En smak av Sarek

What the fuck is Sarek? tänkte jag.



Jag hade precis flyttat från Skåne till Norrland, för jag trodde att om jag bara flyttade tillräckligt långt uppåt i landet skulle jag få chansen att uppleva riktig vildmark och orörd natur men jag hade tydligen slarvat med min research. Luleå kändes inte så vilt som jag hoppats på och det var heller inte så kuperat, nästan lika platt som Skåne.
Jag åkte på en liten expedition till Haparanda/Torneå och gick in på Turistbyrån och frågade vad de hade för unika sevärdheter, de rekommenderade vattentornet, men vad fan, finns det ingen unik natur här? Jag har väl inte åkt 13 mil för att se på ett vattentorn? Nytt försök, nytt förslag Arboretum i Torneå, en liten park med växter och blommor, jag stannade där en liten stund men tänkte att jag måste åka längre. Jag åkte till Kemi en sömnig liten intetsägande stad. Dags att återvända hem.

Nu satt jag i personalrummet och pratade med en ung läkare om vildmark, han sa att han hade vandrat två veckor i Sarek och att det anses vara Sveriges sista vildmark, menar du att du klarade dig helt själv där ute och hade allt du behövde med dig?

Det här var helt ny information för mig, varför hade ingen berättat det för mig?
Jag hade mig själv att skylla jag har nästan alltid sett det som att äventyr finns i andra länder, ju längre bort desto mer exotiskt, jag visste att jag inte hade utforskat Sverige tillräckligt.

Sarek, det måste jag googla på, oj vilka fina bilder, oj vad stort det var, men vad är det här för bild, Rapadalen? Det ser helt magiskt ut, kan det se ut så i Sverige? Hur tar man sig dit? Skierfe?



Fröet till drömmen började att växa, bilden av Rapadalen hade etsat sig fast på näthinnan.
Tankarna började att ta en ny riktning, skulle jag kunna vandra så långt med tung packning? Vad behöver jag för utrustning och kunskap? Jag frågade min syster som bor i Lofoten och är ute och vandrar och klättrar i berg nästan varje helg?

Hon tycket inte att de lät som en bra ide att jag skulle vandra där själv, ”du har ju ingen erfarenhet av friluftsliv och att bo i tält, dessutom finns det ju björnar där!”.
Det var inte det ”peptalk” som jag hade väntat mig men de som känner mig väl, vet att jag blir väldigt provocerad om någon säger att det inte går eller att något är omöjligt.
Det var precis det jag behövde höra för att bestämma mig, no matter what, game is on.

Tid för handling i dubbel bemärkelse, snabbläsa Sarek böcker, otaliga vändor till xxl och äventyrsbutiker för att inhandla utrustning och få frilufts råd från mer erfarna människor.
Tusen olika små beslut om vad jag skulle ta med och det största problemet av alla, hur skulle jag kunna vara självförsörjande med elektricitet till min kamera och mobil i en vecka? Jag visste att filma i 4K med kamera kräver mycket batterier och mobilen var min backup med kartor och gps ifall jag skulle gå vilse.

Nästa utmaning, förhandla med sambon om varför jag plötsligt behövde åka iväg en vecka och att hon skulle få ta hand om barnen själv, sedan kontakta min konsultchef för att skapa ledighet från mitt arbetsuppdrag. Jag visste att tiden började bli knapp, då det var slutet på säsongen, vilket ledde till frågetecken om ev båt transporter och bussresor, samt att det skulle bli ett helt annat äventyr om det började snöa och bli riktigt kallt. Det skulle dra äventyret till en helt annan nivå som jag inte kände mig redo för i nuläget.

Sista inbjudan till vänner, om det var någon som ville följa med på äventyret? Jag visste att jag måste åka oavsett om jag var själv och en del av mig längtade efter det, även om det kändes läskigt och ovisst, det var så många saker jag inte visste. Jag visste knappt hur gasbrännaren fungerade.

Resan hade börjat, jag hade hoppat på tåget i Luleå för att sedan byta till buss i Gällivare. Bussresan blev nästan en transcendental resa från en värld till en annan värld. Det hade blivit höst och vart jag än tittade så var jag omgiven av tät skog som hela tiden skiftade i olika nyanser, grönt, rött, gult och alla färger emellan och allt förstärktes av att det var klart solljus, äventyret hade börjat.

Jag drevs av en stark längtan efter att vara i vildmarken eller var det en stark längtan efter ursprunget? Längtade jag egentligen efter mig själv? Att se vem jag var bortom alla mina roller och föreställningar, både mina egna och andras föreställningar om vem jag är/var. Längtade jag egentligen efter att utmana mig själv? för att se att jag också kunde klara mig i vildmarken?
Längtade jag efter friheten att bara vara i nuet?



Resten av äventyret kan upplevas antingen som film, foto eller båda.

Video: A taste of Sarek Video: A taste of Sarek (Se video i 4k format)

Foto: Sarek: walking into the unknown
Foto: Sarek: walking into the unknown

* * * * * * * * * * *