De4Daagse, Nijmegen 2011

Norska och svenska vandrare

Nijmegen 19 juli

Vilka kontraster, först äventyrsvandringar i de svenska fjällen, Nikkaluokta-Abisko-Kårsavagge -Låtkatjåkka och Björkliden. Höga höjder och snö som var mer lämpad för skidåkning är vandring. Inte så många deltagare i Swedish Alpine Ultra (det blir fler nästa år) och nästan ännu färre åskådare.

Som kontrast till detta De4Daagse 2011 i Nijmegen. Detta är nog säkert den största vandringsarrangemanget sett över antal dagar, 4 st, men framför allt det äldsta. Årets upplaga var den 95, dock ej i följd. Enligt historien började man i Holland efter första världskriget. Hemvändande soldater hade oftast inte något jobb att gå till. Så varje stad anordnade hälso- och fritidsaktiviteter för skolbarnen och det var olika aktiviteter som bedrevs i 4 dagar. Allt från simning i kanalerna som skridskoåkning på vintern, hästridning och cykling mm. Under andra världskriget upphörde denna aktivitet. Efter andra världskrigets slut tog Nijmegen upp frågan och anordnade vandringar i 4 dagar. Då Nijmegen ligger ganska nära den tyska gränsen blev  också dessa vandringar ett sätt att hedra de stupade soldaterna. Många militärer deltog och så är det nu också, mellan 4000-5000.

Dagens 50 km var egentligen 51,3 enligt GPS:en, officiellt 52,1. Starten skedde kl 04,00, det var svart ute också en stor kontrast mot i fjällen där solen fanns över horisonten hela natten. Det tog 15 min från startskottet tills man kom fram till stället där man scannades in. Det är som i Stockholms Marathon om man står långt bak. Sedan var det att tar sig fram bland alla åskådare. De stod i täta led runt mig. Solen kom upp runt 06,00 och då blev det lite ljusare. Banan första dagen går helt på asfalt. Det känns både i fötter och ben.

Åskådare fanns utmed hela banan. Först kom man in i ett villaområde. Där satt folk i trädgårdarna och åt frukost eller tog sig en öl. Stereoanläggningen hade flyttas ut, så man var ständigt omgiven  av hög Hollands musik. I byarna och städerna satt folk utmed gatan eller på krogarna och hejade. Orkestrar fanns, från lokala band till militärorkestrar. I städerna stod borgmästaren/borgmästarinnan  tillsammans med höga militärer och gjorde honnör när  man passerade och mer om man hade militärer runt sig. Barnen har nog lika stor glädje av detta arrangemang som vandrarna. De står och dela ut godis, bröd och frukt till oss. Militärerna ger dem presenter och då blir de glada.

Landskapet kan ju inte jämföras med fjällvärlden, men det finns sina höjdpunkter. Holland är ju ett tätbefolkat land. Så utmed vägen finns odlingar, hästar, kor, får och getter och lukten av gödsel. I nästa sekund kommer man in i en by med villor och fina trädgårdar och sedan är man tillbaks till gårdarna och dofterna från dessa. Sedan alla kanalerna som man antingen går jämte eller går över. På kanalerna ser man stora pråmar.

För min egen del var det lite tungt, fick en svacka efter ca 25 km. Har väl inte hämtat mig helt fullt från fjälläventyren. En annan förklaring är också för lite sömn. Vi steg upp 02.30 för frukost!!. Sedan busstransport till Nijmegen, 2 mil bort. För att komma till starten i Nijmegen ca 15 min innan startskottet gick.

Inför sista milen piggnade benen till, och det kändes som det gick fort, passerade massor av vandrare innan målgången, eller var det så att de var trötta och hade inget tempo.

Kom i vart fall i mål strax efter 12,00 med en sluttid av 7,58.

Efter lite dricka blev det tåget hem. Där väntade en simhall med en stor bubbelpool. Så efter en timmes simmande och masserande av ömma delar i bubbelpoolen var man pigg.

Snart är det middag och sedan läggdags. Man ska ju upp 02.30.

Nijmegen 20 juli

Andra dagen började som den första, upp 02.30 och sedan start 04.00. Dagen började med ett lätt duggregn i ca 4 timmar. Men det var så lätt att man stördes inte av det. Det som var annorlunda i dag var att efter ca 5 km så tunnades antalet vandrade ut. Det var inte alls lika trångt som i går. Antagligen berodde det på att jag kom ut 5 min tidigare så det var inte lika många som kommit ut på banan före mig. Lite trist är det , det är roligare att ha folk runt sig. Stor del av banan gick på landsbygden och här var det inte så många åskådare. Även det trist.

Katten Wilma, har sett denna katt alla år jag varit i Nijmegen och trott att det inte är en levande katt då den aldrig har rört på sig. Men det var en riktig katt och hon har varit med i 11 år under Nijmegendagarna.

Jag hade bytt skor sedan i går. Hade nu mina Nike joggingskor mot Salomonskorna XTRAIL. Joggingskorna lite mjukare och den hårda asfalten känns inte på samma sätt.

Med anledning av höga berg och djupa dalar. Vid några tillfällen tittade jag på min GPS som anger vilken höjd man är på. Var fick jag se, jo det stod -9 meter. Alltså var jag 9 meter under havsnivån. Var hände i dag, då stod det -109 meter???? Kan man vara så långt under havsnivån, ligger Holland så djupt ner. I Nijmegen nere vid kanalen var det 55 meter under och efter en liten backe steg det till 44 meter. I fjällen är det uppför och i Holland nerför.

Dagens etapp var något kortare, 46,3 km, officiellt 47,4 km, så det gick på 1 timme snabbare. 6,54, än i går.


Nijmegen 21 juli

Tredje dagen, upp 02.30 och sedan start 04.00. Dagen började med ett lätt dis tills solen gick upp. Även i dag blev antalet vandrade mindre efter några km. Dagens etapp hade mer publik då den mycket gick genom byar och städer.

Det där med berg och dalar har fascinerat mig mycket dessa dagar. I dag när jag tittade på GPS:en så stod det -248 meter. Om det nu skulle vara så är det ju helt fantastiskt att vandra 248 meter under havsnivån. Jag tror inte att dessa uppgifter helt stämmer, får ta och undersöka detta.  

När man vandrar så långt så måste man ju göra något. Var har folk på sig. Några tycks göra dessa 50 km innan de åker till kontoret på em. Det är finbyxor och skjorta och vanliga skor. Såg idag en som gick i Holländska trätofflor. Andra har stora ryggsäckar som jag undrar var de har i dem. Militären måste ha ryggsäck, vissa ser väldigt stora och tunga ut. Men som en sa det är skumgummi i dem för att fylla ut storleken.

 
Den tredje etappen var enligt min GPS, 48 km, den officiella är 49,3 km, så dagens tid blev 7,13. Hade nog blivit bättre, men jag har problem med mitt vänstra knä sedan jag ramlade några gånger förra året när jag gick Padjelantaleden. Enligt min läkare är det inga allvarliga skador, utan det ömma bara. Efter ca 25 km slutade det faktiskt att ömma.

Fjärde dagen passerar vi Cuijk. Var och tittade på förberedelserna och byggande av en militärbro över kanalen. I kväll var invigning av bron med militärorkester som gick fram och tillbaks samt fallskärmshoppare som försökte landa på bron. En klarade det, de två andra landade i vattnet.  

Nijmegen 22 juli

Fjärde dagen, dagen man väntar på. Det är då den stora publiken finns på plats. Trots tröttheten efter 4 mil så lyfts man fram av det jubel man möts av under sista milen.

Vädret var bra trotts en halvtimmers regn runt sju. Trots sol blev det inte för varmt, ca 18 gr.
Efter ca 3 mil passerade vi genom Cuijk  och över den militärbro som dagen innan byggdes över kanalen. Här fick man en försmak av vad publiken tycker om de som vandrar. Det är jubel, hurrarop och fullt med musik under hela vägen. Man blir lätt döv av all hög musik.

Långa sträckor av banan sker genom stora majsodlingar. Synd att majskolvarna inte är mogna.



Sista milen in till Nijmegen kantas av folk som blir tätare och tätare ju närmre man kommer målet. Sista kilometern har läktare byggts upp på båda sidorna av vägen och där folk sitter heja. För mig var det häftigt att komma in där helt ensam, fanns inga andra vandrare varken framför eller bakom mig. Jublet var till mig. Det var som att dansa fram, tröttheten i benen var som bortblåsta. Stod och gjorde vågen inför en stor läktare. Dagens etapp var 49,3 km, officiellt 50,1 km och gick på 7,34.



Att sedan tar sig till tåget för att åka hem var också en stor utmaning. Från tågstationen kom massor av folk som skulle upp till målet för att titta på vandrarna när de kommer i mål. Vandrare kommer in fram till 18.00 då snöret dras.

Det var verkligen bokstavligen att knuffa sig fram och genom folkmassan.

Väl framme i Cuijk var det bubbelpoolsmassagen som gällde, skönt att mjuka upp stela lårmuskler och ömma fötter.

På kvällen var det barbecue och kl 21.00 började den internationella aftonen. Här bjöd de länder som bodde på idrottshallen i Cuijk på de specialiteter som varje land har. Holland på genever till korven och osten. Danmark på olika ölsorter och smörebrödsnittar. Schweiz på öl och korv och vi svenskar hade i år äppelvin och hjortronsvin  stället för Absolut vodka som det tidigare år bjudits på. Äppelvinet blev en succé hos många holländare och danska. Norge deltog inte, detta med anledning av den tragiska händelser som tidigare på dagen hade skett.

Denna internationella aftonen pågick långt fram på natten, med dans på ömma fötter och stela ben hos många. Fick också möjlighet att göra lite reklam för Swedish Alpine Ultra. Många blev intresserade, får se om någon anmäler sig till nästa års ultralopp.

Hur ska man beteckna De4daagse (The Walk of the World). Att vandra 30, 40 eller 50 km per dag i fyra dagar. Största gruppen är de som gör 40 km. Då detta har gjorts i 95 år visar att det är en väl inrotad tradition. De som gör denna vandring visas en hög respekt. Man märket detta när man möter folk, man har ett band runt handleden som visar att man är en deltagare samt vilken sträcka man vandrar. Man får uppskattade kommentarer eller tummen upp av folk man möter. På tåget eller i affären får man ofta en uppskattad gratulation. Att göra De4daagse är inte en tävling, ingen tidtagning tas. Äran är att klara att utföra alla dagarna. Personligt finns kanske lite av att se hur snabb man är. Personliga mål finns alltid. Ett inslag i De4daagse är hur många gånger man gör den. Av de medaljer man får framgår hur många gånger man gjord De4daagse. Ju fler gånger man deltagit ju finare medalj får man. I den svenska och norska grupp som jag var med i fanns de som gjort De4daagse mellan 20-30 gånger. Själv var det min fjärde.

Antalet deltagare är maximerat till 45 000. Statistik som finns i målområdet visade att 41 316 kom till start första dagen. I mål tredje dagen kom 38 596. I mål fjärde dagen kom 38 413.



Enligt uppgift i tidningar så var det runt 1,3 miljoner besökare dessa fyra dagar.

Mina personliga mål var dels klara av dessa fyra dagar. Risk för skador på fötterna och i mitt fall mitt ömmande knä kan ju ställa till problem. Andra mål är ju tiden. Nu är detta inte det viktigaste man ska ju också njuta och ha roligt och ge sig tid och prata med någon man känner som man kommer ifatt eller att andra vandrare vill prata.

Lite statistik från årets De4daagse, de officiella 199 km avverkades på totalt 28 timmar och 27 minuter. Enligt min GPS kan jag se hur lång tid jag stod stilla, alltså inte vandrade, denna tid var 19 minuter och 34 sekunder. Merparten av denna tid bestod av toabesök eller att jag fick stanna upp för att det var kö. Tredje etappen var jag stilla i 2 minuter och 40 sekunder (pinkade).

Fick kontakt med några holländare som var intresserade när jag berättade om Swedish Alpine Ultra. Bl a två herrar, 63 och 71 år gamla. De bodde i Cuijk och deras liv bestod i att åka runt i världen och delta i maratontävlingar. Nu hittade de en ny utmaning, får se om de dyker upp nästa år till Swedish Alpine Ultra. I övrigt var det en grupp holländare som bodde på samma förläggning som jag.

Nästa år blir det antagligen ingen De4daagse för min del, för knapp tid mellan Swedish Alpine Ultra. Däremot är målet att göra en femte gång och då vid 100-års jubileumet.