Fjärde etappen/dagen Leba -> Jastarnia (HEL)
Efter frukost vid Morksi Camping gjorde vi upp planer för dagen. Amanda valde att stanna kvar i husbilen och ta det lugnt. Jesper, Thomas och Helena bestämde sig för att ta en promenad på 2,3 mil mot ”Polens Sahara” i Slowinski Park Nordowy.
Nationalparken skapades 1967 och har en yta av ca.186 km. Parken tillhör UNESCOs världsarv och har fått sitt namn efter de slaviska personer som kallades Slowincy och bodde i det sumpiga och otillgängliga området vid kanten av sjön Leba.
Det finns cirka 140 mil av stigar i nationalparken och vid sjöarna finns det fågeltorn och rastplatser. Sanddynorna – Polens Sahara – kan bli upp till 30 meter hög och det är hit alla turister, inklusive vi, letar sig.
Efter frukost följde vi följaktligen stigen genom skogen ut mot havet. Här ute vid havet följde vi strandkanten ett par km och njöt av havsluften (Helena älskar lukten av hav).
Eftersom vi inte hade någon karta över området (tyvärr inget googlande innan semestern) så gick vi lite på känn. När vi gått ca. 5 km vände vi in i skogen och följde en stig som gick till inträdet till nationalparken.
Vi som gått längs med stranden slapp betala inträde eftersom vi hamnat innanför grinden. Lycka för två sparsamma föräldrar! Nu följde vi den asfalterade promenadvägen ut mot sanddynorna. Nu hade vi ca. 5 km kvar ut till Polens Sahara, Wydma taca.
Wydma taca, eller som vi kallar det ”Polens Sahara”, består av stora sanddynor som förflyttar sig med vinden. Helt fantastiskt att detta finns! Efter besöket vid Wydma taca så promenerade vi den dryga milen tillbaka längs med stranden.
Väl framme vid husbilen började vi packa ihop för avfärd mot Hel. Avfärden blev allt annat än angenäm. Vi bröt nämligen nyckeln till bakluckan, gasluckan, latrinen och det stora förvaringsutrymmet på sidan. MORR!
Vi hade varit skeptiska till de klena nycklarna redan innan vi for iväg. Vi fick en bilnyckel, en nyckel som gick till dessa luckor och en nyckel till bensinlocket. Vi som är vana vid att alltid ha med extranyckel! Som tur var hann vi bara låsa det stora förvaringsutrymmet i sidan. Men och andra sidan så fanns våra vandringskängor, ryggsäckar och all dricka där (dricka =läsk, bubbelvatten, IsTe osv.) Jaha, hur gör vi nu? Alla andra luckor var öppna. Just då tyckte vi det var otur att vi inte fått dem stängda. Detta svängde sedan till en lyckoträff eftersom vi inte hittade något ställe som kunde göra en kopia av nyckeln under hela resan (ny nyckel fixade vi i Vällingby när vi kom hem). Det blev till att tejpa alla luckor med silvertejp. ”Love” Silvertejp efter denna resa!
Så när alla luckor äntligen var tejpade (och vår husbil såg ut som något familjen Tajkon kunde kommit körandes med) så satte vi fart mot Hel som ligger på en udde norr om Gdansk.
Vi kom fram till Jastarnia, via dåliga vägar, lagom till kvällsmat. Vi tog in på Camping Maszoperia strax utanför Jastarnia. Här hade vi tur med campingplats eftersom en ”långliggare” precis lämnade campingen och vi kunde ta över deras plats precis vid stranden och havet.
Femte etappen/dagen – Extra dag på campingen
utanför Jastarnia, CAMPING MASZOPERIA
Eftersom vi hade fått så bra campingplats så beslöt vi oss för att stå still en extra dag i Jastarnia.
Här vid campingen låg fokus på vindsurfing. Det är jätte populärt i Polen! Vi solade, badade, spelade kubb och Riddarspelet. En skön vilodag!
Sjätte etappen/dagen – Jastarnia -> Runda
Ryssland -> Litauen (Bensinmack)
Vår sjätte etapp blev en transportdag. Vi hade inte löst något visum till Ryssland innan vi for hemifrån. Jätte dumt när vi väl satt i bilen! Det hade liksom inte blivit av. Att runda Ryssland/Kaliningrad såg inte så långt ut när man tittade på kartan. Så fel det kändes när vi satt där och skumpade runt på Polens överdåliga vägar!
Nåja, någon lycka hade rundan runt Ryssland. Vi såg nämligen mängder med storkar.
Till Litauen körde vi in via A5 och tog sikte på Kaunas för att sedan följa A1 mot Klaipeda. A5 var ungefär lika dålig som de Polska vägarna men efter Kaunas blev motorvägen helt fantastisk fram till Klaipeda. Lämnade man motorvägen var det direkt grusväg vilket ledde till att de boende runt motorvägen cyklande och åkte moped längs med vägrenen.
Halvvägs mellan Kaunas och Klaipeda stannade vi för att sova vid en bensinmack. Bensinmacken var den end macken mellan Kaunas och Klaipeda så det var nästan så att vi rullade in på macken med hjälp av bensinångorna. Det här med få bensinmackar var något vi nu lärt oss. Såg vi en mack så tankade vi eftersom de inte var många längs med motorvägen.
Vi sov alltså vid bensinmacken eftersom den var bevakad. Här sov även ett par lastbilschaufförer från Litauen, Lettland, Ryssland och Polen. Vi parkerade bredvid en husbil från Ryssland. Detta var den enda natten
under hela resan vi inte tog in på camping!
Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en direktlänk. Här hittar du bilder samt karta över nationalparken i Leba.
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=709
/Helena och Thomas Traneving
Men om det kändes som om man körde med livet som insats när man satt i husbil, undrar jag hur det känns att vara så utsatt som man är när man sitter på en cykel?!
I Polen sker omkörningar vid de mest olämpliga ställen. Det är det mötande fordonets uppgift att akta sig för en krock =sakta in, svänga ut i vägrenen eller slänga sig på bromsen......
I Litauen tror jag att det är precis som du säger. Fina grusvägar om man avstår från "motorvägarna".
De finns ju de som cyklat långt mycket längre än till Polen så har man bara lite äventyrslusta så går det säkert toppen.
/H