Morgonen på Blåhammaren var om möjligt ännu disigare än dagen innan. Eftersom både Livskamraten och jag är ganska morgonpigga av oss kom vi iväg först - i riktning Storerikvollen - vilket innebar att vi inte hade några skidspår att följa. Sikten varierade. Ibland såg vi ett kryss framför oss, någon gång två.
I ett sådant grått dis är det mycket svårt att se höjdskillnader. Efter ett par vurpor sänkte vi farten rejält. Lite senare kom ett norskt par ifatt oss och vi turades om att spåra. Så småningom sänkte vi oss under molnen och då förbättrades sikten utan att för den skull bli riktigt bra. I klart väder måste denna tur vara magisk.
Vid raststugan - Endalsstugan - mötte vi ett lämmeltåg som åkte i motsatt riktning, och under tiden vi satt där kom ett lika stort lämmeltåg ikapp oss från Blåhammaren. Vi gav oss iväg snarast. Någon kö ville vi inte hamna i.
Gränsen till Norge
Norsk vinterled
I Storerikvollen fick vi dela ett fyrbäddsrum med två unga norska killar. Inte långt efter att vi "boat in" oss, visade det sig att till och med hela foajén blev fylld med madrasser.
Storerikvollen
Middagen bestod av något av det mest typiska man kan äta i Norge: Römmegröt till förrätt och späkkemat som varmrätt.
Positioneringen gäller Storerikvollen.
"Jag VET hur här ser ut. Nu njuter jag bara av det fysiska arbetet och alla spännande möten."
Vädret påverkade oss inte nämnvärt. Det är faktiskt sant. Det blir bara en annan typ av upplevelse.