Barn kan få en förälder att känna sig medtagen - på olika sätt. Har man en 25-åring son som är ornitolog kan man bli medtagen på fantastiska saker.
I eftermiddag tog vi bilen ner till Laxå för att titta på.... ja... vadå? Ser ni?
Inte? Nu då?
Nähä? Nu då?
Visst är det en sparvuggla! I omgivningarna fanns tre sparvugglor. Denna ville gärna bli fotograferad. Dessutom såg vi ett antal orrar, en tjäder, en del trastar varav några dubbeltrastar, domherrar, två spillkråkor, tre rådjur, vargspillning... Det skulle finnas en lappuggla i trakten också, men den höll sig undan.
Jo... sonen - fotografen - var ju guide, så jag bad att få låna en av hans bilder också. Ni får själva gissa vilken av bilderna han är pappa till.
Jag hade inte karta med mig, så positioneringen är ungefärlig.
//Jocke
Sonens ullgebild är bedårande söt.
Thomas hälsar att han varit där ett par gånger med sin fader.........
Är tydligen ett härligt generations-tillhåll..... (ler)
Britt: Ja, Närke är fantastiskt. Trots sin litenhet och ryktet(?) om att vara platt och tråkigt, så finns här fantastisk vildmark i periferin åt vilket håll du än åker. Och det går ju fort att ta sig dit eftersom allt ligger nära.
Ulrika: :-) Vad tror du jag svarar på det?
Martin: Jag känner så väl igen mig i din beskrivning. Jag har varit med om nästan exakt samma sak. Mitt skådande har ökat i kvalitet rejält sedan jag fick en son som först åker ut och letar intressanta objekt och sedan ringer mig och berättar vad och var. ;-)
Helena: Bra att veta om man blir kaffesugen...