Funäsfjällens 60 toppar - 11-20

Topparna 11-20 av projektet att bestiga Funäsfjällens 60 toppar.

Här kommer topparna 11-20 av mitt projekt att bestiga Funäsfjällens 60 toppar. Kolla gärna mina tidigare inlägg med inledningen och de första 10 topparna!

11/60 - Anåkroken 1080 möh (2010-09-13)

Hösten är den absolut bästa tiden att vandra. Vackra färger, svalt, myggfritt. Så var det på den här dagen också när jag siktade på Anåkrokens topp. På vägen var jag tvungen att ta mig över Anån, vilket gjorde mig lite nervös på förhand. Att vada verkligen inte hör till favoriter, och jag är helt värdelös på att hoppa. Det gör att även de minsta vattendragen blir stora hinder för mig, och den här gången visade det sig att det fanns mer vatten här än förväntat. En bäverfamilj hade bosatt sig häruppe alldeles vid trädgränsen! Efter lite letande hittade jag ett ställe där jag kunde enkelt ta mig över ån. Lyckligtvis har jag blivit lite bättre på att vada de senaste åren, erfarenhet verkligen hjälper!

Anåkroken en augustikväll ett annat år

12/60 - Lill-Skarven 1224 möh (2010-09-15)

Lill-Skarven är en populär utflykt och det är nästan lite konstigt att jag inte ha gjort toppen tidigare. Men det var bra att jag väntade, för nu när jag äntligen var på väg upp, blev det en oförglömlig tur då jag råkade på en grupp renar som vaktades av en stor tjur. Efter så många år i fjällen har jag blivit van vid att se renar, men en stor rentjur är alltid lika imponerande. I fjol kom jag öga mot öga med en, men det är en annan historia (den som vill, kan läsa på min blogg).

Renar vid Lill-Skarven

13/60 - Ramundberget (Rieme) 1060 möh (2010-09-16)

Nu är det ett bra tillfälle att prata om det här med namn. Numera använder man samiska namn på kartorna, men vi som inte pratar samiska fortsätter att använda de svenska namnen. Det skulle vara häftigt att kunna de samiska namnen, men i ärlighetens namn, jag kan helt enkelt inte uttala de flesta. Ramundberget är dock ett lysande undantag, jag kallar det hellre på det samiska namnet Rieme, vilket gör det lätt att göra skillnad mellan fjället och byn med samma namn. Toppturen då, ja det blev ju lite jobbigt när jag skulle ta en annan väg tillbaka, jag trodde att jag följde en gammal stig och det slutade med att jag traskade genom blöta myrar i blöta kängor.

14/60 - Kappruet 1003 möh (2011-06-05)

Kappruet hör till de lägsta topparna på listan, men det bjuder på unik utsikt över Anådalen och Anåfjället som dominerar i söder. Dessutom är Kappruskaftet och det stora hedområdet norr om fjället mina absoluta favoritställen i Funäsfjällen. Området präglas av fina fjällbjörkar och tallar och jag bara älskar dem!

Blåstöten sett från Kappruet med Anådalens grönska nedan

15/60 - Hästkläppen 1005 möh (2011-07-03)

Hönsbär är en vanlig blomma i fjälltrakterna, men av någon anledning hade jag inte sett den i Funäsfjällen. Än. Men nu när jag var på väg upp Hästkläppen, hittade jag massor av hönsbär och jobbade hårt med kameran. Hönsbär är lite speciell - de vita bladen är inte kronblad, utan högblad. Själva blomman är bara den svarta i mitten.

Toppen då - alltså jag faktiskt knappt minns. Toppen är inte alltid höjdpunkten av en topptur!

Hönsbär

16/60 - Småhamrarna 1081 möh (2011-07-05)

Jag läser mina gamla inlägg på bloggen när jag skriver detta. I inlägget om Småhamrarna har jag skrivit "...I have no intention of conquering all 60. Some of them just look like too much trouble so I won’t bother get there just so I can claim an achievement that was only created as a tourist attraction." Som tiderna ändras! Åtta år senare vill jag ingenting hellre än att göra alla 60!

17/60 - Lill-Mittåkläppen 1005 möh (2011-07-06)

Ibland har jag lite otur när jag tänker. Turen till Lill-Mittåkläppen hör till den kategorin utan tvekan. Hur ska man annars tycka att det är en bra genväg att gå över en topp på 1212 meter efter man bestigit en topp på 1005 meter? För det är precis det som hände. Jag hade gått runt Stor-Mittåkläppen på den östra sidan, men det finns väldigt mycket myrar där och mina Goretex-kängor började släppa in vatten. Så på toppen av Lill-Mittåkläppen bestämde jag att hålla mina fötter torra och ta en genväg och gå tillbaka över Stor-Mittåkläppen. Ja ni hör ju hur det låter. Och för övrigt var det ingen genväg även om man bortser från höjdskillnaden. Otur, som sagt.

Måste tillägga att jag gav upp på Goretex kort efter denna upplevelse, och numera har jag dessutom gett upp på kängor också och vandrar i minimalistiska skor. Luftigt och lätt och spelar ingen roll om det blir blött!

Stor-Axhögen som jag beskrev i förra inlägget, sett från Lill-Mittåkläppen

18/60 - Stor-Skarven 1260 möh (2011-07-15)

Stor-Skarven är blott 36 meter högre än Lill-Skarven, men det är ändå ganska tydligt varför det ena kallas "stor" och andra "lill". Stor-Skarven helt enkelt ser större ut. Det enklaste sättet att bestiga Stor-Skarven är att gå från Fjällparkeringen i Tänndalen, men jag måste haft lite otur igen när jag tänkte, för jag gick från andra sidan, Rockvallen i Bruksvallarna. Inte för att det var för besvärligt ändå, men jag gillar ju att ta den lättaste vägen. Om jag inte har otur när jag tänker, det vill säga. Jag gjorde inte saken bättre genom att välja en väg upp som tog mig genom en djungel av midjehögt videsnår. På vägen ner missade jag videsnåret utan att ens försöka.

Toppröse/vindskydd på Stor-Skarven

19/60 - Skenörsfjället 1174 möh (2011-09-17)

Jag har tidigare sagt att hösten är den bästa tiden att vandra. Hösten 2011 är undantaget, för det enda sättet färgerna lyste på var med sin frånvaro. Björkrosten hade slagit hårt och björkarna såg väldigt ledsna ut redan i augusti, och i september såg det ut som det brukar göra i oktober. Inte ett enda björklöv i sikte. Skenörsfjället däremot, desto mer imponerande. Det ligger i hjärtat av fjällmassivet mellan Tänndalen och Bruksvallarna, och utsikten är därefter. Jag fattar inte att jag inte har bestigit Skenörsfjället sen dess! En gömd pärla.

20/60 - N:a Gröndörrstöten 1095 möh (2013-06-23)

I 2012 gjorde jag inte en enda 60-topp, jag hade lite andra projekt på gång. Men i 2013 fortsatte jag att beta av tusenmeterstoppar och den första blev Norra Gröndörrstöten som egentligen inte ligger i Funäsfjällen, utan på norra sidan av Flatruet i Ljungdalen. Begreppet "Funäsfjällen" är inte ett geografiskt område med gränser, utan det kan ibland utvidgas att täcka även Ljungdalsfjällen och Norge. Som när man behöver hitta 60 toppar på över 1000 meter och vill så himla gärna ha med Helags på listan. Den andra sidan av mynten är att man vill göra reklam för grannområden så man tar in några toppar utanför det egentliga Funäsfjällen. Norge behöver ju mer reklam, eller hur?

Turen till N:a Gröndörrstöten var fin och utsikten mot Helags vacker, här är man ju bara en mil från Helags-toppen. Bli inte lurad av bilden nedan, jag använde en extrem vidvinkel som förminskar allt i bakgrunden!