm dryck och lite bröd utan pålägg var vi snabbt på benen, rev förläggningen och såg med spänning fram emot att se lite av vår vandringsled upp emot helagsstugorna. 08.20 vart det avmarsch och ca 15 minuter senare stopp för justeringar i klädseln.
Därefter följde en hyfsad vandring i halv storm och duggregn.

Väl framme vid 10:30 tiden lockade skylten med nygräddad våffla och kaffe varpå vi steg in och moffade i oss av det goda för att planera den vidare vistelsen i fjällvärlden. Molnen kom och gick över Helagsmassivet och efter någon timme så lossnade molnen och ”bra sikt” drev in över toppen, varpå vi beslöt att göra ett försök att ta oss upp.
Innan det slog vi upp tälten och packade i ordning ett par uppdragssäckar med det mest behövliga så som vatten lite mat ett kök etc. Vi kom således iväg vid 12 och påbörjade den branta stigen emot toppen.
Jag måste få säga att vi hade tur med vädret då större delen av vägen upp var näst intill vindstilla och molnen höll sig borta.

Men att vårt toppförsök skulle kräva en sådan kraftansträngning trodde nog ingen av oss, men vi kanske skulle ha laddat med lite mer än våffla och kaffe innan vi begav oss av.
Att vi sedan hade 8 kilometer i motvind i benen gjorde inte saken bättre. Hade vi valt leden upp istället för att gå rakt på hade det nog vart lite enklare då stora delar av vägen upp är mycket brant i stenblocksmiljö.

Ju högre vi kom desto finare utsikt, och det var med stora ögon vi njöt av det skådespel vi bjöds på av fjällnaturen. Vi hade tidigare frågat stugvärdarna vilken väg som var den bästa emot toppen och fått svaret att den södra leden var den som var mest säker, den norra leden innehöll sträckor som var väldigt hala och svårframkomliga. Väl uppe ovanför glaciären började mjölksyran i benen kännas rejält, med korta stopp hämtades nya krafter från nötter och vatten en och annan godis slank också ner.

Nästa stopp gjordes på kammen ovanför glaciären, den sista biten upp hit var minst sagt isig, efter som det under den senaste tiden regnat och snöat om vart annat.
Detta betydde att man vid varje steg var tvungen att plantera foten hårt i skarsnön för att få fäste.
Här hade vi ca 100 höjdmeter kvar till toppen och ca 30 minuter till vår ”turnpoint” så valde 2 av oss att inte fortsätta, vi vände istället nedåt.
I efter hand fick vi då veta att det endast tagit 15 minuter till toppen, någonting som vi trodde skulle ta över en halvtimme i den eländiga terräng som vart upp till kammen.

Vanringen ner gick på halva tiden, och kändes dock fint i låren. Väl nere efter ca 3 ½ timme så var det dags att äta lite frystorkad mat i en av de uppvärmda stugorna. Samtliga rödmosiga och slitna efter dagens strapatser fick vi i oss lite mat duschade och bastade samt inmundigade en folköl var. Sedan spenderades någon timme med gitarr och snask framför brasan i STF:s storstuga. Gonatt i tältet vart det sedan efter ca 21.

Söndag 26/9Ännu en kall och blöt natt utsattes vi för, trotts förstärkningar i klädseln var höll armens sovsäck inte måttet. Att gå upp och för att slå en drill kl 0500 var inte att tänka på utan de var bara att bita ihop till ca 0700 då regnet slutade.
Efter frukost gällde tejpning av fötter och packning på. Vid 0930 lämnade vi Helags fjällstation för de 13 km ner emot bilen och hemfärd.
Det bästa vädret infann sig självklart på hemvägen varpå lättningar i klädseln gjordes ett flertal gånger. Lite spännande var också att se den väg vi under fredagen vandrat i ljuset av pannlamporna. Vid bilen 12:30 och en 68 mils resa hem väntade.