Att vara för nära hemmet när det börjar ta emot är inte bra för motivationen. I helgen gjorde jag ett nytt försök med test av utrustning och mig själv. Förkylningen som jag drog på mig under min köldträning under påskhelgen har inte riktigt släppt greppet ännu men jag blir bättre och bättre för var dag. Jag gav mig alltså iväg, denna gång med 25 kg på ryggen,  en solig fredageftermiddag från Malmö efter ungefär 10 km stannar jag för att ta en fika vid en liten damm. En gås kommer flygande och skriker ut att den inte tycker om att jag sitter så nära men landar till slut på andra sidan dammen och jag tänker att livet ändå är ganska härligt ibland.

Någon timme senare börjar det mulna på och lagom tills att jag slagit upp tältet kommer regnet. Nu kommer ett tips jag fick efter förra gången väl till pass, värmeljus. Jag vet inte om de gjorde speciellt mycket nytta för att värma tältet men mysigare blev det allt.

Regnet fortsätter hela natten men jag har det ganska skönt i min sovsäck, som denna gång fungerar. Denna gång tog jag mitt Thermarest upplåsbara liggunderlag istället för det våfflade zLite. Det är skönt att kunna ligga på sidan utan att vakna av att en arm är helt bortdommnad. Nu har jag lagt en beställning på ett Exped Downmat 7 för att kunna sova riktigt skönt. Det väger något mer men kommer antagligen att ge en sovkomfort som uppväger detta.

Det regnar fortfarande när jag vaknar, jag fixar frukost i absiden och tar det ganska lugnt. Framåt halvelva inser jag att det antagligen inte kommer att sluta regna på ett bra tag så jag börjar packa ihop. Svidar på mig regnstället och trycker till sist ner det blöta tältet i ryggsäcken. Så, vart ska jag ta vägen? Jag har inte någon plan om vart jag ska gå eftersom det egentligen bara är test av utrustning som gäller. Jag börjar traska ner mot Svedala och stannar där för att äta en pizza. Dagen är fortfarande blygrå och regning. Efter att jag suttit på pizzerian ett tag så funderar jag på om jag ska gå ner mot Trelleborg för att ta bussen hem därifrån. Men att vara ute och gå på de skånska slätterna en gråkall, blåsig och regning dag känns inte så speciellt lockande så jag vänder tillbaka norrut mot bokskogen. Nu börjar jag helt plötsligt känna av vikten, ryggsäcken som tills nu känts ok, börjar bli riktigt tung och obehaglig. Det känns nästan som om någon slagit mig över axlarna. Jag har kanske gått totalt 30 km. Sedan kommer en känsla av att jag kanske håller på och pressar mig lite för hårt. Jag börjar vandra tillbaka mot Malmö och ringer en kompis som kommer och hämtar upp mig i Bara. Vad gör man utan dessa kompisar som ställer upp? 

Det är bara att konstatera att just nu så är 25 kg för tungt . Jag ska gå igenom utrustningen och se vad som kan plockas bort för att lätta packningen något. Sedan är det mindre kul att inte ha ett mål, därför komer jag (efter tips) att nästa gång ta tåget till Tomelilla och därifrån vandra till Malmö. Sträckan ska tydligen vara riktigt fin och fågelvägen är det 60 km, dvs ca 8 mil, lagom för två eller tre övernattningar.

Och nu till en betydligt starkare kille. I onsdags var jag nere i Smygehuk och hejade på Daniel Wilhelmsson. han startade i torsdagsmorse från Smygehuk och vandrar norrut så länge han tycker det känns kul. Om motivationen räcker så kommer han att gå hela Sverige, dvs upp till Treriksröset. Vi fick kontakt via min hemsida www.nordtillsyd.se och har sedan pratat några gånger i telefon och när han nu skulle starta en långvandring så var jag naturligtvis nyfiken på att träffa honom och prata lite. Denna första natt tältade han och flickvännen Emelie nere vid Smygehuk. Han hade ett precis nyinköpt Exped Downmat liggunderlag och det var här jag bestämde mig för att det var ett sånt jag också ville ha. Det var intressant att höra Daniels tankar och idéer. Han är en lågmäld och mycket trevlig kille som gör sina äventyr som han själv säger "utan att göra så mycket väsen av det". Gå gärna in på hans hemsida och/eller kolla hans blogg när den kommer igång. (www.danielemelie.se/adventure/) (http://blogg.danielemelie.se/) Jag önskar dig all lycka Daniel och hoppas att du kommer ända upp till röset.  Jag passade på att skapa en vägpunkt ute på den södra pirarmen så att jag alltid kommer att kunna se hur långt jag har kvar att gå, fågelvägen.

Ytterligare en dag tidigare, dvs i tisdags, så gjorde jag mitt livs första radiointervjuv. Det var kul men snabbt avklarat. Jag som tyckte jag hade så mycket att berätta att jag knappt hann börja innan det var slut. Men det blir kanske fler tillfällen. Här är en länk där man kan höra intervjun http://www.nordtillsyd.se/media.html

Denna blogg blev en aning bakvänd vad gäller det kronologiska men det funkar det också.