Cykling i Kaukasus

Cykling i Kaukasus

Vägen som jag cyklade under 2007

Kaukasus har tidigare varit stängt för västerlänningar men har under de senaste åren blivit mer öppet och enklare att besöka. Det är egentligen bara den ryska delen av området som fortfarande har hårda regler för visum och krav på inbjudan. Georgien låter EU-medlemmar besöka landet utan visum de första 90 dagarna och i Azerbajdzjan och i Armenien kan man få visum direkt vid flygplatserna i Baku och i Yerevan. För Armenien kan man även söka visum vid landgränserna om man tar buss eller bil men inte om man åker tåg. Antagligen kommer man kunna köpa visum även vid tågresor in i landet.


Nils Holgersson på besök i Georgien

Kaukasus har en väldig varierande natur som gör området värt ett besöka. Längs kusten vid Svarta Havet och Kaspiska Havet finns fuktiga skogar med bambo och teeodlingar och längre in i länderna finns torra stäpper med glaciärtäckta bergstoppar. Med sådana varierande naturtyperna medför att den biologiska mångfalden blir enorm. Största delen av Europas fågelarter häckar eller passerar genom området och även tunga fågelkryss som exempelvis kaukasisk orre, kaukasisk och kaspisk snöhöna. Floran i området är även väldigt artrik och har ungefär lika många arter som Europa och bara i Armenien finns det ungefär tre gånger fler arter än i Norden.


Pedicularis


Blåklocka på Aragat

Jag gjorde mitt första besök i området under sommaren 2007 men har tänkt på att åka dit flera gånger tidigare men så har det inte blivit... Tanken jag hade förra året var att stanna i området i drygt en månads tid innan jag fortsatte till Iran men så blev det inte. Jag stannade längre än tänkt och återvände igen efter att ha varit i Iran.

Det mesta av transporterna i Kaukasus har skett på en vällastad cykel och jag har tyckt det fungerade perfekt. Folket jag mötte längs vägarna och i städerna har varit väldigt gästvänliga och jag har kände mig välkommen och blev hembjuden många gånger under resan. När jag inte har bodde hemma hos olika familjer tältade jag och även det fungerar bra. Det största problemet i området är språket och är man utanför städerna så är det svårt att hitta någon som pratar engelska men har man kunskaper i ryska så fungerar det betydligt lättare.


Fjärilar i Adjara

Jag startade med cykel i Kairo i Egypten under februari och tog mig genom Mellanöstern. Där passerad Jordanien och Syrien innan jag kom fram till Turkiet. Jag stannade ett tag i Turkiet innan jag forsatte norrut mot Georgien . Jag korsade gränsen till Georgien i slutet av juni och det kändes då som om jag äntligen var i Kaukasus även om turkarna hade kallat området på båda sidor om gränsen för Kaukasus. Vad olika områden kallas och vem det tillhör är något man inte ska diskutera i Kaukasus. Det är bara att lyssna och hålla med. Många armenier, azerier, georgier, iranier, kurder, ryssar och turkar anser att det mesta av Kaukasus tillhör dem och ingen annan. Sen ska man inte glömma abkhazierna, adjarierna, grekerna och ossietierna som anser att delar av området är deras. Bästa tipset är bara att lyssna och hålla med...


Utsikt i Adjara

När jag kom till Georgien blev det en liten chock att se hur fattigt det var i jämnförelse med Turkiet och även hur mycket vodka som dracks på gatorna. Efter att ha passerat gränsstationen vid Hopa vid Svarta Havet cyklade jag rakt österut över bergen i utbrytarrepubliken Adjara. Adjara är det fattigaste området i Georgien och det kändes ibland som det hade varit bortglömt sedan andra världskriget... Det tog en veckas tid att ta sig över bergen i Georgien fram till gränsen till Armenien. Jag cyklade rakt fram till Yerevan, huvudstaden i landet, där jag väntade på min bror Peter skulle komma på besök. Han kom och stannade i två veckors tid. Under dessa veckor hyrde vi bil och det fungerade bra. Två veckor är tillräckligt för att uppleva Armenien och för att få en känsla av landet. Att hyra bil i Armenien fungerar bra och utanför huvudstaden finns det nästan ingen trafik så det är lätt att köra men vägarna är dåliga speciellt i bergen.

Efter två veckor åkte Peter hem till Sverige igen och jag kunde återvända till min cykel. Jag lämnade Yerevan och cyklade norrut mot Georgien och några dagar senare var jag framme i Tbilisi som är huvudstaden.

Från Tbilisi fortsatte jag norrut mot Kazbegi som är den sista byn innan den ryska gränsen. Kazbegi är även ett populärt turistmål och en bra plats att utgå från om man vill vandra i de högre delarna av Kaukasus men även om man är ute efter bergsbestigning. Från byn kan man se glaciärna på en av landets högsta bergtoppar som ligger längre västerut. Jag var i Kazbegi i tre dagar och under dessa dagar kunde jag se toppen i fem minuter och under övrig tid var det mörkt eller moln runt berget. När jag cyklade norrut mot Kazbegi hade jag haft i mina tankar att göra ett försök att bestiga toppen men insåg när jag väl var där att utan bra utrustning skulle det bara vara korkat att försöka. Den utrustning jag hade med mig var mer lämnpligt för ökencykling än glaciärvandringar. Svårt att täcka alla behov på en resa...


Stigen över bergen


På högre höjd

Det var inte mer än att ge upp och cykla österut met Azerbajdzjan istället. Jag valde att dra rakt österut från Kazbegi. Jag lyssnade inte så mycket på när folk sa att det inte skulle gå att cykla på stigarna över bergen eller så blev jag bara mer peppad på att visa att det skulle gå att korsa bergen. Bergsmassivet öster om Kazbegi var de vackraste område jag passerade under året men oxå det som gav den hårdaste cyklingen. Drygt en vecka efter jag lämnade Kazbegi var jag framme vad gränsen till Azerbajdzjan och där blev cyklingen betydligt tråkigare.


Badplats i Azerbajdzjan


Tråkig väg i Azerbajdzjan

Jag korsade Azerbajdzjan från nordväst till sydöst, från fuktiga avenbokskogar genom ökenlandskap i central delarna av landet till odlingsfälten i söder. Odlingarna med bevattningskanaler och mygg överallt. Azerbajdzjan var det land i Kaukasus som jag gillade sämst och det kändes skönt att korsa gränsen till Iran after en dryg vecka i landet.


Bergen i södra Armenien

Jag cyklade runt i Iran en månads tid innan jag återvände till Armenien och denna gång till de södra delarna av landet. Södra Armenien har fortfarande stora ekskogar och är väldigt kuperat. Jag uppskattade det och njöt av naturen. Jag fortsatte norrut till jag kom till staden Goris där jag svängde österut till Nagorno Karabakh. Nagorna Karabakh är ett område i sydvästra Azerbajdzjan som är kontrollerat av Armenien sedan drygt 15 år. Armenier brukar säga att det är det vackraste delen av landet men jag har svårt att hålla med. Visst är det vackert men naturen i södra Armenien är liknade men mer storslagen.


Grusväg i Nagorno Karabakh


Utbränd by i Nagorno Karabakh

Efter fem dagar i Nagorno Karabakh återvände jag till Armenien och tog mig tillbaka till Yerevan där jag lämnade cykeln för vintern. Jag flög ut från Armenien i slutet av oktober och återvände i slutet av januari igen. Jag har varit i Armenien sedan dess och suttit den mesta av tiden i Yerevan och väntat på visumet till Iran. När det väl är i passet kan jag fortsätta österut mot Peking som är målet för resan...

/Stellan

Besöka Kaukasus???
Armenien: För att åka hit krävs det visum och detta kan fås på flygplatsen i Yerevan eller vid landgränsen om man kommer från Georgien eller Iran. Visumet kostar 15 000 dram ungefär 300 kr och är de giltigt i 120 dagar.
Gränsen till Azerbajdzjan och Turkiet är stängd och är öppen till Georgien och Iran men även till Nagorno Karabakh och därifrån kommer du ingenstans.

Azerbajdzjan: Kräver oxå visum och detta kan fås på flygplatsen i Baku men inte vid någon landsgräns. Kommer man från Georgien så är det lättast att söka visumet i förväg i Tbilisi. Att få visum tar tre dagar och kostar 60 EURO och är då giltigt i 30 dagar.
Gränsen till Armenien, Nagorno Karabakh och Ryssland är stängd och gränsen till Georgien, Iran och Turkiet är öppen.

Georgien: Behövs inget visum om man planerar att stanna mindre än 90 dagar.
Gränsen till Ryssland och till utbrytarrepubliken Abkhasia är stäng och gränserna till Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet är ppen.

Utbrytarrep. Adjara: Ligger i sydvästra Georgien och fungerar som resten av landet. Inga visum eller extra kontroller.

Utbrytarrep. Abkhazia: Ligger i nordvästra Georgien och de kräver visum som kan fås i Moskva eller per e-mail. Jag vet inte vad det kostar och vad som krävs för att få det. Gränsen mellan Georgien och Abkhazija är stängd men gränsen till Ryssland är stängd. Det lär vara ganska lätt att korsa gränsen mellan Georgien och Abkhazia men åker man fast så är det dryga böter. Jag träffade en holländsk cyklist som blev tagen och fick böta 2000 EURO och sitta några dagar i fängelse när han åkte fast.

Utbrytarrep. Nagorno Karabakh: Ligger i sydvästra Azerbajdzjan och styrs av Armenien. Visum krävs för att komma dit och det kan fås i Yerevan eller i Moskva. Kostar 10 000 dram ungefär 200 kr och är giltigt i 5 dagar. Gränsen mellan Nagorno Karabakh och Azerbajdzjan är stängd och så även till Iran. Vill man det så kan man bara ta sig från Armenien. Har man en stämpel eller visum från Nagorno Karabakh kan man inte besöka Azerbajdzjan.

Utbrytarrep. Syd Ossetia: Ligger i norra Georgien. Inga visum krävs för att besöka området men det finns vägspärrar när man kommer dit. Man måste anmäla sig till millitären, fylla i några dokument och sedan får man tillstånd att besöka området.
.
.

Fler bilder och fler reseskildringar