Efter vår vandring upp till Elgåhognas topp turistade vi två dagar i Norge. Vi besökte bland annat Röros innan vi bestämde oss för att åka tillbaka in i Sverige.
Det började nämligen bli dags för oss att åka hem till våra ungdomar som varit hemma själva en vecka nu. På vägen hem tog vi sikte på Härjedalen och Sonfjällets Nationalpark.
Eller .....egentligen tog vi inte sikte på Sonfjället. Att det blev just Sonfjället vi stannade till vid på vägen hem var för att det slutade regna. Det hade regnat konstant sedan vi lämnat Röros för två dagar sedan. Och med regn menar vi inget vanligt stilla sommar regn.........Nej det hade fullkomligt störtregnat fram tills vi passerat Tänndalen på vår väg hem.
Tack och lov för den nya tekniken. Med hjälp av iPad googlade vi fram Sonfjällets Nationalpark och vilka vandringar som erbjöds i området. Sonfjällets nationalpark är en av Europas äldsta nationalparker med start redan 1909. Parken är 10400 hektar och ligger 1278 m ö h, den är ett av Sveriges björn tätaste områden.
Vi tog sikte på Nysäterns parkering. Vilken fullträff! Här finns ett av de finaste vindskydd vi någonsin mött.
Helena inspekterar vindskyddet......
Fint bord som kan vikas ner till middagen, gott om ved och fint dass (även handikappvänligt dass finns). Kvällen spenderade vi vid vindskyddet.
Thomas vid matbordet som går att fälla ner.....
Solen sken och vi åt god mat samt planerade för morgondagens vandring in till Sododalen och den fina raststugan som finns där. En vandring på ungefär 11 km T/R.
Natten tillbringade vi i vår Camper (som vanligt denna sommar) – vårt andra hem och vår ”Äventyrsbil” som våra ungdomar kallar den…..
Thomas bakom elden och framför vår bil med camper.....
Vi steg upp tidigt på morgonen för att vandra in till sododalen. Regnet hängde i luften men vi hade tur och klarade oss undan regnet till långt in på eftermiddagen.
Mycket vandring på spång här.....
Molen gick lågt idag. När vi passerade passet mellan Högfjället (1277möh) och Gråsidan gick vi mitt bland molnen. Fukt, vind och dimman (eller molnen) gjorde att vi skyndade på stegen mer än vanligt.
När vi tittar på runkeeper där vi loggat vandringen ser vi att vi gått 11 km T/R på 3,5 timme och då är det ändå 400 höjdmeter upp och ner (och bränt 1000 kalorier). Tiden inkluderar alla pauser och lunch. Det är rätt bra knatat för att vara oss när det gäller vandring i fjällmiljö.
Väl framme vid stugan i sododalen tog vi en kort paus och vände rätt snart åter mot bilen och Nysätern.
Stugan i sododalen långt där nere....
Nu började det regna och molnen sjönk om möjligt ännu lägre ner mot marken. Det var nästan som att vandra genom en vit vägg.
Vandring genom dimman......
När vi var nästan halvvägs nere möter vi två vandrare från Holland som är på väg upp mot fjället. De vet inte riktigt vart de befinner sig och blir glada när de får höra att vi har karta med oss (suckar djupt över sådan dårskap….). Vi visar var de befinner sig och vart stugan ligger. De vandrar vidare in i dimman…..
Paret vi mötte som inte visste var de var.....
När vi är nästan ända nere vid trädgränsen lättar regnet och vi passar på att ta en paus och dricka vårt kaffe och äta matsäcken vi har med oss.
Dags för paus och matsäck.....
Regnet tilltar igen och vi sätter fart mot bilen.
Nu är det dags att åka hem till våra ungdomar.
Och för er som undrar…..huset stod kvar, dottern hade städat hela huset och allt såg ut som vanligt…..
Om du vill se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor är här en direktlänk till vår hemsida:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=804&i=Sonfj%E4llet%20Nationalpark
/Helena och Thomas
