Om man kör bil upp till fjällen måste man planera tankningarna. Plötsligt kan det vara mycket långt mellan mackarna. Det hade jag gjort. Jag visste att det började sina i tanken, men hade ju inte långt kvar till Tärnaby där jag tänkte tanka.

Sagt och gjort. Jag svängde in på macken och stoppade in mitt bankomatkort. Kortläsaren tolkade helt riktigt mitt kort som ett Mastercard och bad mig slå in koden. Vilket jag gjorde.

... "Kontot är tomt."...

Äsch! Jag tog ut kortet och gnuggade det mot min skjorta och började om igen.

... "Kontot är tomt."...

Men vad i h.....? Ett tredje försök med samma resultat. Äh! Jag oroade mig inte. Jag visste ju att det fanns pengar på kontot. Det var ju inte snustorrt i tanken så jag bestämde mig för att fortsätta till Hemavan. Det var väl kortläsaren som var ur funktion. (...)

Svänger in på macken i Hemavan. Stoppar in kortet. Knappar in koden.

... "Kontot är tomt." ...

Men... hur ska jag göra nu? Jag går in i den lilla butiken som hör ihop med macken och berättar om mitt problem. Killen bakom disken ber mig sätta in kortet i hans kortläsare.

... "Kontot är tomt." ...

Jag bedyrade att det fanns minst 30 000 på mitt konto. Han trodde mig... kanske...

- Har du råkat ut för skimming?

Hmm? Det måste ju i så fall ha skett på den senaste macken jag tankade... Får se... var var det någonstans...? Samtidigt började tankar dyka upp som: Hur ska jag komma hem?

- Det finns ju en bankomat en bit bort. Du kan ju prova där?

- Men... det går ju ändå inte att tanka med kontanter här...

- Om du kan fixa kontanter så kan jag tanka på mitt kort och sen kan du ge kontanter till mig.

Ängel! Men... utan något större hopp åkte jag vidare till bankomaten och provade. Och...DET LYCKADES! Jag plockade ut rejält många tusenlappar. Detta kan ju vara sista gången jag kan få ut några pengar. Sedan återvände jag till killen i butiken.

- Det är helt otroligt, men jag har glömt min plånbok hemma så jag har inget kort. Jag bor fyra mil härifrån...

Efter en stunds funderande:

- Jag ska ställa bilen i Umasjö för att göra en fjällvandring därifrån. Det är ju inte så långt så bensinen borde räcka dit och tillbaka hit. Jobbar du om en vecka? Kan jag få utnyttja ditt erbjudande då?

Det lovade han.

Men... tänk om jag verkligen HAR råkat ut för skimming? Borde jag inte göra något nu? Nej, jag bestämde mig för att inte oroa Livskamraten med detta och jag VILLE verkligen ut till fjälls.

Kanske var det dumt? Detta påverkade mig MYCKET de första dagarna innan jag kom på vad det var jag råkat ut för. Så här var det:

Jag har ett Mastercard med två konton - dels ett vanligt bankkonto och dels ett kreditkonto på 50000 kronor. Under alla de år jag haft kortet har jag aldrig varit i närheten av att komma upp till dessa 50000. Men i år hade jag varit nere på Naturbokhandeln på Öland och köpt en tubkikare och två handkikare.

Den summa pengar som detta kostade hade jag ordnat med överföring från bankkontot till kreditkontot den 30 juni men denna dag var den 28 juni. Sista gången jag tankade hade jag uppenbarligen kommit över gränsen på de 50000. När jag satte in kortet i bankomaten togs ju pengarna från bankkontot och där fanns ju pengar.

När jag äntligen förstod hur allt hängde ihop var det en stor lättnad. Nu hade jag koll på allt. Mobilen låg säkert på sitt givna ställe: I vänster ytterficka så att jag lätt kunde få tag på den om jag hittade något som var värt att fotografera. I samma fodral låg också körkort, bankkort, STF-kort och de kontanter jag tagit ut i Hemavan.

Eller...?