Danmarks västligaste punkt

av Jim Danielsson

Det var dån och skum runt ikring mig. Kajaken försvann helt under vatten i de mäktigaste brotten. En västanvind som snabbt ökat till gränsen för kuling tryckte stor växande sjö från det öppna havet in mot Jyllands oändliga sandstränder. De största vågorna bildade tunnlar innan de kollapsade i dumpande surf mot land. Situationen började bli obekväm. Hur skulle jag ta mig loss från detta plötsligt uppkomna inferno?

Jag kom söderifrån. Hade sjösatt i Havneby på Römsös sydspets, paddlat över till tyska ön Sylt, gått i tät dimma på nordlig kurs förbi Esbjerg och slagit läger mittför Langli Sand på Skallingen. Nu i början av maj månad var stränderna folktomma, men en flock sälar höll ständig utkik mot min lägerplats.

På nästa etapp hoppades jag ta mig non stop till den sjuttio kilometer avlägsna hamnen i Hvide Sande för en säker landning. Jag närmade mig Blåvands Huk, Danmarks västligaste punkt. Fyren som står där hade länge varit inom synhåll. Jag fruktade att rundningen av udden skulle bli svår, dyningarna tycktes bli allt större och strömmen tilltog. Men utanför udden låg ett rev, fullt synligt i rådande lågvatten. Revet dämpade sjön och rundningen blev ganska lugn, varför jag ostörd på avstånd kunde studera fyren. Utan tanke på landstigning satt jag bekvämt kvar i kajaken intill revet och åt lunch.

Det känns alltid inspirerande, tycker jag, att ha passerat något som ligger längst ut åt något väderstreck. Nöjd och optimistisk fortsatte jag i rask takt norrut mot den hägrande hamnen i Hvide Sande. Surfzonerna började förflytta sig i takt med tidvattnet och låg ofta långt ut från land där sandrevlarna gjorde vattnet grunt. Snart befann jag mig långt ut i havet där sjön till en början kändes bättre. Det var ännu mer än tjugo kilometer kvar till hamnen. Vädret blev allt hårdare och brottsjöarna sköljde emellanåt över huvudet.

Jag insåg att även om jag tog mig fram till hamnen, skulle inpaddlingen bli vansklig i den säkerligen kaotiska sjön utanför pirarna till inloppet. Istället bestämde jag mig för att landa omgående och styrde kajaken genom surfen in mot land. Det skulle bli en av de våldsammaste landningar jag gjort med en expeditionslastad kajak. Men det är en annan historia.

Till Jims övriga punkter.