Fjällvandring utan vandring men med härligt fjällfiske

20/6 Göteborg ca 09.00

Vaknar min första semesterdag. Mötet jag skulle ha klockan 10.00 blev inställt. Dagen var fri. Tåget till Murjek skulle gå 14.40. Först X2000 till huvudstaden och därefter sovvagn till Murjek. En resa jag gjorde för 3:e gången. Trots den långa restiden tyckte jag mycket om själva resan. Att åka tåg är härligt, bekvämt och en chans till intressanta möten. Telefonen pep var 10:e minut av mail som trillade in. Möten som skulle bokas, saker som behövde göras, frågor som skulle besvaras. Nä, nu räcker det. Jag gick mentalt på semester och stängde av telefonen. Stressen gjorde entre i mitt liv för ett tag sedan. Sedan dess ser jag dess spår i varje hörn. Jag tror stress förklarar mycket av baksidan av vårt moderna samhälle. Sjukdomar, relationsproblem och sociala misslyckanden - jag tror mycket kan förklaras av stress. Vi har ett tempo vi skall göra fantastiska saker på men som ingen behärskar. Kvar blir halvdant, lämnat och tillfälligt. I denna röra skall vi inordna våra drömmar och förväntningar. Bygga något för oss själva och andra. Allt detta blir tydligare ju yngre personer man studerar. Datorer, smartphones, email, sms. Ständig uppdatering om vad man gör. Ständiga kontakter fast allt mindre tid tillsammans och för samtal. Sämre social förmåga att umgås men ökad teknisk utveckling och kunskap. Det är så utvecklingen har sett ut de senaste decenierna och det bör komma en motreaktion för samhällets bästa. Jag tror friluftsboomen är ett svar på detta. Men märker även andra tecken i tiden på att vi är på väg att vända trenden om minskad kvalité och högre hastighet. Nog om mina tankar om stress. Nu var min chans och tid på året att få gå bakom scenen, att få röja skärmväggarna och gå ut i verkligenheten på riktigt. Det var dags för årets fjällvandring.

Hade packat min ryggsäck dagen innan. Den var provocerande stor och tung, 40 kg och 130 liter. Mat för tre veckor. Bekvämligheter för att sova som en prins på fjället. Tickade av en mental checklista på allt jag skulle ha med mig. Intet saknades. Ringde Pappa och bad honom hämta mig för att köra mig till centralen. Vi kom dit tidigt och tog en fika på centralen. Människoflödet var stort och stressen hård. Folk med väskor överallt. Vädret var härligt - sol och blå himmel. Vi tog en kaffe och småpratade. En sak vi borde göra utan anledning då och då slog det mig.

Väl så dags att stiga på tåget och ge sig iväg.

Finner min plats upptagen av en Indisk man i min egen ålder, säger åt honom att han sitter på fel plats varpå han ursäktar sig och sätter sig på stolen bredvid. Känner mig dum och burdus egentligen utan anledning. Vi kom att börja småprata. Han har varit i Sverige i 7 månader och pratar mycket bra svenska. Han bor i Norrköping och är på väg hem. Varit på arbetsintervju i Göteborg, han är dataprogramerare. Vi pratar om framtiden, jobb och indien. Han rekommenderar mig att åka till Kerala och vi pratar om de sociala villkoren att leva i Indien kontra Sverige. Han är ensambarn i sin familj, vilket är mycket ovanligt enligt honom. Han skall stanna och jobba i Sverige i en 7-8 år innan det är dags att åka hem och ta hand om familjen i Indien. Han berättar om sina vänner som jobbar 08-22 sex dagar i veckan och har två timmars pendling till stan från förorten. Slås av detta fenomen. Det innehåller nog exakt allt som skrämmer mig intill benmärgen. Jag hade aldrig accepterat de villkoren. Slås av att vi är för många på jorden och att vi alla har så olika förutsättningar. Här sitter jag och skall till Kvikkjokk och sedan ut i fjällen, inga människor, rent så det knakar och där man kan dricka bäckvattnet. Jag nämner för min nyfunna vän att man kan dricka vattnet i bäcken dit jag ska vilket han finner fantastiskt. Vi pratar vidare och strax är det dags för honom att stiga av i Katrineholm. Jag önskar honom lycka till med jobbsökeriet och att lyckan finns bakom nästa hörn om man har mod att finna den.

Resan fortsätter och jag kommer till Stockholm i tid. Går med bestämda steg till O´Learys på centralen för en stor stark och rejäl portion mat.

21/6 Murjek ca 09.00

Sovkupen på uppresan delade jag med en kille som skulle åka skidor i Riksgränsen. Lät fantastiskt härligt - skidåkning och nubbe. Måste jag prova någon gång. Sedan är Stefan från Göteborg med. En man i 70 års åldern som tillsammans med en mer erfaren kamrat skall göra sin första fjällvandring. Vi pratar en del om fjällen, vandring och faktiskt om livets ändlighet. Vaknar vid 8 av klockan och vi är strax i Murjek. Klär på mig och går ut i gången, där står Stefan och tittar ut genom fönstret. Vi fortsätter småprata fram till Murjek där han hjälper mig av med packningen. Tåget dundrar vidare och jag vänder mig om och ser Norrbottenexpressbussen. Möter en ung chaufför som säger att bussen går mot Kvikkjokk om 30 min. Sätter mig på bänken bredvid bussen och äter frukosten jag köpt på tåget. Knäckebröd, juice och två frallor. Väl då dags att gå på bussen bara för att upptäcka att jag inte har någon plånbok. Paniken drabbar mig och pulsen rusar. Säg inte, nä, - jo, jag hade glömt kvar plånboken i kupén på tåget. Med kreditkort, idkort och 1 000 kronor i kontanter. Aj då. Vad göra nu. Som tur är befinner jag mig i norra Sverige där människorna är av alldeles särskild kvalité. Jag får hjälp av chauffören genom personliga kontakter så han ringer till SJ vars personal sedan kan meddela att de hittat plånboken och lämnar den i Murjek med kvällståget. Chauffören kan då köra med plånboken på nästa dags morgontur och lämna den i Kvikkjokk vid 13.00 tiden dagen därpå. Perfekt. Jag fick åka med gratis till Kvikkjokk. Fantastiska människor, vilket land vi lever i tänker jag.

På bussen mot Kvikkjokk möter jag Sim, en 25 åring från Uppsala som skall fjällvandra för första gången. Finner mig återigen i samtal om fjällen, vildmarken och djurlivet. Vi passerar Bilisten i Vuollerim. Känner redan hur lugnet har börjat infinna sig i min kropp. Se ändlösa mil av skog genom ett fönster är en lisa för en stressad själ.

Väl framme i Kvikkjokk går jag till fjällstationen och ber om lite tips på hur jag skall starta min vandring. Tjejen i receptionen visar mig leden upp till fjället - Perfekt, därifrån är det högfjäll och hyffsat lättvandrat tänker jag mig. Kränger på mig ryggsäcken och känner hur ofantligt tung den är. Orkar jag verkligen detta? Men jag ger mig den på det och då har jag av erfarenhet lärt mig att det går - visserligen kan priset bli annorlunda än vad man förväntade sig från början - men allt går.

Går på den sista biten asfalterad väg innan jag tar av på en grusväg som sedan blir en skogsstig med relativt kraftig lutning 800 m upp mot fjället. Ser inga människor någonstans. Känns härligt att vara på väg. Svetten lackar i pannan redan efter 5 min och jag trivs. Hör fågelkvitter och bäcken som forsar. Leden går genom underbart vacker granskog innan fjällbjörkskogen tar vid.

Björnvittring

Efter att ha gått 1,5 km går jag djupt försjunken i mina tankar då jag hör ett våldsamt brak och ett dovt muller bredvid mig. Tittar snabbt åt höger och på ca 25 meters avstånd ser jag baken på en brunbjörn som i panik rusar från mig. Sekunden senare ser jag en liten svart björnunge komma lufsandes efter. Herregud, händer detta tänker jag. Vad gör jag? Allt är över på 2 sekunder. Jag fortsätter vandra utan att tänka på något. Går bara på.

Björnstigen sett uppifrån.

Efter 10 min stannar jag och reflekterar över vad jag sett. Herregud, fantastiskt häftigt men också kanske farligt tänker jag. Det blåste en lätt bris. Björnhonan och ungen måste varit nere vid bäcken och därför inte hört när jag kom gående. Vinden ligger åt fel håll så den kände inte lukten av mig heller. Vilken tur att den reagerade genom att springa rakt från mig och inte mot mig. Att se björnen i full aktion är en skrämmande men fantastisk syn. Det går så fort så man kan inte föreställa sig. Som en hares snabbhet trots den stora kroppen. Pälsen var krämigt ljusbrun och blänkte lätt när den sprang. Fantastiskt vackert djur. Ungen var mörkbrun till gränsen mot svart och stor som ett litet får. Uppjagad av det som hände fortsatte jag upp mot fjället.

Vandringen fortsätter

Efter 2 h stod jag på kalfjället, rejält trött efter vandringen hit med all packning på ryggen. Det var ganska kallt, kanske en 8-10 grader och blåste en del. Jag svettades floder, till och med bältet var genomsurt av svett. Fortsatte över kalfjället med paus var 300e meter för att luta mig framåt och avlasta axlarna.

Lättvandrat kalfjällsparti.

Efter kalfjällspartiet skulle jag ner i en dalgång, över en mindre myr och sedan över ett mindre berg. Ca 3,5 km kvar enligt GPS:en. Klockan var 16.00. Jag reflekterade över att jag inte sett en mygga hittills. Inte en enda. Fantastiskt skönt. De kanske kläcks denna veckan tänkte jag. Skönt att slippa dem när man vandrar med så tung packning. Går ner i dalen som bitvis är ganska brant nedför. Korsar en mindre bäckar och ser en mindre sjö 1,5 km framför mig. Jobbar på framåt och efter någon timme är jag i jämnhöjd med sjön och redo att ta mig över berget för att komma till sjön som ligger på andra sidan. Jag tar 10 minuters kvalitetsvila, tar av mig ryggsäcken och äter en snack-bar och dricker vatten. Orkar jag detta tänker jag? Det är en stigning på ca 300 meter som är väldigt brant på sina ställen. Därefter över berget och ner på andra sidan. Ca 1,4 km enligt GPS:en. Bör gå på en timme tänker jag. Masar mig på ryggsäcken som jag behöver flera försök att få på mig då den är så tung och välter ifrån mig. Börjar min stigning uppför berget. Utan att säga för mycket var det bland det tuffaste jag gjort. Otroligt jobbigt och tungt. Terrängen var snårig, brant och packningen blev inte lättare. Tog mig en timme att komma till toppen på berget. Var helt slut. Kände hur trött jag var och började märka hur det påverkade mitt omdöme. Kanske skall stanna och vila? Nej, jag väljer att köra på. Efter att ha gått över en mindre myr på bergstoppen och börjat gå nedför berget på andra sidan hittar jag en klippkant som är helt platt - perfekt tältplats. Det är dock 250 meter kvar till sjön. Det kan jag gå tänkte jag, bättre att ha en tältplats lite högre upp med utsikt över sjön. Lättad av att vara framme vid 19.00 tiden tar jag av mig ryggsäcken och börjar packa upp sakerna. Är otroligt trött. Samma trötthet som efter att ha sprungit ett marathon. Fryser lätt och är genomsvett. Alla rörelser går otroligt långsamt. Mina händer har nästan domnat. Jag slår upp tältet metodiskt som så många gånger förr, blåser upp liggunderlag och kastar in alla grejer i förttältet.

Sängplats med maten bredvid.

Lägger mig att sova och somnar på stört. Vaknar vid 23.00 av att jag fryser. Går upp, klär på mig ordentligt och lägger mig i sovsäcken igen. Stänger till den helt och somnar om. Är nog inte mer än 5 grader ute. Vaknar lite då och då av att jag fryser lätt men somnar enkelt om. Slutligen vaknar jag vid 08.00 tiden av att det är smällhett i tältet. Solen gassar rakt på tältet och jag svettas i säcken. En känsla av sann lycka infinner sig. Nu är det bara jag och vildmarken! Härligt fiske och tid för reflektion - jag är äntligen framme!

 
Finns det någon vackrare syn? Strålande sol, blå himmel och spegelblank fjällsjö. Midsommardagen. 

22/6 Fjällurskogen på morgonen vid 9 tiden

Upplever mitt livs stunder. Solen skiner, himlen är klarblå och det är en lätt bris som susar i trädtopparna. Jag har precis ätit frukost och avnjuter nu kaffe till utsikten av sjön och därborta i horisonten - Snöklädda bergsmasiven. Jag är ensam, riktigt ensam. Bara jag och fåglarna som pratar till varandra. Jag har slagit läger vid en klippavsats ca 250 meter upp från sjön. Tillräckligt långt upp för att få en fantastisk utsikt. Jag sitter lutad mot en bergsvägg och njuter på ett sätt jag inte gjort på länge. Jag är i mitt El Dorado, fast här finns inget guld utan bara underbar natur. Jag har tillräckligt med mat för att klara mig i 3 veckor.

Jag slås av förvåning att jag inte stött på några mygg, inte en enda mygga! Måste vara denna helgen de kläcks. Men just nu synes inga mygg till vilket gör att jag kan njuta alldeles särskilt. Skogen, fågelkvitter, utsikten mot snöbelagda fjälltoppar och kaffesmak i munnen. Detta om något, är sann lyx!

Gårdagens vandring var hård, mycket hård. Det började med att jag glömde plånboken på tåget. Genom en vänlig själ till busschaufför ordnade det sig så att jag fick åka gratis till Kvikkjokk och att plånboken skulle komma dit påföljande dag. Jag måste alltså tillbaka till fjällstationen idag för att hämta plånboken. Det gör mig dock ingenting, det ger mig en möjlighet att få vandra ca 16 km tur och retur i en härlig fjällmiljö utan packning. Kanske kan ta en midsommarlunch på stationen när jag kommer dit innan jag vänder åter till mig näste i vildmarken.

Klockan 12.47

Nu har jag tagit mig 4,7 km och har ca halva vägen kvar innan jag kommer till Kvikkjokks fjällstation. Det var egentligen ren lycka att glömma plånboken, vandringen utan tung packning i sol och vindstilla fjälllandskap är en lisa för själen. Bättre än detta finns inte, rena paradiset. Jag sätter mig i riset i backen bredvid en porlande bäck och blickar ut över landskapet. Blir sittande i 20 minuter, lycklig och hänförd till ljudet av fågelkvitter och porlande bäckar.

Jag kommer till fjällstationen runt 15 och får tillbaka min plånbok med allting kvar i. Till och med kontanterna på 1 000 kronor ligger kvar. Helt otroligt! I vilket annat land och i vilka andra städer hade detta skett? Inte många. Det ger mig ytterligare bevis på att människor i Norr är sant goda. Lättad och glad handlar jag lite mer mat och godsaker så som torkat ren- och älgkött. Jag passar även på att äta lite smörgåsar och dricka en öl. Sista chansen tänker jag. Jag vänder tillbaka till vildmarken i rask takt och når mitt tält igen vid 19.30 tiden.

På vägen tillbaka går jag lite högre på fjället och passerar flera snöpartier.

Ca 20.00

Kommer tillbaka till tältet och börjar med maten. Avnjuter en pasta med tomatsås till en liten lägereld. Jag har ordnat med en anordning för att koka vatten över öppen eld. Ett renhorn och lite rep fixade saken. Det är molnfri himmel, ingen vind och ca 14 grader. Så fort jag blir stilla fryser jag lite. Nu vankas disken och en första riktiga prövning av fiskelyckan. Fisket började mycket bra. Efter ca 20 minuter hade jag landat en hyffsad öring. ca 500g och fantastisk vacker. Härligt! Lunch för morgondagen.

Efter ytterligare 10 minuter slår det till igen. Denna gången var det en större fisk. Bromsen viner och spöt böjs så där härligt mot bakgrunden av ett plask i sjöytan. När den kommer närmre ser jag att det är ytterligare en öring. Jag får upp den med ena handen och skall ta två steg bak för att “ta hand om den” ordentligt. Plötsligt slinter den ur min hand och landar i en större springa mellan två stenar. Nej, det är inte sant tänker jag. Ah! Skönt den sitter nog fast där tänker jag och lägger mig ner för att fiska upp den igen med händerna. Den sprattlar till och plötsligt blir det knäpptyst. Jag lägger mig och tittar ner, borta! Attans! Nåväl, det lär komma nya chanser. Går tillbaka upp mot tältet. På vägen upp stannar jag vid bäcken och borstar tänderna och dricker iskallt bäckvatten. Slås av hur kallt vattnet är, . nog inte mer än 2-3 grader. Tänderna isar av kylan. Väl uppe i tältet reflekterar jag över min midsommar. En av de bättre midsommrar jag har haft på länge. Jag tar en liten whisky i tältet innan jag lägger mig för att sova. Skålar Glad midsommar! med mig själv och ler åt tanken av att vara ensam och skåla med sig själv. Tänker på “Torsk på Talinn” och fläskkotlett med annanasskiva. Morgondagen skulle bli första heldagen med fiske, skulle bli så skönt.

23/6 Midsommardagens morgon

Vädret fortsätter att vara helt fantastiskt. Vindstilla, blå himmel och sol med en temperatur på ca 20 grader. Morgonen har varit ljuvlig. Vaknade runt 07 och gick ner till sjön för att pröva fisket direkt. Napp efter ca en timme. En oerhört vacker fjällröding på ca 400g. Tillsammans med öringen från igår blir det även middag tänkte jag.

Fortsatte kasta någon timme utan resultat. Sjön låg spegelblank och vattnet var kristallklart. Att se den röda undersidan på rödingen glänsa till mot stenbotten var en underbar syn. Medan hela Sverige ligger bakfulla står jag och fiskar i en paradisisk fjällsjö. Sann lycka.

Går tillbaka upp till tältet för frukosten. Kaffe, gröt och två knäckmackor. Jag lägger den rensade fiskarna i folie med citronpeppar, vitlök och enbär. Jag rullar ihop foliepaketet och lägger i en klippspringa vid tältet. Blir fint på kvällselden tänker jag. Lägger mig i riset och läser - “Att leva och dö som Joe Strummer” av Markus Birro. Ganska underhållande och som inbiten Göteborgare känner jag igen mig i en hel del. Småskrattar åt hans passage om att Robert Wells är en hund från helvetet. Uttrycket taget från Charles Bukowski “Helveteshundar” - onekligen ett starkt uttryck, för vem vill vara en hund från helvetet?

Ca 15.40

För varje timme kan jag nu se hur myggen “kommer till”. Ser en hel del mygglarver som precis börjat flyga. Jag kan nästan se hur de växer sig större och större till att bli blodsugande bestar utan hämningar. Men, jag får njuta så länge det går. Häller upp bönor som jag har haft med mig i kastrullen. Det har legat i blöt i 10 timmar, sedan skall de koka i 1,5h. Knappast vad alla fjällbesökare tar med sig ut på fjället, men väldigt gott. Börjar fixa i ordning en eldstad. Hänger upp renhornet som jag hittat uppe på kalfjället dagen innan. Perfekt att hänga kaffekitteln på. Börjar samla ved - döda småpinnar, stora som en penna. Samlar en del björknäver från döda björkar som finns överallt. Efter 10 minuter har jag ved för två dagar.

Kommer att tänka på ordspråket “Vit man gör stor eld - sitta långt ifrån, röd man gör liten eld- sitta nära”.

Att leva i naturen tycker jag bör ske med måttfullhet och stramhet. Det lilla är det stora och det är ledordet och konsten. Vara i sammanhang med naturen, inte forcera eller böja sig för lättja. Jag är mycket fascinerad av naturmänniskor så som samer och mer extremt - stambefolkningar i Amazonas. Hur de är som människor i naturen - naturligt smidiga och smälter in i miljön. Inte som stadsbor, klumpiga, feta och burdusa i all miljö. Tänker på detta mot bakgrund av min egen packning jag valt att ha med mig. Ytterligare en reflektion av västvärldens och välfärdens baksida är det om fett. Fett är egentligen bara ett uttryck för att man lever i fel miljö och tar felaktiga beslut. Ett uttryck för ångest. Sedan finns det ju såklart sjukdomstillstånd som har andra orsaker men i grunden känner jag att fler människor bör anpassa sig till naturen istället för tvärtom för att må bra.

Nåväl, börjar bli hungrig. Jag har nu ordnat med olika “stationer” för de spörsmål jag har att utföra. Diska, borsta tänderna, hämta vatten och eldstad. Känner att jag kan klara mig här hela sommaren utan besök. När jag går i närområdet ser jag älgspillning överallt, om något händer lär jag bli hittad lagom till älgjakten i oktober tänker jag. Äter lite torkat älgkött- så gott och passande. måste jag köpa hem på tillbakavägen. Fisket har varit rätt dåligt under dagen. Någon enstaka mindre röding som följt draget till kanten men annars inget särskilt. Kanske inte hugger mitt på dagen tänker jag. Hör ständigt en opera av fågelkvitter. Bergfinkar, gök och skrior. Dags att köra igång med maten så jag kan testa kvällsfisket senare.

Härliga rödingar.

Maten var delikat! Godaste jag ätit på riktigt länge. Öringen var godare än rödingen. Trots att de var rätt små var det mycket mer kött än jag trodde. Efter att ha ätit skråvmålet och se elden dö ut bär det iväg till sjön för kvällsfisket. Stendött. Jag lade mig riset vid sjökanten och läste Birro igen. Relativt tidig sänggång. Känslan av ensamhet slog mig då och då, här ute är man verkligen ensam. Det är sällan eller aldrig jag har fått den känslan tidigare.

24/6 Morgon

Vaknade 07.30. Tittade upp mot klockans temperaturmätare som jag hade hängt i tälttaket. 23 Grader. Jag hade sovit gott hela natten utan att vakna någon gång. Började dagn med att dricka några glas vatten, byter om och skyndar mig sedan ner för att fiska igen. Mulet men vindstilla idag. Får ett två hugg som jag tappar båda två och tröttnar lite på att fiska. Går tillbaka upp mot tältet igen vid 09.00 tiden för att äta frukost. Äter en lång frukost och ligger kvar i riset och läser. Har läst ut Birro och påbörjat “Min Kamp” av Karl-Ove Knausgard. Fastnar hårt i boken. Birro’s “Att leva och dö som Joe Strummer” var helt klart läsvärd och relativt underhllande.Men jag stör mig på hans upprepningar och jag kan riktigt känna hur han gör allt han kan för att framstå som en bra författare - men inte riktigt lyckas nå ända fram. Språket är bitvis bra men blir för mycket ibland, tempot sådär och så upprepningarna - Helveteshundar och att gå vilse med flit. Som Olof Lagercrantz sa så är upprepning stilens död. Birro tappar enligt mig ofta stilen, hans lyckade formuleringar och passager bör han använda mer sparsamt. Birro går vilse med flit för ofta, tyvärr.

Går ner till sjön igen och tänkte fiska mig bort mot en halvudde som går ut i sjön. Med lättare ryggsäck på ryggen tar jag mig fiskandes bort mot halvudden. Inget napp. Fisket är lite som livet är mestadels tänker jag - impulsivt, godtyckligt och med långa transportsträckor. Ju närmare udden jag kommer desto grundare blir det. Vattnet är som vanligt kristallklart och det hade varit en härlig syn att dra upp en fisk här tänker jag. Överallt jag sätter fötterna tycker jag mig finna älgspillning. Men någon älg har jag varken sett eller hört. Plötsligt ser jag en annan typ av spillning jag inte känner igen, Aj då, björn kanske? Men jag känner inte igen björnspillningen heller. Den har jag lärt mig är mer svart och liknar en “smetad hög”. Detta var något mellanting mellan älgspillning och “smetad hög”.

Spillning. Ursprung oklart.

Tittar mig omkring, javisst skulle det kunna finnas björn i dessa marker men jag tror de föredrar mer granskog än björkskog. Troligen är det älgspillning av annan form än vad man normalt brukar hitta tänker jag. Kanske är renspillning också?

Tänker inte mer på det utan tar mig vidare ut på udden. Väl ute på udden hittar jag en människobyggd stenformation och annars inget särskilt. Inga särskilt bra tältplatser som jag hade trott, det var rätt sumpigt och blött därute. Testar fisket och fastnar på 3e kastet med draget en 4-5 meter ut från sjökanten. Retfullt. Ja, ja då är det väl bara att kliva i tänker jag. Tar av mig till kalsongerna och vadar ut i sjön. Svinkallt och redan efter 10 sekunder känner jag inte mina fötter. Får tag i dragt och kan dra loss spinnaren som fastnat. Går tillbaka upp och står huttrandes och vindtorkar i 5 minuter innnan jag tar på mig byxor, strumpor och kängor ingen. Går tillbaka till min vanliga fiskeplats och testar fisket där igen.

Oväntat drömfiske

Plötsligt kokar hela sjön. Vak överallt och jag hör hur det slår och plaskar runt omkring mig. Nu måste det väl nappa ordentligt tänker jag. Slänger i min blanka spinnare och börjar dra in. Pang! Härlig napp direkt! Inom loppet av 20 minuter får jag upp tre härliga rödingar och tappar en 5-6 hugg från kroken. Otroligt vacker fisk.

Vackra rödingar.

Sparar rödingarna för middag och lunch. Efter ca 45 minuter har nappen ebbat ut och vaken slutat. Fortsätter 20 minuter till utan resultat. Kan väl inte be om mer tänker jag utan ger mig tillbaks upp till tältet. På vägen tar jag med mig disken från bäcken som jag diskat från frukosten.

Väl uppe vid tältet tänker jag mig att försöka röka rödingen. Har ju dock inge rök med mig utan får lösa det på annat sätt. Börjar fundera på hur jag skall gå till väga. Hämtar tre stycken björktikkor från döda björkar och spänner upp rödingarna ovanför elden. Lägger i Björktikkorna vilket gör att det börjar ryka ordentligt. Sitter och matar den lilla elden försiktigt och känner på fisken efter 30 minuter. Ljummen. Aj, då. Detta går tyvärr inte. Jag får elda på och grilla dem istället. Sagt och gjort och 20 minuter senare är de färdiga att ätas. Kokar bulgur i kaffekitteln samtidigt över elden.

Matlagning över öppen eld. Vilken lycka!

När fisken svalnat rensar jag fiskköttet från benen och blandar med bulguren. Kryddar med salt och citronpeppar. Ljuvligt gott. Precis när jag är klar börjar det regna smådroppar. Jag skyndar mig att ta in allt till förtältet och lägger mig att läsa. Några få mygg surrar inne i förtältet. Njuter av att ligga i förtältet och höra regnet smattra mot tältduken. Något jag alltid uppskattat väldigt mycket. Bäst är det när det verkligen stormar också och man ligger i sitt enkla men effektiva skydd hur bekvämt som helst. Tält är för mig bland det viktigast man har med på turen.

Det slutar så småningom regna och jag går ner för att testa kvällsfisket. Det var en stor katastrof. Tappar inom loppet av 5 minuter 3 drag med likamånga tafsar. Inte napp eller spår av fisk. Skrattar lite för mig själv och tänker på att detta är naturen sätt att säga att det räcker för idag - förhäv dig inte! Ändå nöjd med dagen går jag åter tillbaka till tältet för en whisky, ölkorv och god bok. Reflekterade över vilken åverkan människan enkelt ändå gör i naturen. Fulländat är att leva veckor i sträck på samma ställe utan att det skull synas alls efteråt. Det är man människa på riktigt. De färdigheterna är jag långt ifrån än så länge. Jag kan kaffemaskiner, Windows, smartphones och konferenssrum. Inte lärt mig naturen än.

25/6 tidig morgon

Vaknar 05.35 trött. Det är som alltid, ljust. Jag somnar om och vaknar igen vi 08.30 av göksång och humlesurr. Går ut för att kissa och på vägen ser jag humlan jag hört inifrån tältet. Stor som en femkrona. Gökens “ho-ho” fortsätter. Äter frukost i förtältet och lägger medtagna bönor i blöt med lite salt. Går åter ner till sjön som ligger spegelblank för att fiska.

Drömfiske igen

Återigen kokar sjön. Sådant fiske man bara får uppleva några få gånger i sitt liv.

Solen skiner och nappen väntar.

Vak överallt och jag skyndar mig i med draget. Drar upp en vacker öring på ca 500 g som jag landar efter några minuter. Kastar tillbaka draget. Inget napp men en större röding som följer efter draget in till kanten. Varje kast erbjuder nu napp eller jakt efter draget i knappt 40 minuter. Jag får upp en större öring på ca  1200g och får kasta tillbaka en 6 rödingar. Jag har aldrig varit med om sådant fiske. Faktiskt lite för bra då spänningen försvinner med varje napp. Storleken på fisken varierar något men i denna lilla sjön blir nog öringarna och rödringarna inte större än uppåt 2-3kg gissar jag. Från land får jag vara glad om jag får en runt kilot.

Öringfångst.

Täljer upphängare av färskt vide och hänger öringarna till fonden av den speglblanka fjällsjön. Lägger mig och läser och skriver några rader.

Tidsfördriv i fjällen.

Dagen fortsatte i långsam takt. Tröttnade lite på fisket vilket gjorde mig lite orolig. Det är ju liksom huvudsysslan här ute. Lade mig på marken i förtältet och somnade till läsning av Knausgard. Vaknade någon timme senare och började med maten igen. Öring med nudlar, svamp och lök. Inte illa för att ligga ute till fjälls. Grillar öringen i folie på glöden. Maten smakar ljuvligt. Godaste jag ätit på länge.

Vitlök och kryddor att fylla buken med. Ljuvligt!

Ensamheten slår till

Efter maten drabbas jag av en hård känsla av ensamhet. Blir snabbt rätt så nedstämd. Jag fixar iordning disken, borstar tänderna och kryper ner i sovsäcken för at läsa. Läser en rätt otäck historia om död och fylla. Blir fruktansvärt illa till mods. Känner mig ännu mer ensam och ledsen. Hade aldrig trott att jag skulle känna så här. Detta är ju himmelriket tänker jag. Men trots allt är jag en väldigt social människa - att vara ensam är inget jag föredrar. Jag börjar faktiskt fundera på att gå vidare eller bege mig till någon närbelägen fjällstation. Tankegången slutar med att jag bestämer mig för att åka hem. Otroligt nog.

Jag har haft några fantastiska dagar i en himmelsk miljö. Upplevt det jag ville uppleva och lite därtill. Jag kan komma tillbaka senare i sommar och det hade varit rätt skönt med några extra dagar hemma. Tittade på klockan - 22.30 och det skymmer sådär lite som det gör vid midsommar i lappland. Att ligga ensam i skogen en vecka är rätt lång tid. Jag hade tänkt två och en halv. Jag hade helt förbisett ensamhetstankarna. Naivt. Har ont i huvudet och funderar på vad jag skall göra. Plötsligt bestämmer jag mig - nä, jag drar tillbaka. Nu, alltså nu! Jag går ut ur tältet, tittar på klockan - 23.00 går ner till sjön, hämtar spöet och fiskegrejerna. Hämtar diskprylarna och neccessären. Börjar ösa ur alla prylar från tältet. Jag är verkligen inte klok tänker jag. Bara jag skulle göra detta. Riva tältet och gå tillbaka vid midnatt. Men samtidigt gillar jag när gör saker utanför mallen och rimlighet. Det ger en känsla av att jag lever.

Rivning av tält nattetid.

Klockan 00.24 är allt nerpackat ordentligt i säcken och jag tar några klunkar vatten och äter två ölkorvar.

Det stora monstret. Inte mycket lättare vägen tillbaka än dit.

Nu väntar minst 5-7h tung vandring tillbaka. Nu vet jag dock exakt hur jag skall vandra och vad jag har att vänta mig. Känns rätt lungt ändå. Börjar vandra och ryggsäcken känns, trots att den i stort är lika tung som när jag kom, överkomlig. Går i jämn takt genom fjällbjörkskogen. Var 50e meter ropar jag “Här kommer jag!” för att rensa vägen för älgar, renar eller till och med björnar. Jag har stor respekt för nattaktiva större djur. Jag är ju endast tillfällig gäst i deras miljö. Passerar en annan vacker fjällsjö på vägen:

Fjällsjö nattetid.

Vandringen går snabbare än jag trott. Jag vilar med ryggsäcken på mig. Känslan av att ta av sig ryggsäcken när man är plaskeblöt av svett för att möta den kyliga fjällvinden är ingen höjdare. Bättre då att behålla säcken på och på så sätt behålla värmen i kroppen och musklerna så att man inte stelnar till. Efter 4,5h är jag vid stigen som går genom granskogen och som är den sista biten till fjällstationen. Klockan är 03.45. Jag är faktiskt ganska rädd. Björn finns ju uppenbarlig i närheten. Jag är ensam, det är natt och det lär inte finnas någon människa i närheten. Jag går på och ropar “Här kommer jag!” var 10e meter. Vill inte skrämma en björn en gång till. Det går väldigt fort nedför trots all packning på ryggen. Når efter någon timma asfaltsvägen och slappnar av. Härligt.

Går ner till kyrkan där bussen går ifrån för att kolla tidtabellen. Naturligtvis sitter det ingen tidtabell där. Stannar och beundrar den otroligt vackra kyrkan. Otroligt vacker.

Den vackra kyrkan i Kvikkjokk från 1907.

Vänder på klacken och går till fjällstationen. Klockan är 05.00 vad gör jag om stationen är stängd? Slår upp tältet? Usch vad jobbigt att behöva slita fram allt. Bussen kanske går vid 07 då är det ju mycket jobb för väldigt lite tid. Fjällstationen öppnar 08.00 kanske får klä på mig och vänta utanför. När jag går i tankarna kommer jag fram till stationen. Hoppas jag ha sån tur tänker jag och tar i handtaget. Yes! Dörren är öppen och jag kommer in till fjällstationen och foajen. Varmt och vindstilla. Toalett och stolar. Vilken lycka! Jag tar av mig säcken och kängorna. Märker hur trött och sliten jag trots allt är efter vadringen.

Det finns inte en torr fläck på kläderna jag har på mig, inkluderat bältet.
Jag byter om, går på toaletten och dricker vatten. Äter lite snack-bars och sätter mig i en fotölj och läser. 05.45 - äntligen framme. Somnar med boken i handen och vaknar vid 07.00 av att någon kommer. Det är kökspersonalen som skall sätta igång med frukosten.

Den förmiddagen tar jag 15.50 bussen, stannar på fjällstationen och äter frukost, badar bastu och vilar i ett rum. Underbart och precis vad jag behöver. Senare på dagen kommer Sim, killen från bussen dit ner från kungsleden. Vi pratar om våra upplevelser. Resan bär så småningom av tillbaka med bussen. Jag köper två biljetter av chauffören, samma person som hjälpt mig med plånboken och därmed hade jag betalt både hit och dit resan med bussen.

Hemresan går smidigt och jag är tillbaka i Göteborg vid 17 tiden påföljande dag. Ännu en fjällupplevelse var till ända. Konstigt slut och jag är fortfarande förvånad av mitt beslut att plötsligt avsluta resan. Men ångrar egentligen ingenting. Lugnet har infunnit sig, upplevelserna har jag haft och nu har jag “extra” dagar att njuta av här hemma. Kanske skulle stannat någon dag till men en vecka ensam räcker ganska bra. Nöjd med resan. Jag har tidigare vandrat långa sträckor - Abisko - Kebnekaise, Akka - Sarek - Kvikkjokk och Padjelantaleden. Jag har nu funnit det jag gillar mest - att ligga still med ett läger och göra dagsturer med mindre packning. Fast inte ensam. Att klämma in fiske på turen är att rekommendera. Men nästa gång skall jag minska på maten för fiskets skull. Fiskekort köper du på nätet billigt.