Fjällräven Classic 2009

Fjällräven Classic genomfördes i år den 7 och 8 augusti. Detta var min 4:e Fjällräven Classic.

Tillsammans med Jorma en kille på 70 bast skulle vi gå dessa 11 mil i ett sträck. Jag hade gjort detta de tre tidigare gångerna.

För Jorma var det tredje gången han gick. År 2008 gjorde han vandringen tillsammans med sitt barnbarn Alexander, då 8 år och en av sina söner. Nu hade Jorma bestämt sig för att utmana mig att göra Classicen snabbare än mig, alltså att slå mig?? Det är kul med utmaningar, så under hösten 2008 och vintern, våren 2009 tränade vi på var sitt håll och hade kontakt hur det gick. I juni 2009

gjorde vi tillsammans under två dagar en vandring i Stockholm på 4 respektive 3 mil för att känna av och mentalt få bekräftelse på att klara en något längre sträcka. Under sommaren peppade vi varandra med att rapportera hur mycket vi tränade. Jag själv åkte till Holland tredje veckan i juli och gick Nijmegenmarschen, fem mil per dag i fyra dagar. Hade här lite övertag på Jorma!!!

Vi skulle starta Classicen den 7 augusti kl 03.46. För att ladda upp så åkte vi upp till Kiruna och Nikkaluokta den 5 augusti. Vi laddade upp med mat  (renskav med potatismos samt renburgare) samt vilade inför starten den 7 augusti 03.46.

Jorma träna lite löpning

Det fanns andra varelse som tänkte vandra Classicen. Det är tveksamt om han klarar det på 5 dygn?

Jorma ska ha en renburgare och även fotografera detta.

Vi startade 03,46, vädret var fint. Väderprognosen dagarna innan hade visat olika väderprognoser. Från regn till sol. Fram till första checkpointen, Kebnekaise efter 19 km, var vädret svalt solen hade inte börja värma ännu. Men efter Kebnekaise blev det varmare.

Jorma och jag hade kommit överens om att vi vandrade var för sig, innebärande att ingen väntade in om vi kom ifrån varandra. Några km efter Kebnekaise började Jorma lämna ett större avstånd efter mig. Värmen började kännas av. Solen började bränna på ryggen.

Till saken hör att Jormas fru och barnbarnet Alexander, 9 år skulle starta Classicen på lördagen kl 13.00. Jormas strategi var att efter målgången på lördag i Abisko tar sig tillbaka till Nikkaluokta och gå ifatt frun och Alexander och därmed göra Classicen två gånger. Då problem redan började efter Kebnekaise för Jormas del att hålla tempot blev han lite orolig. Jag har full förståelse i denna oro. Att vandra i ca 12-13 timmar med solen brännande i ryggen var jobbigt.

Leden mellan Kebnekaise och Singi tycker jag är otroligt vacker. Här har man fjället nära inpå sig samt att man hör porlandet från bäckarna som finns runt om en.

Man vandrar mellan dessa fjäll och efter ca 1 mil så ser man Singistugorna. Jag tycker denna sträcka är den vackraste delen av hela Classicen. Har vandrat den från Singi till Kebnekaise. Gjorde det 2008 och det är samma upplevelse från detta håll.

Vid checkpointen i Singi kom en kille som kände mig. Det visade sig att han jobbade vid checkpointen vid målet i Abisko 2007 och vi hade pratats vid, bla att jag planerade att göra hela Kungsleden 2008. Vilken jag även gjorde. Han hade pratat med Jorma på vägen mot Singi och var lite bekymrad om Jormas möjlighet att fullgöra hela Classicen. Själv kände jag mig pigg i benen och tyckte att jag knallade på ordentligt, men tyvärr klockan gick fortare. Vid checkpointen Primus (vid Sälkastugorna) låg jag strax över den tidtabell jag gjort för att klara Classicen på 20 timmar. Här bjöds man på renskav, potatismos i tunnbröd. Det är en njutning att få denna rätt. Tack Primus.

Mellan Sälkastugorna och Tjäktjapasset  tappade jag min vattenflaska. Ett problem uppstod. Pga värmen behövde jag dricka mycket. Hade endast en tom colaburk och en kåsa. Att ha vatten i colaburken var ett problem. Då jag endast hade en midjeväska med möjlighet att att ha en vattenflaska i, men inte en colaburk som skvätte vatten från öppningen var inte bra. Blev blöt i byxbaken.

Inför Tjäktjapasset hade jag därför inget vatten att släcka törsten med. Det var bara att dra upp för passet i full fart utan att tänka på att det var jobbigt. Lyckades tack och lov hitta vatten utmed backen nedför efter Tjäktjapasset. Först vid Alesjaure  fick jag en liten Petflaska att använda. Från Alesjaure var det bara att trava på ner till Keroncheckpointen. Där bjöds det på plättar med hjortronsylt. Alla de fyra gånger jag gjort Classicen har man fått plättar här liksom renskav vid Primus. De sista 17 km till Abisko gick på vilja. Gick denna sträcka på natten i månskenet. Såg inte en enda människa under denna sträcka.

Den tid som jag satt upp som mål höll inte i denna värme. Tiden blev 22.48. Men under dessa omständigheter är jag mycket nöjd med tiden. Trots värmen var det en rolig vandring. I det fina vädret såg man nya bilder i fjället som man inte sett vid de tre andra gångerna. En annan händelse som jag inte utsatts för tidigare, att mötande Kungsledenvandrare hejade, applåderade och gjorde vågen när man gick för dem. Det var kul.

Kom till Abisko 02,36 och då var det inte mycket folk som hejade och applåderade. Det fanns bara två personer i checkpointen och de gjorde vad de kunde i att heja och applådera. Det var fler som applåderade inkomna vandrare på lördagen, söndag och måndag. Många som gick första gången blev mycket förvånade när de fick detta mottagande efter att ha vandrat i 11 mil under kanske flera dagar och i ett regnigt väder. Det regnade efter den varma fredagen och lördagen.

Vad hände med Jorma. När jag kom i mål på lördag morgon och efter att fått tag i mitt bagage och hämtat nyckel till mitt rum och efter en skön dusch så sände jag Sms hem och till Jorma. SMS:et till Jorma var, var är du. Vid frukosten på lördagen så ringde mobilen. Det var Jorma, han hade just kommit till Abisko. Hans tid var lite över 26 timmar. En jättebra tid med bakgrund av de problem jag såg vid Singi. Trodde att han brutit och gått tillbaka till Kebnekaise.

En annan person som jag är full beundran över är Lena. Det är en tjej som är medlem i samma vandraföreningen som jag. Lena startade på lördagen samma tid på morgonen som jag gjorde på fredagen. Vi hade kommit överens om att hon skulle Sms:a till mig när hon närmade sig Abisko. Hennes Sms kom ca 22.30 och hennes tid blev 18,39. Detta är en helt fantastisk tid med tanken på att hon inte springer utan vandrar hela sträckan. Detta Sms så tidigt gjorde att jag inte han få med mig kameran för att föreviga målgången. Detta fick göras på söndag morgon och då för oss båda.

Jag åkte hem på tisdagen. Att vara kvar i Abisko några dagar efter det man kommit i mål är festligt. Att sitta och prata med andra vandrare och höra deras erfarenheter av vandringen är intressant. Jag vill också tacka hela Classicorganisationen. Alla dessa trevliga funktionärer vid checkpointerna. Några kände igen mig från tidigare år. Det var trevligt.

Hur gick det för Jorma? Jo, han fixade transport tillbaks till Nikkaluokta på lördagsnatten. Sedan skulle han ta helikopter transport till Kebnekaise på söndag morgon. Sedan hörde jag inget i från honom förrän när jag kom hem och var ute och plockade svamp på onsdagen. Han ringde då och sa att de kommit till Abisko och gjort Classicen tillsammans med sin fru och barnbarnet Alexander på fyra dygn, vilket innebar att Alexander nu fick sin efterlängtade silvermedalj. Missade den förra året med några timmar. Anklagade då morfar, alltså Jorma, att gå för sakta.

Lapporten

Vandravänner från Göteborg

Äntligen i Abisko och att få vila efter en lång vandring 

2010 går Fjällräven Classic den 6-8 augusti. Då blir det en ny utmaning från Jorma vem som kan gå Classicen snabbast. Nu är ju Fjällräven Classic inte en tävling, men för att kunna motivera all den träning under ett helt år så måste mål sättas upp. Ett sådant är att klara sträckan under 20 timmar. Att slå Lenas tid är en utopi.

Det ryktas att Kina ska ordnar ett Kinesiskt Fjällräven Classic. Denna planeras till maj 2010.

Skulle vara kul om detta blev av och att man fick möjligheten att åka dit.