Det har varit en tuff månad och till slut så gav kroppen upp och blev sjuk. Efter att ha stött på problem redan vid försöken att nå treriksröset så har de fortsatt. Efter att ha försökt nå röset två gånger, varav den ena gången med snöskor på fötterna, men fått vända, började jag förstå att det är "omöjligt" just nu. Tankar om att invänta annorlunda väder till att bara skita i det rusade genom mitt huvud. Sedan började jag rationalisera, dvs jag började intala mig själv att det faktiskt var bra att jag inte nådde röset, då skulle jag behöva ännu mer motivation för att vandra till Smygehuk. När jag insåg att jag började rättfärdiga ett misslyckande så blev jag förbannad och sa till mig själv, -Jag ska nå treriksröset på ett eller annat sätt men jag vet inte hur just nu. Dagen efter kom jag dit genom att spänna skidor på fötterna och "skida" över sjön, om man nu kan kalla det att skida när man vadar genom 20 cm snösörja. Vad hade hänt? Jag kom till Kilpisjärvi med värmen. En meter snö och 16 grader varmt är ingen bra kombination om man ska ta sig fram.
Håller på med planeringen av: Expedition "Nord till Syd" om motivation, mental träning och att vandra genom Sverige från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder.
Har nu byggt om min hemsida och om ni tidigare lagt ett bokmärke så funkar det inte mer. Adressen är nu enbart www.nordtillsyd.se
Tidigare fanns det även ett tillägg start.html men med detta fungerar det inte längre
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Navigering, Resor
En månad, många prob... utmaningar
Så har jag då äntligen tid att skriva något för utsidan, annars bloggar jag dagligen på www.nordtillsyd.se
Tår och meteoriter
Befinner mig i meteoritletarnas himmelrike, nämligen Kitkiöjärvi. Min vänstra tå har pajat totalt. De kängor jag startade vandringen med lyckades messa upp fötterna. Strax söder om Karesuando satt jag längs vägkanten och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Då kommer "rätt" person förbicyklande och en halvtimme senare har mina kängor tagits om hand för att skickas hem samt att jag har fått ett par sandaler, tyvärr två nummer för små men ändock möjliga att gå i.
Har precis varit med om en "stor" upplevelse här i Kitkiöjärvi. Två killar har precis hittat den största svenska meteoriten genom tiderna, den väger 1,2 ton. Ni som är intresserade kommer säkerligen höras talas om detta framöver.
Treriksröset är nått
Detta blir en kort kort rapport (har fått låna en dator med internet mellan Kilpisjärvi och Karesuando)
Kl 10 på förmiddagen den 1 juni nådde jag fram till treriksröset efter att ha kämpat i fem timmar för att ta mig de 10 kilometrarna genom issörja och snöblask.
Meterhög blötsnö i Malla
Har nu på morgonen försökt nå treriksröset två ggr, men har blivit tvungen att vända. Först, tidigt imorse stack jag iväg men redan efter ett par hundra meter inne i Malla insåg jag att detta inte kommer att fungera. Snön ligger meterdjup och jag sjönk ner till någonstans mellan knä och ljumske i varje steg. Tillbaka till Kilpisjärvi för att leta upp någon som hyr ut snöskor, och med dessa återvände jag. Med snöskorna på sjönk jag ner ca 2 dm varje steg men ibland försvann hela benet och det är etter värre att dra upp det med en spade på foten. Jag vände efter någon kilometer.
Nu kommer jag försöka mig på ytterligare en attack inatt då temperaturen ska sjunka ner mot 3-4 plus, ja ni läste rätt. Nu handlar det om attack, inte om att nå. Häruppe skrattar de bofasta åt mig, fattar du inte att det inte går just nu, säger de. Och jag som vill tänka, om något inte fungerar, försök med något annat. Samerna, frågade jag, hur gör de för att förflytta sig när det är såhär? De är experter på att läsa av naturen och gör sina förflyttningar innan snön blir mos, svarar de.
Kvällen innan
Sitter och tittar på ett ganska tomt rum. Säng, en lagerhylla och två fåtöljer står kvar men det köper killen som ska ta över det rum jag nu hyr. Det lilla jag äger är magasinerat. Igår (söndag) var jag uppe i Blekinge, dels för att ställa min bil i en lada (nej ingen sådan Lada utan en vanlig lada) samt säga hej då till föräldrar och syster och lilla goa William (min systers minsting). Sen hade jag en läkarkontroll och det är som jag misstänkte, jag är kärnfrisk men jag behöver vänta några dagar på en del testresultat. Fast jag är helt övertygad att jag fortfarande då är frisk som en nöt....
Idag har jag haft fullt upp hela dagen, små och stora saker, dels fick jag backning på deklarationen så jag har varit tvungen att sitta med en avstämning tre-fyra timmar idag, men det visade sig att jag egentligen ska betala några hundra mindre i skatt. Hoppas nu min handläggare är bussig och fixar detta. Det är inte helt optimalt att starta en vandring med att gå och fundera på skatt, fast den sägs ju vara det enda man kan lita på förutom döden.
