Att gå Höga kustenleden är något jag tänkt länge, men det hade inte blivit av. Denna gång hade jag planerat för en vecka i fjällen, men vädret där skulle bli för regnigt. Så då passade jag på att istället vandra leden i finväder.

Jag bestämde mig för Höga kustenleden bara något dygn innan vandringen, så det blev inte så mycket tid för efterforskningar. Jag förlitade mig den text som presenterades på Naturkartan (som dock visade sig inte var uppdaterade utifrån de nya ledsträckningarna) och kartorna i den appen. Genomgående valde jag att gå de nya ledsträckningarna, vilka även syntes i Naturkartan. Men informationsskyltar längs leden och alltså även ledbeskrivningar i appen var inte uppdaterade enligt detta. Ibland beskrev en etapp på plats som lätt men med en en ny sträckning skulle jag istället beskriva den som svår, t ex mellan Docksta och naturum då leden där numera går över Skuleberget. 

I terrängen visade ledmarkeringar alltid rätt väg, men ibland på nya sträckningar var det lite väl sparsamt med markeringar och hänvisningsskyltar. Då gick jag fel ibland, fick ta fram appen Naturkartan och gå tillbaka en liten sträcka för att komma på leden igen. På två nya ledsträckningar fanns ingen stig tidigare men där var det tydligt markerat var man ska gå och bygga stigen, förutom vid ett avtag.

Följde jag bara markeringarna i fält så tog jag mig fram längs leden. 

Jag var långt ifrån ensam vandrare på leden. Det var få som jag mötte men vid tydliga pausställen kom jag ibland fatt andra. Alla verkade yngre än mig. Det var nästan inga andra svenskar, utan mest tyskar. Vid mer kända besöksmål som Skuleberget och Skuleskogen mötte jag många andra besökare och då mest svenskar.

Att hitta bra dricksvatten längs leden var min största utmaning. Jag hade med en vattenrenare och använde den vid ett par tillfällen. Det finns markeringar i Naturkartan om ställen för dricksvatten, men i fält varierar det mycket hur välmarkerade och tydliga dessa platser för dricksvatten är.

Upplevelserna längs överträffade mina förväntningar. Vacker och varierad natur. Blandat med små samhällen. Förvånansvärt fina skogsområden mötte mig - hoppas de får stå kvar. Havsvikar, skärgårdskänsla och badsjöar. Vandringen innebär också många höjdmeter både upp och ner. 

Sammantaget är jag mycket nöjd med mina vabdringsdagar på Höga kustenleden!

21 juli

Första vandringsdagen på Höga kusten-leden. Jag var uppe på två fina utkiksberg och fick en kväll med havsbad.

Jag körde på morgonen från Östersund och parkerade vid Höga Kusten-bron. Där börjar (eller slutar) leden.

På Kulberget fick jag denna fina utsikt.

Leden gick ner från Kulberget till fina Lövvik, där ett bygdespel strax skulle börja. Skrivet av Thomas Ledin, fick jag höra. Jag hoppade över då jag var istället var inställd på vatten och mat i skugga.

Efter en liten paus gick jag vidare till berget Valkallen, där jag mötte många andra besökare. Fin stuga på toppen och fantastisk utsikt!

På väg ner från Valkallen slog jag följe med en tysk familj. Vi gick förbi udden Norrskatan (bild nedan) och vidare till Grönviksfjärden.

Vid ett vindskydd i Grönviksfjärden tältade jag. Det blev ett varmt dopp i skymningen och härligt att ligga på klipporna som värmts upp under dagen. 

22 juli

Andra dagen på Höga kustenleden. Vacker skog och fina utkiksplatser. Bad på kvällen. Trevlig och god middag med sällskap. Övernattning i knasig trädkoja.

Denna dag siktade jag på att komma till Nordingrå för att kunna äta middag med en vän. Jag hann och fick både en upplevelserik dag och trevlig kväll.

Leden fortsatte norrut längs den steniga stranden och kom till ännu ett vindskydd som var byggt nytänkande.

Jag gjorde en liten avstickare för att kunna kika på denna lilla fäbodvall där man kan sova över i små stugor. Det såg inbjudande ut men gräset borde slås eller betas.

Från ledbeskrivningen tipsades jag om en avstickare till Stor-Hålsångberget. Så dit gick jag. 

På toppen av Stor Hålsångberget surrade det omkring massor av trollsländor. Så de försökte jag artbestämma.

Leden fortsatte genom skog på små vägar och stigar. Skogen blev allt finare tyckte jag och jag kom upp på utsiktskullen Jon Nils-berget. 

Strax efter denna plats var enda gången jag behövde fråga lokalboende om jag kunde fylla på vatten. Detta då jag inte förstod var det var menat man enligt turbeskrivningen skulle fylla på vatten.

Efter Gavik lockade ledbeskrivningen upp till utkiksplats på Månsänget. Så dit gick. Se bilden nedan.

Större delen av återstoden av dagens vandring gick på väg. Jag var sugen på att gå avstickare till Rödklitten men insåg att det skulle jag inte hinna om jag skulle hinna till min middagsträff. Som tur var såg jag vid korsningen till Rödklitten att den toppen ingår i Världsarvsleden, som jag därmed kände att jag borde gå en annan gång.

Efter badet blev det god middag på restaurang, dit jag fick skjuts. En kul och trevlig kväll. Sedan fick jag skjuts tillbaka till där jag blev upphämtad. Ville ju inte missa någon del av leden.

Jag blev tipsad om denna coola plats: Körningsberget. Där finns denna konstiga trädkoja som man kan sova i. Liksom de två tidigare vindskydden jag sett längs leden är denna ett resultat av Arknat. Se nedan.

Väderprognosen visade på regn under natten och jag var lite tveksam till om kubens konstruktion skulle hålla tätt. Men jag testar tänkte jag. Jag får få tillfällen att sova i en koja.

23 juli

Tredje dagen på Höga kustenleden. Tidig start. Igenom fin skog. Till Ullånger och dess service. Upp till utkiksstuga med närliggande bad. Ösregn vid lunch. Gammal färdväg till Docksta. Ny ledsträckning över Skuleberget. Middagssällskap vid tältplats.

Jag visste att det skulle regna på natten. Frågan var bara om kojan skulle hålla tätt, vilket jag var tveksam till utifrån de stora gliporna vid fönsterluckorna. Mycket riktigt började det droppa in vid 4-tiden på morgonen och det fanns ingen torr plats där inne. Så det var bara att packa ihop och få en tidig start på dagen. 

Då det hade regnat var det fuktigt lite överallt i terrängen första delen av dagen.

Efter Vedasjön gick leden längs bilväg några km. Sedan upp i skog, som blev allt finare. Upp mot Ringråberget och Torrmyran.

Högst upp kom jag till Erikskojan där jag i min nyfikenhet och tidiga start råkade väcka några andra vandrare i stugan. Efter stugan går leden ut på hyggen och ner mot Ullånger. 

I Ullånger köpte jag lite godsaker och fyllde på med energi. Sedan gick turen upp på Gårdberget och dess fina stuga med utsikt.

Strax därefter kom jag till Mälasjön vars badplats jag blivit tipsad om. Det blev härligt bad och sedan matpaus under tak medans regnet öste ner.

Väldigt praktiskt med detaljerade väderprognoser. När regnet skulle försvinna gjorde det de och jag gick vidare.

Sedan gick leden på grusväg ett tag. Tydligen en gammal färdväg där bl a Linné tagit sig fram. Igenom byar och till Skoved där jag köpte dagens andra glass. Leden gick till Docksta och sedan mot Friluftsbyn, som jag hört talas om.

Det var dimma på toppen men utsikten var ändå fin, framförallt på väg upp.

Två olika utkiksplatser på toppen av Skuleberget.

Jag hade fått rekommendation om att tälta på Berras tältäng nedanför berget så det gjorde jag. Fin plats och jag hade sällskap av några andra vandrare. 

En vän kom förbi och pratade lite under kvällen. Det blev alltså ännu en trevlig kväll med givande samtal.

Kanske kom det lite regn på natten. Oavsett så sov jag gott.

24 juli

Fjärde dagen på Höga kustenleden. Upp över oväntat men fint berg. Igenom nationalparken och förbi dess skreva. Klassiskt bad. Till Köpmanholmen. Fin kväll på Trysunda.

Det var klart och fint väder morgonen. Jag kom iväg vid 8.

jag gick förbi naturum Höga kusten och följde leden söderut. Ja leden går här faktiskt söderut en bit till den korsar E4an. Vid den korsningen är man nästan tillbaka vid Docksta. 

Jag hade för denna etapp inte studerat kartappen så noga och missat att ledens nya sträckning går över Getsvedjeberget. Men det gick bra. Fin utsikt därifrån och fina gamla tallar på toppen.

Från toppen av Getsvedjeberget. Vindstilla och sol.

Väl nere från Getsvedjeberget går leden på den gamla sträckningen, vilket är en bred stig. Stigen går sedan in på en grusväg, som fram till nyligen har varit en väldigt välanvänd bilväg till nationalparkens södra entré. Helt tyst och stilla numera. Några lokalboende var mycket nöjda med lugnet numera. Byn Käl passerades, med denna trevliga vattenpump för vandrare. De ber om stöd till Greenpeace. Självklart bidrog jag.

När jag kom ut på bilvägen som går till entrén blev jag omkörd av många bilar. 

Väl i nationalparken hade jag många turister omkring mig. Leden går till Slottdalsskrevan, och dit vill de flesta besökare. Många barnfamiljer som trugar sina barn. Leden är välanvänd, stenig och bred. Hårt slitage.

Jag har varit här flera gånger tidigare. Då har man kunnat gå igenom skrevan. Nu är den avstängd av säkerhetsskäl. Man kommer fram till ändarna men får inte gå igenom den. 

Leden går upp över ett berg väster om skrevan. Fin utsikt där. Det blev en skön paus, bland många andra besökare. 

Leden går sedan ner från berget och förbi den andra änden på skrevan. 

Sedan kom jag förbi de fina Tärnättvattnen, där jag tog mig en härlig simtur.

Strax efter Salsviken når leden nationalparkens norra entré. Där pausade jag lite. 

Efter entrén går leden på bilväg till samhället Köpmanholmen. Dit slog jag följe med ett trevligt ungt svenskt par. 

Jag köpte lite mer mat och en till vattenflaska på Coop och tog sedan sikte på färjan till Trysunda. En ön som blivit rekommenderad att besöka. 

Så vid Coop tog jag en paus från Höga kustenleden. Jag återkom dit 1,5 dygn senare för att fortsätta på leden norrut.

Trysunda

En sån fin ö! Pittoreskt fiskeläger. Härlig skog och fina klippor. I en bok om öar i Sverige har den tydligen blivit utsedd till Sveriges vackraste ö. Jag förstår varför.

När jag kom till Trysunda var det dags att hitta tältplats. Jag följde rekommendationerna jag fått och gick till en strand på norra sidan. På väg dit från båtbryggan passerade jag igenom den lilla byn/fiskeläget.

Det blev en lugn och fridfull kväll på Trysunda. 

25 juli

En heldag på Trysunda med flera små fin promenader.

Då jag var nöjd med min tältplats bestämde jag mig för att sova där en natt till och ta första färjan dagen efter tillbaka till Köpmanholm. Det var en skön känsla att ha hela dagen på Trysunda.

Klapperstensstranden i Storviken var fin. Här satt jag och vilade i skugga. Fascinerande stenar.

Från Storviken testade jag att gå vidare längs klipporna vid kustlinjen. Det blev mycket letande efter hur jag kunde ta mig förbi sprickor. Utmanande ibland, och kul. Upp och ner. Fint område!

Längst sydväst vid Öster-Hamnsskaten såg jag dessa fina röda stora stenar, bland i övrigt ett grått stenlandskap.

Det väldigt pittoreska byn på Trysunda, men sina smala gränder.

Efter lunch undersökte jag den västra delen av ön. Började med att gå längs norra stranden till Bockviken, för ett bad. Jag gick sedan en fin naturstig på den västra halvön. 

Naturstigen på västra halvön går genom förvånansvärt naturskogsartad skog. Har inte bra bilder på det. Jag blev överraskad både här och senare över hur fin skog det finns på ön. 

Efter att jag gått rundan på västra halvön blev det glass i den lilla butiken. Sedan vill jag upp på Kapellsberget. Även här möttes jag av riktigt fin skog. Och härlig utsikt!

Jag gick upp på en stig. Nerför valde jag egna vägar. Kul! Men det gällde att se upp för alla branter.

Efter mina promenader blev det en lugn och skön kväll på stranden vid mitt tält. 

26 juli

En lång dag som började i ottan på Trysunda och slutade hemma på Frösön. Det blev min femte och sista vandringsdag på Höga kustenleden.

Innan jag skulle ta båten från Trysunda besökte jag det gamla kapellet på ön.

Åter på Höga kustenleden 

Jag tog båten tillbaka till Köpmanholmen och gick sedan tillbaka till Coop, där jag avvek från leden två dagar tidigare. 

Jag räknat på vilket tempo jag skulle behöva ha för att hinna med dagens sista buss från Örnsköldsvik tillbaka till bilen. Så att hålla det tempot styrde vandringsdagen del. 

Det blev asfaltväg de första kilometrarna. Bara att gå på längs Nätrafjärden.

Sedan kom leden till fina Balesuddens naturreservat. Jag hade hört och läst tips om att gå ut på udden så jag såg fram emot att göra det.

När jag närmade mig Sör-Balesviken insåg jag att detta är ett populärt utflyktsmål. Mycket folk i området. Dagsbesökare och långvandrare. Vid Balestjärn, som har fantastiskt vatten, tältade många. Och många andra där.

Jag gick vidare upp på Balesudden. Sista biten gick igenom avbränd skog. En naturlig skogsbrand för några år sedan. Härlig utsikt från udden!

Efter Balesudden följer leden den stora Bäckfjärden. Först längs stigar och sedan på grusväg. 

När leden gick på grusväg kunde jag hålla ett bra tempo och såg att jag skulle kunna hinna med bussen. Insåg dock att jag skulle inte kunna hålla samma tempo när leden skulle gå igenom ett naturområde.

Från Utby till Örnsköldsvik (Sund) går leden igenom ett naturområde. Det var oväntat lättgånget där. Och jag insåg alltmer så bra friluftsmöjligheter och naturområden som Örnsköldsvik kommun erbjuder sina invånare. Mycket inspirerande!

Från Hamptjärn går leden nerför mot Sund mestadels genom en kraftledningsgatan. Där fanns massor av hallon.

Väl nere i Sund insåg jag att det var en ny sträckning igenom staden och över Varsberget. Då jag vid detta lag inte hade mycket tidsmarginal till den tilltänkta bussen kände jag mig lite stressad och gick på. Rätt långt längs stora bilvägar. 

Upp igenom ännu ett fint friluftsområde till Hörnsjön (där jag tänkte tälta om jag missade bussen). Strax innan sjön kom jag på ledens gamla sträckning. 

Nu var det endast några få km kvar. Och då visade det sig att leden går över ett brant parti upp på Varvsberget. Upp på klippor och rätt kuperat. Här kände jag mig lite stressad då jag trodde att jag nästan var framme och skulle hinna med bussen. 

Efter en sista knix kom jag upp på en bilväg och utkikspunkt. Härifrån var det fin utsikt över stadens centrum. 

Nu skulle jag bara ner också. Såg brant ut på kartan. Som väl var går leden på långa trappor. Bara att knalla ner. 

Efter att ha gått förbi hoppbacken, under järnvägen och förbi en rondell kom jag till resecentrum, för bussen skulle gå. 30 min kvar till avgång. Puh! Jag hann!

Jag hann till och med att gå sista 390 metrarna till den riktiga start/slutpunkten för leden. Bild nedan.

För bussen köpte jag på mig en del sötsaker i butiken och såg fram emot en lugn busstur.

Bussen tog mig till Höga kustenbron. Därifrån körde jag hemåt. Det blev skönt ett badstopp och ett för en god falafel.