...när det var dax att svänga av in på parkeringen upptäckte jag att den var full av bilar...

Turligt nog hade de plogat upp fotbollsplanen på motsatta sidan vägen och där var det gratis att stå. Jag hade tänkt att köra min vanliga sträckning, 2,5 km eljusspår och sedan 5,7 km runt på stengärdet .. ja, och köra ett par varv förstås.

När jag hade parkerat bilen och lyft ut mina skidor såg jag hur en farbror satte av i ett huj ut i skogen. Han hade fursvunnit bara ett tiotal meter bortom mig, vid tennisbanorna vid Hellasgården. På platsen där gubben smitit iväg stod en skylt, jag tog mig fram till den och läste. Träningsbanor stod det med fet stil. Där jag nu stod utgick tydligen både den gröna (10 km) och den gula (5 km) slingan. Det var tydligt att någon stuckit iväg med en skoter och spårat vilket genast fick mig att välja den nyfunna slingan, den gula till att börja med.

Ordentlig skyltning

Denna gula slinga började med en ordentlig och lång stigning. De första 200 meterna runt tennisbanorna var flack sedan steg det i ett par hundra meter vilket gjorde att enbart saxning var möjlig. Väl uppe på krönet av höjden slutade känslan av att det var träningsskidåkning jag höll på med där höja flåset bara fanns i tanken. Körningen blev istället till något som nästan liknade en "att gå på tur" upplevelse. En anledningen till detta var de relativt dåliga skidspåren som mer kändes som självtrampade. Faktumet att spåren var dåliga påverkade mig ingenting då skogen var så där magiskt snövacker med solen som kastade sina värmande strålar på mig.

Fantastisk glänta med underbar sol och ändå okej skidspår.

Jag skrattade åt det vackra i naturen. I en utförslöpa kom åter en välbekant känsla, "LYCKAN" Jag vet att jag själv beskrivit LYCKA på följande sätt:

"Lycka är stunder av insikt"

När jag tittar på mina barn kan jag få en sån där extra stark känsla i kroppen och jag tänker tanken:

Detta är mina barn! Då den insikten kommer så känner jag lyckan.Känslan är så ohyggligt stark. Eller när jag mitt i ett telemarkskidåk kommer på mig själv att jag skrattar. När jag inser detta känner jag lycka. 10 minuter senare kan jag fortfarande vara glad men känner inte den där extrema känslan som bara infinner sig i små korta ögonblick.

När jag nu stånkade på genom den gyllenfärgade skogen kom åter denna lyckokänsla. Denna gång var det tanken på att jag har en så fantastisk kvinna som låter mig sticka iväg som jag vill, utan att egentligen någonsin gnälla på mig, som utlöste känslan. Detta trots att jag kvällen innan befunnit mig på en relativt lång herr-middag, då hon varit själv med barnen. Ytterligare en känsla fick mig att må sådär extra bra, det var tanken på att jag faktiskt förtjänar att ha det så bra som jag har det, jag har själv har ställt upp mycket och själv skapat min livssituation, en härlig tanke... Som alltid när jag blir lite extra glad, vill jag komma ihåg stunden. Jag tog fram min Iphone och filmade en liten snutt där jag hasade omkring.

http://www.youtube.com/watch?v=RlvekDkn9-4

Efter att ha avverkat de 5 kilometerna i den gula slingan ville jag ändå över till min vanliga skidslinga på andra sidan vägen. På den slingan vet jag hur jag skall disponera mitt lopp och vågar trycka på lite extra. Jag passerade Hellasgården och tog mig ut på sjön. En lustig reflektion gjorde jag precis i den stunden jag kört ut på sjön. Jag passerade just då den brygga som jag och min kära familj satt och spände på oss våra långfärdsskridskor helgen innan. Då var det ordentlig sitthöjd på stället (se länken andra bilden http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/det-gar-om-man-vill-skridsko.htm ) Nu var det endast badstegen som stack ovanför snön. Tänk vad snabbt det förändras och denna gång till det vackrare.

Vindpinad snöyta med badstegen i den gassande vårvintersolen.

Denna dag kändes det som om "man har gått ur huse." Överallt där solen låg på kunde man hitta människor nedsuttna i någon snödriva eller liknande. Par, barnfamiljer, äldre kvinnor m.m. överallt sög människor i sig den livgivande solen.

Överallt skådade jag fikande personer.

Väl över isen satte jag av i eljusslingan. 2,5 km sedan ut på stengärdetslingan 5.7 km. Allt som allt blev det nog en körning på knappa 1.5 mil. Jag gnodde på ordentligt och flåset fungerade fint. På vägen tillbaks mot bilen passerade jag åter igen Hellasgården. Där i skymningen stod en spritt språngande, naken man, på bryggan vid isvaken (Där min dotter förra veckan frågade VARFÖR? då hon såg några i vaken). Han stod och sträkte på sig och visde inga tecken på blyghet. Jag kunde inte låta bli att i smyg ta fram min Iphone och knäppa en liten bild, mest som ett komihåg till min dotters fråga. Solen brände i berget vid Nackamasterna och kylan la sig över den skuggade isen, mannen klev sakteliga ner i vattnet...

En underbar naturvistelse var till enda.

Den ogenerade herren kliver i....

Ha det så bra alla glada och komihåg...

"Lycka är stunder av insikt"

J