Var det fågel, fisk eller mitt emellan?

Kvällens vindar försvann så sakteliga. Den näst intill outhärdliga värmen sjönk ett par snäpp på termometern. Kanoten krängde något när jag entrade från långsidan. Med ett kraftigt frånskjut var den i rörelse. Ljudlöst satte jag i paddeln i åns kalla vatten och drog till. Farkosten ökade farten och de skogsbeklädda sidorna av ån försvann i snabb takt. Det enda ljuden som kunde höras var de lilla sorlet från kanoten, där den skar genom ytfilmen i det spegelblanka vattnet, och ett lite rasslande när fiskespöt rullade åt sidan och la sig på botten av kanoten. Skymningen var nära...

Bergslagen visade sig från sin bästa sida...  Abborre och gädda stod på listan över eventuella vinstlotter. Jag visste att det var svårt med fisket när det var varmt och åskan var nära tillhands.

Sjön har lagt sig, vinden har mojnat, dax för fiskarfänge...

Utrustnigen är framtagen och skall stuvas i kanoten...

Kanoten ligger i Ån och jag är apterad med spö och myggnät

Jag hade bestämt mig för att paddla ur ån, ut på sjön. Vattnet var lågt i ån i år och den livgivande strömmen som alltid brukar finnas där var knappt skönjbar. Det var en del trixande att ta sig de knappa 200 meterna ut till sjön. Det osedvanligt låga vattenståndet gjorde att tidigare dolda trädstammar och annan bröte hindrade framfarten.. Det kändes lönlöst att fiska i ån som annars brukade vara ett tillhåll för många abborar och fin gädda. Sjön och ån avgränsades med en 10 meter tjock vassrugg... Jag banade genom denna och ut på sjön.

Vassen som barriär mot sjön.

Vädret var växlande. Ena stunden låg fukten som en duschhinna mot huden, värmen molade under kepsen och glittret i vattnet bländade mig. Sekunden efter var det bris och mörka moln. Jag kände en viss osäkerhet på utgången av kvällens och nattens fiske. Men som alltid på mina turer var det upplevelsen mer än resultatet som räknades. Bara det att få ta ett par ordentliga J-tag med paddeln och känna känslan av att till fullo hantera kanoten ensam gjorde mig lycklig. Jag paddlade upp hög fart, satte av rakt mot ett näckrosblad på vattenytan, förde över paddeln till den motsatta relingen och gjorde en regelrätt kontring, styrde undan, skrattade för mig själv att det fortfarande satt i ryggmärgen...

...så var dags för fiske. Jag knöt på en orange jigg längst ut på min lina. Jag kastade ut och lät den sjunka till botten. Med korta och mycket långsamma drag vevade jag in. Abborreställena på sjön känner jag väl och jag hade paddlat ut till ett av de mindre bra men närliggande. Inga napp på 10 kast, det var bara att veva in och bege sig till det bästa stället direkt. Det vanligtvis fångstrika tillhållet var resultatet av en hel del ris och grenislängningar. Det låg straxt utanför en liten sandbanksholme. Glad i hågen paddlade jag på. När jag närmade mig röset lättade två tärnor från sandbanken och började med ens att cirkulera runt mitt huvud. Tärnorna gjorde utfall mot mig och det var bara att ge upp tanken på fiske vid "guldådern"... Jag bestämde mig för att paddla tvärs över sjön, där jag kommit ifrån. Runt kröken straxt bortom den första ån fanns en annan åmynning som jag paddlat upp i. Ofta har jag sett gädda i kanten av ån. De står och lurpassar på byten som kommer nedströms. Det brukar alltid vara kallare vatten i ån och därför större chans till huggvillig gädda. Ett sista kast med jiggen var jag dock tvungen att göra och sedan skulle jag paddla iväg. Det sista kastet var gjort och jag skulle bara veva in när det började rycka livligt i spöt. Tydliga intensiva ryck och en liten kamp sedan var den uppe. En mörk, randig abbore hade slukat bytet från sidan. Jag krokade loss fisken och släpte den tillbaka till sjön. Jag fortsatte givetvis att kasta flera kast (abborrar jagar gärna i klunga) men det var totalt dött. Jag gav upp.

Jag satte av mot myningen på den nya ån. En å som alltid ruvar på nya upplevelser.

(Ni kan läsa om guldfyndet i samma å samt Flygfoto över åarna på länken) http://www.utsidan.se/cldoc/en-annorlunda-svampplockning_16174.htm

Glupsk ensamseglare...

Åmynning nr 2... fortsatt lite oroligt väder...

Jag kom fram till ån och paddlade in. Även här var det lugnare än vanligt, inget strömmande vatten och jag började misströsta. Strömmen stod nästan stilla. I vanliga fall fick man ta i ordentligt för att paddla mot strömmen... En positiv sak med att ha kommit in på ån var den att blåsten helt försvunnit. Det var som att färdas i ett totalt stiltje. Jag lät kanoten glida ut efter varje paddeltag. Stillheten fans där bortsett från vinden i trätopparna. Jag låg helt stilla med kanoten i någon minut med blicken riktad upp mot ån. Bäver var ett vanligt inslag i dessa trakter. Jag ville ta in vad som fanns omkring mig just där och då. När jag skulle paddla vidare kom något flygande från ena sidan av ån, en fågel. Den korsade vattnet och satte sig på motsatta sidan. Jag såg skärtfenan när den flög, den var enormt färgrik, inget jag sett tidigare på en fågel i flygt... Gråblå var färgen på övriga kroppen. När den satte sig på grenen vid vattenkanten såg den precis ut som en hök eller falk. Den vände sitt huvud mot mig, tittade i ca 2 sekunder innan den satte av vidare i skogen... När  jag senare slog på fågeln i fågelboken hemma kostaterade jag att det antingen var en typ av sparvhök eller mer troligt kanske Göken... (om någon vet får den gärna kommentera) Jag såg det som ett tecken. Jag har läst att möte med göken betyder: "Inget hindar en gök när den vill förändra något!" Jag ville ju förändra fiskfångstsituationen. Jag satte på ett skedvassdrag på linan. Nu skulle jag inte fastna i all bröte som låg i ån. Jag skulle chansa och kasta riktigt nära land. Jag paddlade, förundrad över mötet med fågeln, vidare upp för ån. En fantastiskt vacker, vit näckros låg utslagen på ytan. Jag stannade till. Kameran var snabbt framme och blomman förevigad. När jag så tittade upp märkte jag att platsen där ja befann mig var precis där jag tidigare sett en gädda pila iväg för ett par år sedan. Näckrosen fick bli tecken nr. 2 , det var dags för fiske igen.

Uppströms direkt efter mötet med Fågeln.

Vit näckros

Dags för fiske vid näckrosen.

Jag kastade ut draget längst med ån. Kastet var mycket välriktat och landade ca 20 cm från åkanten 20 meter längre upp. Bygeln på haspelrullen slog sitt karaktäristiska ljud när den fäldes över och jag började veva. Direkt började det slita i linänden. Som en projektil sköt fisken som huggit tvärs över ån. Det, fräste om linan när den skar i vattnet, det bände ordentligt i spöt. Kampen var hård och vid ett tillfälle försökte jag dokumentera fisken med kameran men det enda som syndes var ett enormt plask. Efter ett flertal tjuvrusningar var den starka ågäddan uppe vid relingen och jag kunde lyfta upp den.. Fisken var mycket fin. En härlig känsla spred sig i kroppen. Gäddan återutsattes.

Spö och lina påfrestas

Försök till Fotografering... Striden är långt ifrån över...

Monster i vattenytan.

Fin ågädda

Nu hade det börjat skymma på allvar och åter igen satte jag fart på kanoten. Jag paddlade tillbaka nedströms med ordentlig fart genom den skumma naturen till en plats vi sjön som alltid brukar leverera fisk nattetid. Jag ville slå upp mitt tält och göra i ordning allt innan jag gav mig ut på nattfiske.

Naturen omsluter den flyende kanoten...

Läger upprättat... Skymningen lägger sig snabbt över sjön...

Efter att ha riggat lägerplatsen och glatt konstaterat att ett 3 manna Hilleberg Keron GT, för en ensampaddlare, kändes som att bo i en 6 rummare, gav jag mig så ut i natten. Knotten hade börjat visa sig och det krävdes både myggnät och spray för att slippa de små rackarna. Himlen brann i horizonten. Små vindbyar hade fortsatt att komma och gå under kvällen. När sen natten kom flammade den sista vindpusten bort och ett totalt stiltje följde. Jag satt där i tystnade och bara förundrades. Det var så vackert. Som i ett trollslag började det att vaka över hela sjön. Små abborrvak. Försiktigt var fiskarna uppe vid ytan och åt sig mätta på knotten som kläcktes. Jag struntade i att fiska. Jag ville betrakta det som hände. Det var en sån där magisk natt. Jag struntade fullkomligt att dagens fiske gått rätt så dåligt. Jag tänkte på allt fantastiskt jag hade, hur lyckligt lottad jag var, att jag hade möjlighet att få fiska en här, en där, en familj som lät mig hållas, vänner osv. Efter en lång tids beundran var så paddeln åter i vattnet och jag begav mig till tältet för lite välbehövlig sömn. Jag kryssade mellan abborrevaken på min väg till lägret.

Nattfiske med brinande himmel..

Den totala stillheten

Vak överallt på väg mot gryning och tält...

Väl framme vid tältet såg jag till att dra upp kanoten ordentligt på land innan jag klev in i hemmet. Den behagliga känslan när jag kröp ner i sovsäcken var som alltid obeskrivlig. Jag låg och lyssnade. Det plaskade i vassen där gäddan tog sitt byte, bävern var i full fart med att fälla träd någon stans inte alls långt från tältet och Storlommen skrek över sjön. Jag somnade snabbt av den friska luften..  Kl 4.20 var det dags för den obligatoriska blåstömmningen. Jag ålade mig ur sovsäcken och ut ur tältet. Det var en magisk gryning. Dimmorna rullade över den spegelblanka vattenytan. Jag stod som förstenad, jag ville inte gå och lägga mig igen... harmoni...

Ytterligare en härlig natt i min TNF säck Cats Meow

Dimmorna rullar i gryningen

Positioneringen gällergäddfångstplatsen...

Tack för att du läste detta... Njut av stillheten!!!

Joakim

Du kan läsa mer om mina små och stora äventyr på

http://www.utsidan.se/member/articles.htm?ID=57787