Vi vandrar nästan varje helg ovasettt väder och vind. På sommaren tar vi även fram vår canadensare eller havskajak och tar en tur i en å, sjö eller havet.

Thomas Traneving

Thomas är en stor friluftsentusiast
På hemsidan kan ni beställa en e-bok om 6 unika tips inom vandring och 12 allmäna tips www.traneving.se.

I januari 2012 tilldelades Thomas tillsammans med Helena titeln ÅRETS NÄRÄVENTYRARE 2011.
2013 Adventure Nights
2014-2015 Peak of Sweden
2016 Peak of Denmark

Användarnamn: Traneving

Intressen: Alpinism, Fågelskådning, Klättring, Friluftsmat, Hundspann, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Navigering, Bär & svamp, Paddling, Foto, Ridning, Utförsåkning, Resor

Mer på profilsidan

Kategorier:

Etiketter:

Vasaloppsleden Dalarnas Led i #Peakofsweden

Vasaloppsleden Dalarna

I vårt projekt Peak of Sweden hade vi varit i norra Värmland och tog oss genom Norge in i Dalarna.

Läs inlägget

Del 3 Peak of Jämtland Nedstigning och hemlängtan

Nu var det dags att försöka ta sig ner från berget på säkrast möjliga sätt Under uppfärden hade jag satt ut flera waypoint i GPS en för att kunna hitta rätt väg tillbaka

Jag hasade och kasade och klättrade nerför det isiga berget
Jag kom till ett kors
Ja här hade någon dött
Hm Vad gör jag här egentligen

Sparade lite tid på slutet och åkte rutschkana över snön

Efter ett par timmar nådde jag leden som jag lämnat på morgonen

Läs inlägget

Del 2 – Bestigning av Templet Storsola Peak of Jämtland

Om jag hade vetat vad som väntade mig denna dag hade jag nog varit mer nervös när jag gav mig iväg på morgonen från fjällstationen. Detta kom att bli en av mina mest äventyrliga dagar någonsin. Det var 4 grader i luften, blås och spöregn. Trots oroligt väder tänkte jag att bestigningen inte skulle bli så svår. Toppbestigningen inleddes med en vandring från Sylarna mot Nedalshytta som ligger i Norge. Efter 6 km vandring vek jag av från leden och påbörjade bestigningen rakt upp mot Templet.

Vandringen gick brant uppför men bara efter 200 meter började det snöa och blåsten tilltog ännu mer – det var snöstorm.

Vandringen fortsatte brant uppför och vidare längs med bergkammen för att till slut komma fram till Pinacklarna som sträckte sig som en kam fram mot toppen. De uppstickande bergspelare var helt täckta av is och såg ut som isstoder – en detalj i beskrivning av toppbestigningen som man missade under gårkvällens diskussion.

Nu väntade en klättring vertikalt uppför. Jag kände ganska snabbt att det hade varit enklare att ha ishacka och klätterutrustning vid en bestigning som denna. Men det var bara att fortsätta nu när jag hade kommit så långt – lite is skulle inte kunna stoppa mig. Det tog 2 timmar att klättra 200 meter och jag höll på att ge upp flera gånger men min envishet fick mig att fortsätta. Med endast 125 meter kvar till målet lade jag ut en Geocache i en grotta för att dokumentera att klättringen tog stopp.

Jag behövde vila och var nära på att ge upp. Efter en stunds vila tog äventyrslusten tag i mig igen och jag fullföljde den vanskliga sista sträckan uppför. En timme senare nådde jag Templet Storsola och kände en lättnad över att ha kommit till mål.

Besöket på toppen var skakigt. Det blåste kuling, snön yrde och sikten var obefintlig. Jag kände mig nervös och besöket varade en kort stund.