Påskhelg och kallt här nere i Skåne och hela rummet fullt med vandringsprylar.

Nu är det dags att göra premiärturen och börja testa prylarna. Glad i hågen så packar jag ryggsäcken med nästan allt jag behöver ha under min vandring, dvs jag trycker ner dator, 2 böcker förutom alla kläder, spritkök, batterier osv. Det enda jag egentligen inte tar med mig är myggmedel, fotsalva samt att jag lämnar en del friluftsmat hemma. Det tillkommer säkert 2-2,5 kg till senare, men det kompenserar jag genom att fylla min vattenpåse på 4 liter och tar med den. Summa sumarum så blir det nog i närheten av min matchvikt på nordtillsyd vandringen.

Oj då, den väger en del ryggsäcken. Jag ställer mig på badrumsvågen med och utan ryggsäck och skillnaden är 23 kg. Då är det iallafall under 25 kg tänker jag och tror att jag säkert kommer att kunna vänja mig vid vikten.

Iväg kommer jag och jag vandrar ut från centrala Malmö och ansluter med Skåneleden och kommer såsmåningom fram till Torups Slott och den vackra bokskogen.

Klockan är nästan sex på kvällen och jag slår upp mitt tält i en vacker sluttning ute i skogen. Medan jag sitter och lagar mat så går solen ner och jag känner att det börjar bli ordentligt kallt. Jag ringer min kompis Maria och frågar hur kallt det är inne i Malmö. Hon säger att det är -5˙. Min Goga 500 sovsäck har en komforttemperatur på +1˙. Blir det för kallt inatt så bara ring så kommer jag och hämtar dig, det är ingen idé att du drar på dig lunginflamation för att du ska testa dina grejer, säger hon. Och jag tänker att en riktig vän är en riktig vän.

Natten kommer och jag kommer inte ihåg när jag frös så mycket senast. Jag låg til lslut med alla kläder på mig eller på något vis lindade runt sovsäcken. Jag somnar till någon gång emellanåt men vaknar av att jag fryser. Nu borde jag kanske ha ringt men blir lite apatisk och tänker att det är nog ändå bäst att ligga kvar, lite måste jag tåla om jag ska klara av att vandra hela Sverige. När jag sedan efter att ha frusit mig igenom natten vaknar till framåt morgonen så upptäcker jag att jag känner mig inte bara kall utan även blöt. Eftersom det var så kallt så stängde jag igen all ventilation  i hopp om att få behålla någon värme i tältet. Nu har jag all kondens på insidan av innertältet. Mitt våfflade Thermarest liggunderlag är vattenfyllt i groparna och min sovsäck är blöt. Fast jag ser att solen skiner  genom tältduken och tänker att det kanske finns möjlighet att torka ut tält och sovsäck innan jag fortsätter. 

Jag lagar frukost men får inte riktigt upp värmen i kroppen och som kronan på verket mulnar det på och börjar snöa. Nu ringer jag Maria och tycker att det där med att bli hämtad inte låter så pjåkigt. Jag börjar vandra tillbaka och någon timme senare möts vi på Skåneleden. Hon har med sig en termos med varmt te, muggar och chocklad. 

Från det att jag sätter mig i hennes bil, då jag mår bra, tills det att hon släpper av mig där jag bor, känner jag hur denna natt tagit på kroppen. I avslappningen så kommer tröttheten och stelheten som senare under kvällen övergår i en riktig förkylning. Jag börjar få feber och har så ont i kroppen att jag har svårt att röra mig. Idag onsdag, känner jag mig bättre men långtifrån bra. Jag har åkt på en dunderförkylning som jag nu försöker kurera så gott det går. 

Nu skulle jag kunna se detta som ett fiasko, fast det känns betydligt bättre att se det som en erfarenhet som var betydligt bättre att göra här nere än uppe i ett kanske smällkallt Norrland. Så detta var kanske det bästa som kunde hända denna första gång stålmannen :-) var ute på provtur med mycket nya prylar.

Det enda jag ser som ett misslyckande är då jag inte lär mig något av ett resultat. Ibland kan jag lära mig att jag inte lärt mig något och då är det omöjligt att göra något annat än att lyckas.

ps/ jag ringde Hilleberg och pratade om detta med kondens. De sa att ju kallare det är desto viktigare är det att se till att ha bra ventilation , speciellt i dessa små enmanstält som inte har så stor luftvolym inuti.