Erfarenheter från vår första tälttur

Jag, Jenny och Camilla har känt varandra sedan gymnasiet. Vi har alla stugvandrat förut i diverse olika konstellationer, men aldrig alla tre tillsammans. Nu lockade friheten och utmaningen med att tälta mer än värmen i stugorna, så efter mycket planering begav vi oss iväg med nattåget till Jämtland en kväll i början av augusti.

Efter en natt med hyfsad sömn på tåget kom vi fram till Undersåker och en bussfärd senare var vi i Vålådalen, utgångspunkten för vår vandring. Vädret var varmt och soligt så det var med ganska lätta steg vi började gå mot Vålåstugorna, trots att ryggsäckarna vägde ett antal kilo mer än när vi gått mellan stugor. Vikter på 18, 16 och 16 kg kändes ändå ganska rimligt med tanke på att vi hade all mat för 6 vandringsdagar med oss.
 
Vi hade svårt att hitta vatten till lunchen, så det var först strax innan trädgränsen vi kunde börja laga vår första soppa på Trangiaköket. Då hade blodsockret börjat falla till oroväckande låg nivå, och humöret var inte på topp. Att det dessutom tog längre tid att koka upp maten än när vi testade köket innan vandringen förbättrade inte situationen.
Erfarenhet: skruva fast gasflaskan ordentlig till brännaren, annars får man ingen låga, och ha alltid godis nära tillhand innan lunch



Efter att ha vandrat några timmar till och kommit upp på kalfjället började vi se oss om efter en tältplats. Till slut hittade vi ett hyfsat platt område utan större stenar. Dessutom var det nära till vattnet, så det var inte utan viss stolthet över vår första tältplatsen vi började sätta upp tältet. När vi efter ett kvällsbad började laga mat upptäckte vi dock att även bromsarna var förtjusta i den utmärkta tältplatsen. Ja, ja, lite sent att göra något åt det då.
Erfarenhet: även bromsrikedom kan vara värt att ta med i beräkningen när man ska hitta en bra tältplats
 
Två soliga dagar och en brant stigning senare kom vi fram till Helagsstugorna strax efter lunch. Efter ett kort och moget övervägande bestämde vi oss för att ta en lite längre rast och dricka kaffe och äta våfflor på serveringen. Helt fantastiskt efter dagar med pulversoppa, snabbkaffe och torkad köttfärs!
Erfarenhet: att passera stugor med servering mitt på dagen är en utmärkt strategi

På kvällen den tredje dagen drog regnet in. Och blåsten. Det ryckte i tältduken och regnet smattrade hårt. På morgonen dagen efter förberedde vi oss på en dag med heldagsregn. På med regnkläder och snabbt ihop med tältet efter frukosten. Vi bestämde oss för att stanna och fika lite i raststugan mellan Helags och Sylarna, men lunchen fick vänta tills vi betalt dagavgift och kommit in på Sylarnas fjällstation. Där fanns också ett kombinerat hundrum och tälttorkrum. Dock var det ingen värme i rummet, så under de timmar vi spenderade på stationen hann tältet enbart droppa av det värsta. När vi satte upp tältet några kilometer närmare Storulvån var både inner- och yttertältet blöta. Vi funderade på om vi kanske borde ha separerat på dem innan vi packade ihop tältet på morgonen. Men det var lite sent att göra något åt det då. Dessutom visste vi inte om vi skulle lyckas få tillbaka det sen, och hellre blött tält än inget tält alls.
Erfarenhet: fråga mer erfarna tältare hur man ska göra med tältet när det regnar innan ni börjar vandra
 
 
Nästa morgon vaknade Jenny av ett krafsande och mumsande utanför tältet. Hon väckte oss andra, och vi insåg att det var minst två renar som bestämt sig för att äta sin frukost på vår bakgård. Efter ett tappert försök av Camilla att leta fram kameran, som såklart låg längst ner i väskan, stördes renarna av prasslet. Hon lyckades dock knäppa ett foto under tältduken innan renarna försvann helt. 
Erfarenhet: ha kameran i närheten även på natten

Sista dagens vandring ner till Storulvån flöt på lugnt. Det var kallt på morgonen, men det blev varmare ju längre dagen fortlöpte. Vi kom fram ganska tidigt på eftermiddagen och satte upp tältet för att det skulle hinna torka till kvällen. Glada i hågen över att få sova i ett torrt tält sista natten och med väderprognosen regn först till lunch nästa dag, gick vi och la oss. Men efter en liten sovmorgon väcktes vi av ett nytt regn, och vi var tillbaka på ruta ett. Inte för att det gjorde så mycket, vi skulle ju åka hem, men det är alltid trevligare att komma hem med torra saker.
Erfarenhet: ska det regna så packa ihop i tid 
 
Slutsats: inga större katastrofer inträffade under vår vandring, men med lite mer erfarenhet skulle vissa moment ha underlättats. Jämtlandfjällen kändes som utmärkta nybörjarfjäll med bra tillgång till stugor och proviantförsäljning. Att det dessutom var lättgånget underlättade när vi tidigare inte vandrat med så pass tung packning som vi nu hade. Läget och goda kommunikationer gör även att området lämpar sig väl för vandringar då man har kort om tid.

Foto: Elin Hardell (bild 1), Jenny Allared (bild 2), Camilla Palmér (bild 3)