Vi sov underbart. Natten var lagom sval och vi vaknade helt utvilade vid sjutiden.
Sedan vi packat ihop och gått vidare mötte vi snart ett ganska stort gäng i varierande ålder och kön. De hade diverse fiskeutrustning bland den övriga packningen, vilket föranledde mig att fråga den 10(?)-årige kille som traskade först:
- Fick ni något?
- Ja jag fick 5, och han där fick 6, och hon…
Yes! Arjeplog! tänkte jag…
Raststugan vid Jurun
Vid Jurun stötte vi på det första större vattnet. Här forsar Seldutjåhkå fram under en hängbro. Fiskereglerna säger dock att här enbart är tillåtet att flugfiska, och några sådana – riktiga – grejer hade vi ju inte. Nej, vi ville fram till Ikesjavrre.
På stigen söderifrån, mellan Jurun och Ikesjavrre, skrattar plötsligt en dalriptupp till och flaxar iväg en bit.
http://www.fjallen.nu/birds/dalripa.wav
Vi stannar förstås till och tittar efter den. Sedan tar vi några steg och plötsligt blir vi nästan överfallna av en modig, ilsken men rädd dalriphöna. Den flaxar alldeles framför våra ansikten och spelar sedan skadad strax framför våra fötter. När vi tittar rakt ner rör sig plötsligt hela marken. Ett tiotal ungar kryper åt alla håll. Alla utom en. Den ligger alldeles stilla…
Utsikten var mycket inbjudande när vi började sänka oss ner mot Ikesjavrre. I ”hitre” delen ligger en renvaktarstuga och nere vid stranden finns ett båthus. Det var öppet och båten på plats, men någon människa syntes inte till. Över sjön cirklade ett antal fiskmåsar.
Både båt och fiskmåsar! Här måste finnas fisk! Vi beslöt oss för att slå läger lite längre bort på den inbjudande sandstranden. Där fanns några laguner, och det kändes intressant att tälta på den smala remsan mellan det stora vattnet och det lilla.
Utsikten från tältet var fantastiskt, men badvattentemperaturen var inget att skryta med. Men – vi badade i ett av de kallaste vatten jag någonsin doppat min lekamen i.
Ikesjavrre
Och så fiskade naturligtvis – mycket. Eller rättare sagt länge. Någon fisk fick vi inte, men det kändes rätt skönt att stå där och kasta. Jag är ju nybörjare, så lite kastträning skadade inte. Efter ett tag visste jag nästan var draget skulle plumsa i – åtminstone vid hälften av försöken.
Vädret var faktiskt ganska bistert. Kalla nordliga vindar drog fram längs stranden och lockade oss snart att krypa in i tältet. Vi började fundera på morgondagens vägval istället.
En avbruten videkvist rullade runt på stranden i den ganska hårda nordanvinden. Den skapade en lite ödslig stämning.
(Positioneringen gäller förstås tältplatsen.)
