En barndomsdröm, en paddling till Gran
Under Thomas uppväxt var ön Gran en ointaglig hägring i horisonten. På somrarna brukade han stå längst ut på klipporna och spana ut mot Gran men det blev inget besök där som liten. Men nu blev det äntligen av.
Av: thomas_z
Ön Gran. En för mig under min uppväxt ointaglig hägring i horisonten.
Jag växte upp i fiskeläget Skatan strax söder om Sundsvall med en morfar som var yrkesfiskare. Morfar och mormor hade en fiskarstuga på Dosan ca 2 sjömil utanför Skatan, där längst ute på klipporna brukade jag som barn spana ut mot Gran. När jag senare blev äldre och började dyka på gamla vrak gäckade Gran mig desto mer, en skuta med cognac eller var det wiskhey sades ha förlist någon gång för länge sedan...
”Gran ligger ca 1 landmil utanför kusten i Nordanstigs kommun i Gävleborgs län...Gran har sedan urminnes tider varit en viktig plats för fiskare och säljägare. För att få en uthamn för det viktiga strömmingsfisket byggdes en hamn för hand på 1930-talet. Hamnen var av stor ekonomisk betydelse för de boende på ön. Under krigsåren bidrog hamnen till ett enormt uppsving i kustfisket, som var en viktig del av landets matförsörjning under orosåren...Gran spelade en viktig roll för militären under andra världskriget, landets territorialgräns gick då strax utanför Gran. Den lilla garnisonen som användes under krigsåren kallas nu för "Själstugan" och används för övernattning av naturälskare. "Själ" är ett gammalt ord för säl och har man tur kan man se dessa fantastiska djur från stugans fönster.
Gran har varit fyrplats sedan 1886. Dagens fyr, från 1968, är obemannad och förvaltas av Sjöfartsverket. På öns östra sida finns ett litet fiskeläge, som vittnar om öns forna betydelse som hamn för kustfiskarna. Idag används de flesta före detta fiskarstugor som fritidshus...Norra delen av Gran är avsatt som sälskyddsområde. Det är en av länets viktigaste uppehållsorter för gråsäl. Under vår och sommar råder därför tillträdesförbud till dessa delar av ön.” -Statens Fastighetsverk. www.sfv.se
Jag minns alla de gånger som morfar och sedan även pappa som var seglare lovat och sagt -”senare i sommar”, -”nästa sommar” skall vi ta båten ut till Gran. Det blev inte av förrän alldeles nyligen och då för egen maskin, i havskajak. Jag började prata om denna faktiskt inte alls märkvärdiga tur förra sommaren med Björn och tydligen slog ett frö rot även i honom. Så föll det sig att Björn, jag själv och Mats, en kille vi träffat i bassängen under vinterns eskimå-rollningsövningar packade i hop oss i min gamla passat och åkte den korta vägen ner till Gnarp. I Gnarp svängde vi av mot Gnarpsbaden och Sörfjärden. Efter att många gånger mätt, drömt och fantiserat visste jag att överfarten till Gran skulle bli kortast från Sörfjärden. Därifrån är det ca 10 km, dvs 5,5 nautiskamil mer eller mindre rakt östligt, en överfart i öppet vatten, den längsta för oss alla.
Med ett uns av pirr i magen paddlar vi ut från hamnen i Sörfjärden, Björn som är en inbiten Grönlandspaddlare stannar till just innanför piren och drar upp huvan på sin tuiliq (en kombinerad torrjacka och kapell) över huvudet för att testa hur hans fullpackade kajak känns att rolla med, Mats och jag själv ligger stilla bredvid och beskådar ännu en av Björns perfekta rollar. Björn som annars är yogainstruktör började tidigt våren 2010 att öva eskimå rollar, i dag sitter 6-7 olika rollar och han finslipar just nu sin handroll.
Vi tar ut kompassriktning och beger oss ut, det är en härligt varm eftermiddag i slutet av juni, sydostlig vind som blåser ca 5 meter i sekunden. Överfarten tar bra precis två timmar. Semestern har ännu inte riktigt kommit i gång men farleden ner nord/syd trafikeras redan av några segelbåtar.
Efter att ha anlänt till mina barndomsdrömmars Gran, slår vi upp våra tält medans vi underhålls av en aldrig tystnande symfoni av sjöfåglar. Sedan jag var barn har beståndet stadigt minskat efter kusten men här är dom! Som om vi just hittat alla sjöfåglars hemliga tillhåll. På norra delen av ön och en bra bit ut i vattnet råder fågel och säl skydd. Sälarna lyser dock med sin frånvaro. På Gran finns ett tiotal privata fiskarstugor samt en stuga som man kan hyra, Själstugan, ett passande namn här ute på denna vackra ö, en stuga för själen kan man tro men namnet syftar på alla sälar, själ är det dialektala uttrycket för säl. Stugan med sina många bäddar ligger dock på ett för själen helt enastående ställe, mitt på öns västliga sida med utsikt in mot fastlandet och en vidunderligt vacker nedgående sol. Vi vandrar länge omkring, njuter av fåglars sång, liljekonvaljer och förundras av den rika förekomsten av skägglav. Ute över vattnet flyger torvmullen i sträck några meter över ytan.
Vår vandring fortsätter ner mot öns sydsida där fyren finns. Fyren är numera automatiserad och drivs med hjälp av några solcellspaneler. Min mamma har berättat att hon kom ut hit på besök i slutet på 60 talet och då bodde en hel familj här ute och barnen var placerade på fastlandet där de gick i skola.
Av ren nyfikenhet tar jag de 4-5 stegen upp på bron bara för att känna på dörren, det är öppet ropar jag till Björn och Mats. Öde som en gammal spökgård, några gammal batterier och en uppslagen bibel samsas i ett fönster. I ett rum står en gammal soffa och en fåtölj, i ett av de andra rummen upptäcker vi att några har haft fest, två gamla sängar och många tomma ölburkar. Luckan till utsiktsplatsen på taket visar sig dock vara förseglad varför jag försöker mej på den väggfasta stegen på utsidan av huset. Ger dock snabbt upp då jag ser att flera av bultarna som håller stegen krupit oroväckande långt ut från den fasta förankring de en gång i tiden utgjort.
Vi vandrar vidare efter en skogsstig ner till hamnen och vår tältplats fortfarande med naturens egen symfoniorkester i bakgrunden. Mats bjuder på whisky och jag har med mig ett vin från Grekland som jag fått i gåva, detta visar sig vara mycket likt portvin till smaken, gott. Jag vaknar tidigt på morgonen av att en ny individ klivit in i orkestern, önskar att jag visste mer om fåglar, hur många olika arter är det som sjunger in denna morgon? Frukost och justering av en tjärvande skedda sedan avfärd sydväst mot Vitörarna där vi planerat för lunch stopp. Äter min frystorkade kycklinggryta och hinner lagom avsluta förrän Björn hojtar till, -”här Thomas” och räcker mig en nystekt pannkaka med sylt. Hur gott kan det egentligen bli? Detta är en av de saker jag uppskattar mest när jag är ute i naturen, att äta, allt smakar så vidunderligt gott. Rundar av med ytterligare en kopp kaffe från pressobryggaren i mitt Jet Boil. Eftermiddagsbrisen är här och vi får en härlig surf i nordvästlig riktning in mot Sörfjärden. Återfärden från Vitörarna är som en timme på Gröna Lund, härliga surfvågor, varm sol. Torrdräkten packade jag ner redan i morse och jag avnjuter sommarvädret med det blöta vågorna i underställströja, alldeles lagomt, i vart fall om man håller sig i sittbrunnen.
Ur, av och lastning i bilen. Ett snabbt stopp på Statoil i Gnarp för en Ben & Jerry glass och en kopp kaffe. Funderar redan på om det kanske blir en tur till ut till Gran redan denna sommar, det är ju så nära och så oerhört vackert.
En stilla reflektion kommer till mig i bilen på väg hem, allt som sker är till det bästa, så glad att det dröjde innan jag fick möta Gran. Förmodligen hade jag inte sett allt detta vackra om jag kommit tidigare, fast, att som barn fantisera om Gran som en Robert Louis Stevenson Skattkammarö är inte helt tokigt det heller.
© 2011, Thomas Zetterström
Läs mer
Forumdiskussioner
- Paddling allmänt Vita fingrar efter paddling...
- Paddling allmänt Nödig i kajaken??
- Paddling allmänt Hjälp mig att sköta min torrdräkt effektivare
- Paddling allmänt Fransig kant på neoprenhalsmuff
- Paddling allmänt Öland runt
- Paddling allmänt Extra paddel, hur viktigt?
- Paddling allmänt Canadensare i aluminium från Jofa?
- Paddling allmänt Paddla luleälv med packraft
Tack för bra läsning!