Den gångna helgen var jag ute för att rekognocera naturreservatet Övre Nittälvsdalen.

I södra delen av reservatet finns en parkeringsplats. Där finns också en eldstad vackert belägen nere vid älven.

Jag gick över den sydliga bron för att börja följa leden på den västra sidan.

Nittälven är en av de få helt oreglerade större vattendragen i Örebro län. Det gör att områdets naturtyper är unika, bland annat de örtrika granskogar som kantar älvstränderna. Naturen i dalgången är en mosaik av olika typer av skogar, ängar och kärr.

Enligt kartan på länsstyrelsens hemsida ska här finnas ett antal lador. Jag närde förhoppningen att dessa skulle kunna fungera som övernattningsställen, men av den första ladan jag stötte på – bara hundra meter efter bron – återstod endast några murkna stockar. Det är kanske nog så fantastiskt eftersom några härstammar från 1600-talet.

Dalgången har under långliga tider utnyttjats av ortsbefolkningen för ängsslåtter i kanten av älven. Det är rester av dessa gamla hölador som man kan hitta i området.

Nittälven har också använts för timmerflottning under vårfloden. Rester av flottningen ses på många håll i reservatet.

Stigen är en tydlig gammal körväg, mycket lätt och inbjudande att vandra. Den går genom hög och ganska tät granskog med illgröna mossor på marken.

Efter ett par hundra meter delar sig stigen. Den vänstra försvinner bort från älven, så jag väljer den högra. Efter ytterligare några hundra meter leder stigen fram till en vändplan, och nu fortsätter leden på en tydlig skogsväg. Det är ett ganska tråkigt avsnitt eftersom man inte har någon kontakt med älven.

Någonstans här i närheten ligger det övergivna torpet Staggen. Sommartid växer här fjälltoltan i stort antal. Den är ju en fjällväxt som här når sin sydligaste utbredning i Sverige. I den fuktiga sluttningen trivs också sydliga arter som strutbräken, underviol och gullpudra. Slåtterblomman och ängsvädd visar på att detta är gamla slåttrade ängsmarker.

Vid nästa lada (efter ett par hundra meter längs skogsvägen) gör leden en skarp sväng till höger och lämnar därmed vägen. Markeringen är inte speciellt tydlig. Ladan är i betydligt bättre skick än den förra, men likväl är det inget övernattningsalternativ.

Kjell Store på länsstyrelsen har berättat att amitionen finns att renovera en av ladorna - troligen denna.

Den smala och ganska otydliga stig som man nu följer ringlar sig över lite våtmarker ner mot älven igen och följer sedan en höjdsträckning parallellt med vattendraget, vilket dock fortfarande är utom synhåll. Marken är ganska fuktig. Min vandring underlättas av att det börjar bli tjäle i marken.

Stigen leder förbi ganska många meterstora myrstackar och allihop – alla – har blivit angripna av någon hungrig spillkråka.

Vid ett par tillfällen var det lätt att gå fel om man bara lät fötterna välja väg. Håll ögonen på de orangea markeringarna. Tappar man bort sig är det bara att närma sig älven.

Nu går stigen ganska nära vattendraget. Älven är småforsig och har en hel del klippor runt om. Den är mycket vacker.

Plötsligt kom jag fram till en alldeles cirkelrund vattensamling som inte såg naturlig ut.

Bara några steg längre fram fanns fler vattensamlingar, men nu med mer oregelbunden form, och här fanns också förklaringen: En skylt med ordet Nittgruvorna. Dessa är tyvärr inte markerade på kartan som länsstyrelsen har på sin hemsida. Om man tittar på terrängkartan kan man dock se att gruvan är markerad med ett litet "v" - det vill säga ett litet gruvhål.

Här är det lätt att tappa bort stigen igen, men den går precis öster om gruvhålen genom en del snår.

Strax efter gruvorna passerar man en husgrund och nu försvinner leden på nytt. Jag valde att följa lättaste vägen och så småningom stötte jag åter på målade ringar runt träden.

Nära norra änden av reservatet har älven skurit sig ner och bildat en del tilltalande forsar med stup på sidorna. Stigen går här alldeles nära älven.

Både hackspettar och skogsfåglar, som järpen, hittar fina områden för häckning i detta naturreservat.  Här finns också goda häckningsmöjligheter för till exempel slaguggla, Spår efter bäver kan ses i närheten av älven.

Sista halva kilometern upp till bron var helt magiskt vacker och när jag står på bron och tittar norrut så ser det mycket lockande ut.

På andra sidan älven - den östra - klättrar stigen rejält uppför. Jag skymtar älven genom granskogen långt där nere.

Jag har starkt motljus. Solen står lågt och bländar mig fullständigt långa partier. Detta gör det mycket svårt att hitta leden. Att träd fallit över stigen gjorde det inte lättare.

Till sist tappade jag bort leden totalt. Efter en del sickande och sackande bestämde jag mig för att gå ner för sluttningen och närma mig älven igen och då stötte jag åter på leden. Här nere gick leden bara tiotalet meter från älven.

Mot slutet lämnar stigen älven, går upp genom skogen och leder fram till en vändplan. Härifrån följer leden vägen tillbaka till parkeringsplatsen. Sträckan är ändå ganska trevlig eftersom vägen går bara ett tjugotal meter från vattnet.

Bland de hotade arter som finns i naturreservatet kan nämnas: violettgrå tagellav, en busklav som återfinns intrasslad i grenarna på gamla granar, rosenticka, en svamp som lever av döda liggande granar, skalbaggarna stor flatbagge och mindre flatbagge, som lever i veden av döda träd och på tickor. Bland fåglarna hotas särskilt den tretåiga hackspetten av den minskande ytan av äldre granskog i landet. Ännu så länge kan den påträffas i Övre Nittälvsdalen.

När det så småningom blir dags att genomföra min vandrings längs Nittälven, kommer det att bli ett svårt val att välja om jag ska vandra på östra eller västra sidan av älven. De är ganska olika - har sina fördelar och nackdelar...

Sedan älven lämnat detta naturreservat rinner den ”oskyddad” en knapp kilometer innan den flyter in i Brattforsens naturreservat.

Positioneringen gäller nedre bron.