Intresserad av camping och vildmarksturer. Brukar bli några stycken längre turer per år som jag gör tillsammans med min hund. Eftersom jag själv sitter i rullstol så är alla turer genomförbara för folk med rullstol, Intresserade kan höra av sig till mig via min hemsida om man vill följa med. Alla är välkomna, oavsett handikapp eller inte.
Användarnamn: Andersgustav
Nu har Tyresta nationalpark tagit fram nästa års program, en av evenemangen kommer de att göra tillsammans med föreningen Skogstur vilket känns riktigt kul och stort. Det är en aktivitetsdag för människor med olika funktionsnedsättningar. Klicka på länken för mer info.
Anders Andrae
www.skogstur.info
För några år sedan hade mina svärföräldrar ett sommarställe utanför Gnesta, vid en sjö som heter Båven, ett underbart ställe, och på vägen dit åkte man igenom Järna, en lite småstadsidyll i den Sörmländska idyllen. När man passerat Järna åker man förbi en skylt där det står Naturreservat, reservatet har givetvis ett namn och det är Vattgruvsmossens naturreservat, som sagt så har jag bara åkt förbi ett antal gånger, men nu var det äntligen dags att besöka platsen och som sällskap hade jag med mig min hund Iris.
Bor man som jag på söder, är det en ganska lång resväg dit, först pendeln från Stockholm södra till Södertälje hamn, där får man byta till tåget mot Gnesta för att hoppa av tåget två stationer bort, i Järna.
Snart är det slut på det här året, då brukar det vara brukligt med en sammanfattning av året som gått. När vi släppte lös hemsidan www.skogstur.info för allmänheten satt jag och min gode vän Calle och funderade på vilka turer vi skulle skriva om och det var inte helt lätt. Turerna har varit många, den längsta var helt klart den när vi åkte mellan Nynäshamn och Bålsta som vi gjorde första veckan i juni i år, 14 mil på rullstol blev det, men den har vi pratat om så mycket så den vet många av er redan om, så jag tänkte berätta om en annan tur som jag själv gjorde när jag var i Värmland i somras och besökte min familj i Munkfors som ligger mitt i Värmland, utmed Klarälven.
Det är inte helt lätt att välja vart man ska köra, för det är så otroligt vackert överallt så man vill vara på alla ställen samtidigt, men det går ju inte så då måste man ju välja så det fick bli ett område som jag varit tidigare, Djupdalen.
Varje år inträffar ett event som är minst lika kul som julafton, nämligen Vildmarksmässan. För den som inte varit där än så kan jag berätta att det är en mässa för friluftsnördar, den ena mer extrem än den andra, men så finns det de som bara är intresserade av att se vad som finns och för att träffa folk, jag tillhör en blandning, lite nördig, men ändå normal, i alla fall om ni frågar mig.
På mässan träffade jag två personer som jag följt på Facebook under några år, Thomas och Helena Traneving, två personer som jag har som förebilder och som jag beundrar väldigt mycket, gå in på deras sida så kanske ni förstår varför, Traneving. De har i sin tur följt mig och läst att jag förra året hade försökt mig på att besöka länets högsta berg, Tornberget med sina imponerande 111 meter över havet. Tyvärr lyckades inte det, jag och Ymer kämpade oss fram tills vi kom till en alltför brant uppförsbacke med stora rötter och stenar på stigen, omöjligt med andra ord att ta sig fram med rullstol. De frågade helt enkelt om jag var intresserad av ett nytt försök, fastän med deras hjälp den här gången. Det var som ljuv musik i mina öron så jag sa ja direkt.
