En Glidartur... så var det tänkt...
Inget tält, bara stugboende. Inget bensinkök, bara äta färdiglagad mat så långt det gick. Passera så många kulinariska ställen som möjligt. Så såg planeringen ut. Och de kulinariska möjligheterna ligger ju ganska tätt runt Sylarna: Blåhammaren, Storerikvollen, Nedalshytta och Helags.
Det ska först som sist sägas: Vi hade en fantastisk tur. Trots många igendimmade utsikter, trots mycket kraftig vind, trots bitvis mycket jobbigt skidföre, trots att nederbörden stundtals kom i form av störtregn, trots att vi åkte rejält fel (på fel dag) och trots att vi är två gnällspikar från Närke... så njöt vi hela tiden. Nåja, nästan...
Som vanligt (7:e året i rad) var vår utgångspunkt Storulvån. Nytt för i år var att vi bestämt oss för att Blåhammaren skulle bli vårt första mål. Såväl rykten om god mat som vacker utsikt lockade - trots kartans varning om rejäla uppförsbackar. Blåhammaren är ju STF:s högst belägna fjällstation.
Vädret bjöd på snöfall och låga moln. Ju högre upp vi kom desto sämre blev utsikten. Till sist hasade vi oss fram i ett enda grått töcken.
När vi rastade vid stugan i Ulvåtjärn förstod vi att trängseln nog skulle bli relativt stor på Blåhammaren. Skidparen stod som ett tätt staket runt den lilla raststugan.
Blåhammaren
Två veckor innan avfärd hade jag ringt för att boka rum. Ha! Allt var bokat. Vi fick räkna med en madrass på något golv. När vi kom fram sa jag mest på skämt: "Det lär finnas ett 2-bädds-rum som väntar på oss." Och svaret blev - något förvånande: "Vi har precis fått ett återbud, så det går bra." Det visade sig att trängseln mycket riktigt blev stor. Det sov människor till och med inne i bastun.
Med en sådan lyckostart, kompletterat med en mycket god trerätters middag (inkluderande tre olika sorters vin) och med ett ölsortiment baserat på fantastiska Jämtlands Bryggeri (där Bärnsten sticker ut), så spelade det inte så stor roll att den vackra utsikten inte behagade visa sig. Blåhammaren ligger kvar.
Positioneringen gäller Blåhammaren.
